måndag 12 september 2016

Svartedalens naturreservat - 2016.09.11-12

Det har bara hunnit gå lite drygt två veckor sedan jag besökte Svartedalens naturreservat, men sen så blev jag förvisso smått förälskad i platsen. Den här gången tog jag bilen till Bottenstugan och sen därifrån ca. 5 km promenad längs Bohusleden innan reservatet tar vid. Trots helg och finväder träffade jag förvånansvärt lite folk. Växlade några ord med ett par svampplockare och hejade på en tysk vars ryggsäck var belamrad med prylar likt en väldekorerad julgran.
Jag tog mig till östra sidan av sjön Härsvatten och hittade en fin plats för tältet. Strax därefter dök svampplockarna upp med ett par skor i händerna. De trodde jag var tysken med alla prylarna och hoppades på att kunna lämna tillbaka skorna som trillat från hans ryggsäck. Svampplockarna visade sig vara inbitna friluftsmänniskor och tipsade bl.a. om fin långfärdsskridskoåkning i området.

Lågor i Svartedalen.

Söndag är en vilodag!

Vinden avtog helt mot kvällen och det blev så stilla att man kunde höra en knappnål falla. Jag värmde mig vid brasan och hörde hur djur i flock ylade likt vargar i fjärran. De finns i området men tror snarare att ljuden kom från storlommen som simmar här. 

Sjön Härsvatten, en brasa och jag.

Natten blev kall, men ändå tillräckligt varm för att jag skulle kunna använda sovsäcken som täcke. Vid gryning gick jag ut för att lätta på trycket och möttes av en spegellugn sjö samt en dansande dimma över vattnet. Ögonblicket var magiskt och alldeles för bra för att sovas bort. Kameran fick börja tidigt idag och efter någon timmes fotograferande njöt jag av en lång frukost i morgonsolen.




Måndag innebär arbetsdag för de flesta men för mig en promenad vidare in i reservatet. Efter att ha vandrat bort till Stora Holmevatten och där lunchat gick sen turen hemåt igen. En asiat med oproportionerligt mycket packning mötte mig vid parkeringen och blev överlycklig över att äntligen se en person. Jag gav henne information om vandring och tältning, men även hur hon enklast tar sig tillbaka till Göteborg igen. Vilken tur för henne att jag gick här för ett par veckor sedan.



Döda och levande träd, precis som det ska vara.

Härsvatten

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar