Årets första tälttur med skidor under fötterna bar av till Vålådalens naturreservat och den här gången i riktning mot Stensdalsstugorna där vi tältade i anslutning till alla bekvämligheter som kök och vedeldad bastu. Tomas och Sofie fortsatte sen vidare söderut mot Helags medan jag tog en topptur på Lill-Stensdalsfjället samt en solonatt innan hemfärd. Det blev tre härliga dagar på fjället i soligt väder.
Tomas blickar ut över fjällen.
Myrområdena strax väster om Vålådalen.
Svag vind och soligt.
Tomas tar täten.
Vägval: skoterspåret eller vinterleden?
Dagens sista solstrålar.
Sofie i skuggan.
Vi närmar oss Stensdalsstugorna och solen har precis gått ned bakom Lill-Stensdalsfjället.
Sofie hade ovanligt tung pulka denna gången och då får man gå i uppförsbackarna.
Tälten resta vid Stensdalsstugorna. Det tog oss ungefär 4 h att skida 13,7 km hit.
Tomas och Sofie vid Stensdalsstugorna.
Huvudbyggnaden vid Stensdalsstugorna brann ner och byggdes upp på nytt 2014, så relativt modernt.
Rymligt och välutrustat kök. All el kommer från batteri och solceller.
Nu är jag tillbaka i Jämtland igen och den här gången har jag och mina vänner ställt bilarna vid spårcentralen i Edsåsdalen för att sen ta sikte mot stugorna vid Lyckans läger. Det är enklare fjällstugor med kamin som går att boka för en mindre peng.
Fina isformationer på Henån.
Tomas och Sofie.
Tomas pustar ut efter alla stigningar de första 4 km.
Jag, Tomas och Sofie har startat före de andra och till stugorna har vi knappa 6 km så det går tämligen enkelt att ta sig dit. Den här gången har vi alla pulkor med liggunderlag och vintersovsäck men om jag besöker stugorna fler gånger tror jag det blir ryggsäck och reselakan istället då det visar sig att stugorna är utrustade med fräscha täcken och madrasser.
Solen tittade fram kortare stunder och då gäller det att vara beredd med kameran.
Sofie trampar på i kylan.
Vyn västerut från vinterleden ca. 2 km från kojorna.
Sofie och jag påväg mot Lyckans läger. Foto: Tomas.
Sofie och jag uppe på myrarna. Foto: Tomas.
Offsjökojan. Kök med kamin samt fyra bäddar längre in.
Vi bor i Offsjökojan, som ligger ca. 300 m från de andra två kojorna.
Vi badar bastu och doppar oss i Lilla Offsjön. Mörkret kommer tidigt så här års så det är ingen utsikt att tala om inifrån bastun, trots ett stort fönster ut mot sjön.
Med pannlamporna på beger vi oss mot bastun.
Bastun vid Lilla Offsjön.
Resten av kvällen myser vi i stugorna och spelar yatzy samtidigt som kaminen sprakar i bakgrunden. Jag har min varma vintersäck som blir lite väl varm då termometern når 7 plussgrader som kallast under natten.
Tomas lagar frukostgröten på kaminen och det är en svettig syssla.
Tomas sliter i snön som drivit in under natten.
Morgonen börjar lite mer blåsig än kvällen avslutades igår och vinden tilltar allt mer innan det är dags att skida hemåt. Returresan blir betydligt mer kämpig än vägen hit då vinterlederna drivit igen av all nysnö och någon pistmaskin har inte heller varit ute och spårat de längdspår man ansluter till närmare Edsåsdalen.
Inte speciellt lättåkt idag. Sofie spårar längst fram.
Tomas och Sofie turas om att spåra medan jag myser längst bak.
Vi turas om att spåra även om Tomas och Sofie gör det mesta av jobbet. De två första kilometerna från stugorna går tämligen platt och i öppen terräng vilket blir den jobbigaste biten. Vid längdspåren är det mer skyddat och inte lika mycket drivsnö samt att vi får tillbaka de 180 höjdmeter vi tog igår.
Kathrine, Torbjörn och Vanilla samt hunden Våfflan med skidglasögon.
Efter 2 h och 6 km kommer vi fram till bilarna, så det har inte gått fort idag inte. Torbjörn och Kathrine åker som vanligt i sitt egna tempo då de har hundar som draghjälp. Jalle och Vanilla har sonen på släp så det är svårt att hålla ihop hela gänget medan vi skidar, men vi når parkeringen alla sju ungefär samtidigt. Lyckans läger är en perfekt liten pärla om man vill testa på turskidor på vintern men inte har någon lust att tälta.
Snöansamlingar som glider längs tältduken väcker mig tidigt på morgonen. Mulet väder hade utlovats under natten, men ingen snö. Som vanligt får man vara beredd på det mesta i fjällen. Inte heller stämde temperaturen enligt prognos utan det har varit nollgradigt i tältet även denna natt.
Snöat lite under natten.
Solen gör i alla fall entré när det är dags att laga frukost och som de tidigare dagarna är vinden knappt märkbar. Vilken tur att jag haft så bra väder hittills tre dagar i sträck och det ser ut att fortsätta även imorgon. Jag har mat med mig för en fjärde dag men har ännu inte bestämt om jag stannar.
Ingen tokig utsikt från tältet.
Velar lite fram och tillbaka om jag härifrån ska ta mig mot Storulvån eller samma väg jag kom igår. Det första alternativet innebär att jag troligen måste gå eller lifta 3 km till bilen och jag missar även en topptur upp på Sönner-Tväråklumpen. Getryggen vid Storulvån är förvisso trevlig men då jag toppturade den förra vintern är jag mer sugen på den andra toppen den här gången. Det får bli alternativ två.
Sylarna i fjärran ca. 20 km bort och vinterleden mot Blåhammaren i förgrunden.
Snöpudrad utrustning.
Skaren bär bra även denna morgon då jag skidar tillbaka ungefär samma väg jag kom igår. Inser fördelen i att vid vårvinterturer kliva upp lite tidigare och skida under förmiddagen medans skaren håller. Renarna tänker kanske lika så här års? Jag har hört bjällror under frukosten men jag ser dem aldrig mer än en del färska spår i snön när jag glider tillbaka mot passet mellan Getryggen och Sönner-Tväråklumpen som påminner lite om Lapporten i miniatyr.
Vilar lite på pulkan med Sönner-Tväråklumpen samt Getryggen i bakgrunden dit jag är påväg.
Med skidorna fastspända på pulkan traskar jag på skaren den brantaste biten och behöver då inte sätta fast långa stighudar.
Väl uppe på passet har jag 100 höjdmeter utför till foten av Sönner-Tväråklumpen på den snabbförda skarsnön. Pulkan välter givetvis i farten men studsar lika snabbt över till andra sidan och så där håller den på några vändor fram och tillbaka innan jag får den på rätt köl igen. Tur var väl det för det gick alldeles för snabbt för att jag skulle kunna stanna, särskilt då pulkan trycker på.
Många svängar har tagits i sluttningarna.
Vältrafikerat mot toppen.
Som befarat är här lika mycket folk som i fredags, om inte ännu fler? Jag lagar lunch på pulkan, packar min lilla dagsryggsäck och beger mig upp mot toppen. Trots lutningen går det nästan lättare än med pulka på platten och även fast jag nu för tiden är relativt otränad håller jag ändå jämna steg upp till toppen med de flesta i området. Min utrustning väger förvisso inte lika mycket som för de andra då jag ser ut att vara den enda på turskidor, men ändå uppfriskande och se att man fortfarande har lite krut i kroppen.
Vyn österut med Ånnsjön närmast och Åreskutan längst bort. Toppturarna i backen ger lite perspektiv.
På ganska exakt en timma har jag tagit mig 2 km hela vägen, ungefär 400 höjdmeter till 1409 m.ö.h. Vinden började fläkta skönt ungefär halvvägs upp och det var nog tur det med tanke på pulsökningen. Det är flera olika grupper som samlats på toppen men den är utdragen och rymmer många. Jag knäpper några kort, drar bort de långa stighudarna och njuter sen av åket ner till pulkan i den mjuka snön.
Toppen på toppen!
Getryggen närmast och Sylarna ca. 20 km längre bort.
Sönner-Tväråklumpens topp.
Nu när jag gjort den planerade toppturen på Sönner-Tväråklumpen samt att bastun uteblev känner jag mig färdig för den här gången, så det blir ingen fjärde dag på fjället. Vilar lite på min säng och fortsätter sen med pulkan i släp utför ytterligare 300 höjdmeter, d.v.s. samma sträcka som jag kämpade uppför i fredags. Från toppen av Sönner-Tväråklumpen får man då ett åk på totalt ca. 700 höjdmeter utan ett enda stavtag.
Efter toppturen tar jag en välbehövd vila på pulkan.
Fjällen här är lättillgängliga från bilen och relativt snälla lutningar på de flesta håll så jag förstår varför området är så populärt. Nästa gång kanske jag byter ut turskidorna mot mina topptursskidor och fokuserar mer på utförskörningen, för hit kommer jag garanterat fler gånger.
