Visar inlägg med etikett vandringar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vandringar. Visa alla inlägg

måndag 27 september 2021

Syöte nationalpark

I september åkte jag och Sanna till Syöte nationalpark för 3 dagars vandring i fina skogsmiljöer. De sista stora avverkningarna gjordes i början av 1900-talet och parken bildades så sent som år 2000. Trots det bjuder området på många fina naturskogar och allra bäst är det på västra sidan av Iso-Syöte där du kan få se några riktiga gammelträd.

Höstfärger.

Vatten behöver man inte släpa på.

Fin naturskog i området.

Ögongodis!

Det finns flera rundslingor att välja på i området, vi valde en som blev ungefär 20km totalt. Det finns även fina stugor som står öppna för alla, vi hade dock med oss tältet denna gången. Första natten stannade vi vid Koiratupa och andra vid Välitupa.

Middagsdags vid Koiratupa.

Natt #2 vid Välitupa.

Myren vid Välitupa.

Sista dagen hyrde vi spontant eldrivna mountainbikes och tog oss till områdets högsta punkt samt en 20km-rundslinga i bitvis riktig trollskog. Jag har alltid varit lätt skeptisk till eldrivna cyklar men detta var riktigt skoj och blev nog resans höjdpunkt för min del. Det var t.o.m. så skoj att jag kanske åker hit nästa år igen.

Utsikten från Iso-Syöte.

Jag på områdets högsta punkt.

Hanhilampi.

Jag på fatbike. 

Sanna på fatbike.

Odonris i höstfärger.

På västra sidan om Iso-Syöte finns kanske områdets finaste skog.

fredag 25 september 2020

Koli Nationalpark

Det gäller att hålla liv i traditionen, nämligen att årligen besöka en finsk nationalpark. Den här gången styrde vi bilen rakt österut mot Koli, nära den ryska gränsen. Första natten spenderades i en timrad fin liten stuga i ett intilliggande naturreservat och natt två inne i nationalparken, i tält. Platsen är lättillgänglig med bil och lederna korta vilket tyvärr innebar extremt mycket folk för att vara Finland. Lite väl turistigt för min smak, men utsikten över den stora sjön Pielisjärvi är magnifik. Hade säkerligen varit fint att paddla här. Det får bli nästa projekt, nämligen att med kajak utforska de stora sjöarna i Finland.

En stuga öppen och gratis för alla nära Keihäsjoki 

Vattendraget intill timmerstugan.

Trattkantareller

Höstfärger vid Keihäsjoki naturreservat.

Fin naturskog vid Keihäsjoki.

Vy från toppen i Koli. Här Pielisjärvi med Ryssland långt i fjärran.

Pielisjärvi sett norrut. Sjön är drygt 100km lång och Finlands femte största.

Perfekta små klippiga öar för tält.

Lunchplats med utsikt. Granen fick agera kamerastativ.

Riktiga gamla skogar i parken. Inga plantager, kalhyggen och skit.

En av Kolis högsta punkter sett från en av stigarna i dalgången.

söndag 8 mars 2020

Tältnatt på Galterö

Lördag
Idag bjuder äntligen Göteborgsvintern på strålande sol och svaga vindar så då gäller det att nyttja dagen särskilt då de flesta helger hittills har blåst och regnat bort. Morgondagen är dock en annan historia, men då ska jag bara äta frukost och ta mig hem så lite busväder till gröten gör inte så mycket.
Med mitt Enan-tält på cykeln trampar jag till Saltholmen i vårvärmen och rullar ombord på överfulla båt 283 som tar mig och min cykel till Brännö på lite drygt 20 minuter. Jag har varit här flera gånger förut, både med kajak, cykel och till fots. En personlig favorit där man snabbt kommer bort från storstadens stress och ut i skärgården.

Blankare än blankast strax innan Brännö.

Jag trampar mot Galterö naturreservat och parkerar cykeln strax innan bron som leder över till ön. Vinden är helt obefintlig och solen strålar för fullt så jag passar på att vandra rundslingan på ön innan lunch och relax i vårsolen.

Vy mot Göteborgs hamninlopp.

Glasflaskor vid vandring är big no no, men en kort tur som denna får man göra undantag.

Mot eftermiddagen kommer en svag bris från väster och det kalla havet så jag börjar leta tältplats. Med tanke på busvädret som skall komma mot midnatt ändrar jag mina planer något och väljer en plats som är någorlunda skyddad för sydanvinden.

Vinga fyr i fjärran och sol i ögonen.

Fårsäsongen är redan igång.

Det är ovanligt mycket folk på ön och jag hejar på tre ungdomar som pratar engelska med varandra på utländsk brytning. Gissningsvis är de utbytesstudenter och jag ser att de har med sig packning för att spendera natten på ön. Attans också, jag som trodde och hade hoppas på att få vara själv. De verkar åtminstone inte ha någon koll på väderomslaget som skall komma, eller så bryr de sig inte, då de placerar tältet mitt i ett blåshål några hundra meter från min plats.

Havsnära tältning.

Eftermiddagsbrisen lägger sig helt mot kvällen och trots att det är frost på tältet känns det ganska behagligt att sitta ute. Kamerastativet är hemma så jag knäpper några långexponeringar så gott det går med provisoriska lösningar. Fåren på ön undrar vad jag gör då de kommer förbi och ser mig ståendes på alla fyra pillandes med kameran. Jag får i alla fall till några kort och kryper sen ner i min varma sovsäck.

Fåret och månen.

Vältrafikerat hamninlopp.

Söndag
Sov ganska knackigt under natten då jag dels är ovan vid tältkomforten samt att vinden rev och slet i tältet en hel del trots att jag ligger i lä. Frukosten fixar jag inne i förtältet sittandes i sovsäcken. Ingen lust att äta ute i blåsten idag.

Äggkok i min KleanKanteen Food Canister (473ml). Ett måste om du bara önskar äga en matbehållare.

Mina tältgrannar är borta när det är dags att bege sig mot Brännö. Antingen fick de problem med vinden eller så har det bara tagit båten som gick vid 9:30. Min går vid 11:28 så jag hinner förbi utsiktssplatsen på Brännö innan jag trampar på båten och sen vidare hem till Majorna. Trots att det bara blev lite drygt 24 timmar ute i det fria känner jag mig återigen rik på nya upplevelser.

Rivö, Asperö, Brännö och båten jag åker hem med.

onsdag 2 oktober 2019

Salamajärvi Nationalpark

I min serie om Finlands nationalparker har de nu blivit dags för Salamajärvi. Tidigare har jag varit i Pyhä-Häkki samt Pyhä-Luosto nationalpark, men denna gången blev det de stora myrområdena som breder ut sig i Mellersta Österbotten. Det finns flera olika leder och vi valde den s.k. Hirvaan kierros rundslinga på totalt 58km, men vi kortade den något genom att gena via en grusväg. Om man som jag gillar riktigt gammal och orörd skog så kan jag varmt rekommendera Koirajokis urskogsområde i parkens norra del, som skyddades redan i början av 1900-talet. Bilderna nedan ger kanske en liten smak av de fina naturskogarna.

Rester av skogsbränder.

Formgiven av naturen.

Färgglatt.

Jungrfru Marias nycklar.

Brandljud bland träden.

Lunchdags.

Jungfru Marias nycklar ligger utspridda.

Sanna och spången.

Fina gamla tallar med brandljud i Koirajärvis urskogsområde.

Iso-Koirjärvi.

Koirajokis urskogsområde.

Stubbe med stil i Koirajokis urskogsområde.

Gammal tall i Koirajokis urskogsområde.

Intressant brandhärjad stubbe.

Tältet på plats vid Iso-Koirajärvi.

Frukostbär.

Fin blandskog i gammalt tjärbränningsområde.

Fågelholk med stil.

Lummigt vid Koirajoki.

Stenigt!

Lyxfrukost i det fria.

Koirajokis urskogsområde.

Koirajoki.

Rikligt med spångar i området vilket underlättar framkomligheten.

Sommarblomster.