söndag 25 september 2022

Bikepacking vid Öja

Fredag
Det blir mest kajakpaddling när jag är i Finland, men min nya gravel bike fick ändå följa med och skulle behöva rastas nu när hela sommaren passerat. Cykla har jag gjort en hel del genom åren men att cykla med tält och allt annat därtill för några dagar ute är för mig fortsatt relativt outforskat.

Reips båtsluss mellan Öjasjön och havet.

Sanna och jag utgår från Karleby och rullar västerut mot Öja. Vädret är på gott humör och färden går längs små smala grusvägar jag aldrig varit på förut, men också blandat med lite välkända asfaltsvägar. Cykeln jag har är optimal för det varierande underlaget. Egentligen passar den som allra bäst på grusväg men rullar även lätt på asfalt. Den går så klart inte lika lätt som en racer, men ändå klart lättare än MTB på asfalt. Kort och gott; en gravel bike är en bra kompromiss mellan ren asfaltscykel (racer) och MTB.

Välfylld gravel bike.

Det finns flera naturstigar här i området, bl.a. Öja skärgårdsled som passerar Korvgräven där vi slår läger för natten. Stigarna här är lite för ojämna att trampa på men så länge det finns mindre grus- och traktorvägar tar vi oss fram. En grupp vandrare med guide kommer till vår lägereld mot eftermiddagen för att äta sin middag. De verkar köpt in sig på ett riktigt lyxupplägg för maten i form av fisksoppa körs hit med bil (!), drycken likaså. Det fotas friskt vid brasan och vi får veta att de tänkt tälta på klipporna längst ut på Kåtölandet dit vi planerar ta oss imorgon. Även tälten har körts ut med bil och ligger och väntar på att sättas upp. Trots detta är deras ryggsäckar stora och välfyllda. Guiden är finlandssvensk så den här gången slipper jag för ovanlighetens skull föra en konversation på engelska, vi är ju trots allt i Österbotten. De bjuds på överbliven fisksoppa innan hela gruppen fortsätter vandringen norrut. 

Höstkantareller.
Lördag
Efter morgongröten cyklar vi den riktigt korta sträckan ut till klipporna precis vid havet. Sista kilometern går längs skärgårdsleden så vi får leda cyklarna för det mesta. Här finns många fina släta klippor men väldigt få som är tillräckligt plana för ett tält. De flesta sluttar ned mot havet men vi finner en plätt, nästan direkt på stigen som duger för mina krav. Några enstaka vandrare passerar, men annars är här riktigt lugnt och stilla. Myggen låter sig dock inte hållas. De tycks ha vaknat ordentligt nu på höstkanten och är fler nu än vad de någonsin varit under sommaren, eller så har jag bara rört mig på "rätt" platser tidigare. Eftersom cykelturen blev så kort har vi nu mer tid att utforska området till fots innan vi kryper in i tältet mot kvällen.

Sanna bäddar för natten.

Lördagens tältplats med vy mot Karlebys hamninlopp.

Höstfärgerna har gjort entré.

Söndag
Morgonen fortsätter lika tyst och stilla som natten. Inte den minsta lilla vindpust vilket saknas då myggen fortsätter lika ihärdigt idag som igår. I mitt naiva antagande lämnade jag mygghuvan hemma. Trodde aldrig den skulle behövas så här sent på året, men man lär sig tydligen alltid något nytt. 

Startklara för hemfärd.

Sanna på skärgårdsleden.

Efter att ha tråcklat oss genom skogen och tillbaka ut på grusvägarna börjar vi rulla tillbaka mot Karleby. Cyklarna är betydligt lättare nu då både maten och vattnet börjar vara slut. Det sista hade varit väldigt skönt att slippa och med facit i hand kunde vi nog ha samlat vatten längs vägen istället för släpa hela vägen. Turen blev inte speciellt lång, men det viktiga är ju som tidigare sagt att vara ute. Jag drömmer redan nu om nya spännande turer i okänd terräng.

Gamlahamnsviken vid Karleby.

onsdag 10 augusti 2022

Kajakpaddling i Ålands skärgård

Efter Höga Kusten-vistelsen bestämde Sanna och jag att följa med Tomas och Sofie för ytterligare kajakpaddling i Ålands skärgård. Tomas och jag paddlade förbi här sommaren 2018 under vår lilla expedition från Sverige till Finland. En resa som verkligen gav mersmak så det var kul att komma tillbaka till denna fina kajakpaddlingspärla. Det blev ingen jättelång tur denna gången (se kartan längst ned), men oj vilka lugna och fina dagar vi hade förutom en ordentligt blåsig första dag. 

Tomas och Sofie pustar ut efter den relativt blåsiga inledningen.

Lägerplatsen första dagen på Killingskär. Släta fina klippor finns det gott om här.

Vi fick lite lätt duggregn en av kvällarna på Kråksär. Annars kanonväder.

Dramatisk kvällshimmel vid Kråkskär.

Solnedgång på Kråksär.

Kan väl inte bli så mycket lugnare än detta?

Ordentligt med fisk under bryggorna vid Hamnsundet.

Havsnära tältning tredje natten.

Sviskärsklobbarna. Se upp, på Sviskär finns en otrevlig markägare som ville jaga bort oss.

Fjärde dagen på Killingskär, fast på andra sidan denna gången.

Månen tittade fram mot kvällen.

Tältstopp påvägen hem till Kokkola. 

tisdag 2 augusti 2022

Höga Kusten

Lofoten regnade bort även denna sommar så jag styrde bilen söderut efter att ha tillbringat några (bastu)dagar hos kusinerna i norr. Sanna kom med båten till Umeå där vi också tältade för natten vid en fin liten badplats i skogen innan vi dagen därpå fortsatte vidare mot Höga Kusten. Tomas och Sofie visade sig vara med husbilen i Arkösund men körde spontant norrut då de hörde var vi var. Kul för oss, för nu blev vi helt plötsligt fyra istället för två. 

Sanna säkrad och klar på Skuleberget.

Skulebergets röda led. Lätt som en plätt för den som har lite klättervana.

Tomas något nervös på den röda leden, men det gick ju galant.

Totalt stannade vi lite drygt en vecka här, som mestadels bestod av paddling men också en del via ferrata på Skuleberget samt lite vandring. Även om kusten här är riktigt fin är det glest mellan öarna så det blir tyvärr lite transportsträckor vissa bitar med kajaken. Har man bara vinden i ryggen gör det förvisso inte så mycket men nu fick vi en del seg motvind längs vägen, särskilt påväg mot Högholmen. Bastu hittade vi dock på ön samt Mjältön och vid Skuleberget Havscamping där vi också påbörjade vår paddling. En bra plats där man kan tälta gratis vid den intilliggande badstranden samt parkera bilen. Här finns också en vattenkran. 
 
Första tältnatten vid Holmsund (Umeå).

Badplatsen vid Veåsand. Här finns bord, toalett, rinnande vatten och en fin utsikt.

Påväg mot Mjältön.

Topptur på Sveriges högsta ö - Mjältön - , 236 m.ö.h.

Ljung på Mjältön.

Höga Kusten har länge varit på agendan att besöka lite mer noggrant, så det passade bra att det inte blev något Lofoten den här sommaren heller. Mjältöns topp besökte jag åtminstone när jag paddlade förbi här sommaren 2015, men så mycket mer hann/orkade jag inte. Förutom att besöka toppen även denna sommar rörde vi oss lite mer på land i Skuleskogens nationalpark. Vi besökte det populära turistmålet Slåttdalsskrevan, men till skillnad från alla andra tog vi stigen från Näskebodarna där vi landat med kajakerna. En klockren plats om man vill kombinera paddling med vandring till skrevan samt gå en betydligt mindre trafikerad stig.

Restaurangbesök på Ulvön.

Bärplock längs vägen till Slåttdalsskrevan.

Slåttdalsskrevan.

Sanna i en folktom Slåttdalsskreva. Stunden varade någon minut innan där var fullt med folk igen.

Sanna vid Slåttdalsskrevan.

Tomas och kaffemuggen vid Slåttdalsskrevan.

Kajakturens sista tältnatt på västra sidan av Mjältön.

Sol och bad vid Mjältön.

Sanna övar med eldstålet.

Eldmys på Mjältön.

Lyxfrukost.

Mjältöns västra strand - Sundsbodarna.

Vi fick en lugn och fin paddling på hemvägen.

Lite annorlunda vyer än platta Österbotten.

Sofie i sin röda plastkajak.

Kläder på tork vid Veåsand.

Högbondens fyr blev även den outforskad då jag paddlade Sveriges kust, så vi passade på att göra en dagsutflykt dit sista dagen med start från Bönhamn. Vi strök först kusten en bit söderut och landade sen på östra sidan av Högbonden då vågorna tryckte på från sydväst. Otroligt exponerad kust här och fantastiskt fina karga klippor, speciellt på östra sidan av Höglosmen norr om Högbonden. Vi hade dessutom en skön vind i ryggen som gjorde paddlingen där väldigt enkel och underhållande. Om du är här i krokarna så passa på att besöka fyren som jag trodde var Sveriges högsta, men tydligen "bara" tvåa på listan med 75m lyshöjd över havet. Etta på listan är Kullens fyr i Skåne, men vinner endast med lite drygt 3m. I kartan här ovanför ser du även turen ut till Högbonden (som ligger ett par mil söder om Mjältön).

Sofie vid Högbondens fyr.

Stekt strömming vid Högbondens fyr. Kattportioner men otroligt gott.

Högbondens fyr

Tomas vid Höglosmen.

Östra sidan på Höglosmen.