fredag 25 september 2020

Koli Nationalpark

Det gäller att hålla liv i traditionen, nämligen att årligen besöka en finsk nationalpark. Den här gången styrde vi bilen rakt österut mot Koli, nära den ryska gränsen. Första natten spenderades i en timrad fin liten stuga i ett intilliggande naturreservat och natt två inne i nationalparken, i tält. Platsen är lättillgänglig med bil och lederna korta vilket tyvärr innebar extremt mycket folk för att vara Finland. Lite väl turistigt för min smak, men utsikten över den stora sjön Pielisjärvi är magnifik. Hade säkerligen varit fint att paddla här. Det får bli nästa projekt, nämligen att med kajak utforska de stora sjöarna i Finland.

En stuga öppen och gratis för alla nära Keihäsjoki 

Vattendraget intill timmerstugan.

Trattkantareller

Höstfärger vid Keihäsjoki naturreservat.

Fin naturskog vid Keihäsjoki.

Vy från toppen i Koli. Här Pielisjärvi med Ryssland långt i fjärran.

Pielisjärvi sett norrut. Sjön är drygt 100km lång och Finlands femte största.

Perfekta små klippiga öar för tält.

Lunchplats med utsikt. Granen fick agera kamerastativ.

Riktiga gamla skogar i parken. Inga plantager, kalhyggen och skit.

En av Kolis högsta punkter sett från en av stigarna i dalgången.

fredag 18 september 2020

En timrad vedbod

Ni som följer mig har nog märkt att det varit tyst ett tag och det här är väl den främsta anledningen tillsammans med en del andra bygg- och syprojekt, mer om det senare. Vedboden tog mer eller mindre det mesta av min lediga tid och ork vid stugan i Finland, den här sommaren.

Inklämd mellan stenar och träd, här på plats i skärgården.

 

Det blev en timrad sak med svagt lutande långsidor i klassisk finsk stil. Morbror Stig högg stockarna i vintras och kusinen Kim visade mig grunderna innan jag på egen hand timrade allt med elsåg. Kusin Malin med man hjälpte mig med transporten ut till skärgårdsön och morbror Seth körde ut takplåtarna som Kim och jag monterade på slutet. Tack alla!

Gissar att jag lagt närmare 100h totalt, åtminstone, förmodligen ännu mer om man räknar med allt. Kim säger han timrar en vedbod på 20h så det har inte gått snabbt inte, men med tanke på att jag varit väldigt (onödigt?) noggrann samt är kontorsarbetare till vardags får det väl anses godkänt. Vem har å andra sidan bråttom? Om några år får vedboden förhoppningsvis samma fina patina som dörren, vars brädor jag sparat från den gamla vedboden.

Timrade på fastlandet. Här med sladdlös Husqvarna 535i XP. Väldigt trevigt att slippa avgaser.

Tungan rätt i mun.
 
Inte långt kvar nu. Ungefär 1,5 varv per arbetsdag var mitt tempo.

Det tog 40h att timra allt och endast 20min att riva.

Grunden på plats. Nu börjar det roliga att pussla ihop stockarna igen.

Monterad och klar på plats i skärgården.

Taklagsfesten är nära.

Handtag från skogen.

Regnvatten är bra att ha!