Turskidor i Ullådalen - Dag 3

Strax innan klockan ett på natten vaknar jag av att hela tältet skakar samt ett ihållande oljud från tältduken, trots att jag sover med öronproppar. Regnhatten på toppen av tältet väsnas allra värst så jag tar på mig kläderna för att gå ut en sväng och plocka bort regnskyddet samt bättra på snövallen som jag påbörjade igår. Tältlinorna i träden sitter stadigt och snöpinnarna likaså. Ett litet stresstest för min gamla trotjänare men den ser ut att tackla vinden bra. Tältet är trots allt över tio år gammalt och jag gissar närmare 200 tältnätter totalt, om inte mer? Den bleka färger indikerar i alla fall att tältet vistats många timmar i solen och man kan tydligt se var regnhatten har suttit och skyddat toppen av tältet.

Tältet står stadigt. Notera skillnaden i färg där regnhatten suttit.

Vinden avtar en del mot morgonen och jag sover tämligen bra fram till åttatiden. Det blåser fortfarande för mycket för att ha ventilationen i yttertältet öppen då drivsnö yr in. Hilleberg Soulo är inte helt optimalt för vintertältning men med några egna modifieringar kanske det kan fungera. Jag gillar stabiliteten och det lilla formatet. En del gör soloturer i tvåmanna- eller t.o.m. tremannatält men jag anser att det kostar mer än det smakar. Större tält blir mer vindkänsliga, krångligare att sätta upp och tar längre tid att värma upp. Dessutom blir det mer vikt och volym i pulkan.

Min lilla mur jag byggde på natten.

Kall vind på morgonen men jag har varma kläder.

När tältet är rivet och pulkan färdigpackad skidar jag söderut mot vinterleden. Snöriporna sitter och knarrar en bit bort och blir skrämda då jag kommer. Just nu är det ingen sol som värmer och en lättare sval vind blåser i ryggen. Perfekta turskidsförhållanden för att inte bli varm. Jag har inte sett en enda människa sedan imorse men väl på vinterleden möter jag en pensionär som hejar glatt. På håll utanför lederna skymtar jag även en turskidare men i övrigt är det väldigt lugnt på fjället idag jämfört med starten i lördags. Gissningsvis för att det nu är vardag.

Mullfjället samt ett ledkryss som nästan försvunnit i snön.

Eftersom jag inte har någon lunch med mig går färden kortast möjliga väg till bilen som är parkerad ca. 120 höjdmeter lägre ned så behöver inte slita hårt idag inte. Ett par kilometer från bilen kommer solen fram och den blå himmelen blir allt mer dominant. Ångrar lite att jag inte hade med mig lunch för dagen då det fina vädret tycks börja nu.

Högsta punkten för dagen där jag plockar bort stighudarna för nu bär det utför. Mullfjället samt Forsafjället i bakgrunden.

Väl framme vid bilen möter jag ett trevligt pensionärspar som är påväg ut på fjället. De undrar om jag skidat långt då de ser min pulka och all utrustning. Det har inte blivit många kilometer men jag har varit ute åtminstone tre dagar på fjället och pensionärerna instämmer i att det viktigaste är att vara ute, snarare än hur långt man kommer. Jag var något tveksam i fredags över turen men man ångrar sällan ett beslut över att ge sig iväg. De tre dagarna har bjudit på vindstilla, hård vind, kallt, varmt, snöfall och sol. I tillägg fick jag en underhållande topptur igår som lite omväxling till det vanliga turskidåkandet. Ullådalen är ett trevligt område att tura i och man behöver inte ge sig iväg långt från vinterlederna för att få vara ifred.

Turskidor i Ullådalen - Dag 2

06:42 vaknar jag av att solen lyser mot tältet. Det blåste ordentligt igår när jag gick och la mig men någon gång efter midnatt slutade tältduken fladdra i vinden och nu på morgonen är det total stiltje. Det är inte jätteofta fjället bjuder på dessa förhållanden så idag känner jag mig lyckligt lottad.

Fint morgonljus.

Jag slår ett öga på väderprognosen och kollar vindar. Det ska blåsa lite mer nu mot kvällen/natten än vad som tidigare utlovats så funderar på om jag ska åka hemåt eller stanna ytterligare en natt. Frukost för nästa dag har jag, men ingen lunch så det får bli en lägerplats någorlunda nära bilen sista natten i sådana fall.

Morgonsol och vindstilla

Dragkedja på pulkan är smidigt när det har samlats snö under natten. 

Till skillnad från igår är det bra sikt idag över vidderna då jag med pulkan i släp börjar beta av höjdkurvorna upp mot kalfjället. Eftersom jag inte följer några leder är god sikt välkommet då det blir betydligt enklare att göra vägvalen. Att läsa sjökort och paddelkartor kan jag bra, men förmågan att tolka höjdkurvor på en karta och översätta dessa i praktiken behöver jag öva på. Tur då att jag har Åreskutan som min ständiga följeslagare vilken hela tiden ger mig koll på väderstrecken.

Lättnavigerat idag.

Väl uppe på kalfjället ser jag Forsafjället på håll samt studerar tre turskidåkare som toppturar på fjället. De åker utför som om de aldrig stått på skidor tidigare, plogandes och ramlar om vartannat. Lutningen är perfekt för turskidor så jag bestämmer mig för att efter lunch tälta vid foten av fjället och så göra en topptur mot eftermiddagen. Då har jag bara lite drygt 4 km till bilen imorgon samt att jag befinner mig någon kilometer norr om vinterlederna och alla turister.

Lägerplatsen för idag.

Med långhudarna på skidorna börjar jag bestiga Forsafjället vid tvåtiden från östra sidan där tältet står. Underlaget är lagom hårt för att inte sjunka igenom allt för mycket och det går så otroligt mycket lättare uppför nu utan pulkan i ryggen. Med hälhöjarna i uppfälld position följer jag turskidåkarnas spår upp till toppen för att studera utsikten västerut. Tyvärr är de högsta fjällen inne bland molnen så det blir ingen storlagen utsikt den här gången. Däremot får jag syn på några renar som betar ett tiotal meter nedanför toppen och speciellt skygga verkar de inte vara. Härifrån ser man också hur vinterleden som utgör Mullfjällsturen letar sig ned från kalfjället och in bland träden västerut.

Påväg till toppen med Västerskutan i kulissen. Ser du tältet?

Renarna letar mat på Forsafjället. Sylarna någonstans bland molnen. Ledkryssen stakar ut vägen ned mot skogen.

Vy norrut från toppen av Forsafjället.

Det har varit vindstilla i princip hela dagen men här uppe på toppen, ca. 200 höjdmeter ovanför tältet fläktar det lite lätt. Jag river av stighudarna och börjar åka tillbaka mot lägerplatsen. Är det inte allt för brant så är utförskörning på turskidor ganska trivsamt och det här fjället tycker jag är perfekt i lutning. Dessutom är det på en del håll inslag av pudersnö vilket gör nedfarten än roligare.

Bekvämt med offline-karta i klockan.

Dags att riva av stighudarna.

Efter att ha ätit middag och smält snö vid tältet börjar vinden tillta allt mer och köldeffekten likaså. Solen går ned bakom Forsafjället och för mig återstår väl bara att krypa ner i min varma vintersäck. Trots att jag inte släpat pulkan så långt idag är jag ändå trött i kroppen så sömnen kommer förmodligen tidigt ikväll.

Snösmältning på gång.

Solen påväg ned bakom Forsafjället.

Turskidor i Ullådalen - Dag 1

Jag har en del soloturer i bagaget, allra flest med kajak och då kanske främst Sverigepaddlingen 2015 som mitt magnum opus. Att ge sig iväg själv är något jag uppskattar då man blir närvarande i nuet på ett helt annat sätt än i sällskap. Tälta allena på sommaren kan jag rätt bra, men att göra det på vintern är något helt nytt och oprövat. Därför bestämmer jag mig för en tredagarstur i Ullådalen nu när mina friluftsvänner lämnat fjällen för den här vintern.

Solglasögonväder och då är man givetvis glad.

Snötillgången här uppe på höjden är relativt god jämfört med hur det ser ut 300 höjdmeter ner i Åre by. Vädret skall dessutom enligt prognos vara helt ok med inslag av sol och i princip ingen nederbörd så det här blir en enkel och bekväm tur intalar jag mig då färden påbörjas vid botten av Ullådalsliften allra längst västerut i Åres skidsystem.

Blå himmel på sina håll så det här blir nog bra.

Med solglasögon på och en temperatur kring nollan är humöret på topp, men efter bara några kilometer skidade i nordlig riktning drar mörka moln in som ger både blåst och nederbörd i form av blöt snö. Det här var ju inte vad prognosen hade lovat. Att själva Kung Bore skulle komma just idag, men i fjällen får man tydligen vara beredd på allt.

Snö och vind.

Jag har lämnat den markerade vinterleden och gett mig ut i ospårad terräng, men att navigera nu är inte helt enkelt i den knappa sikten samt att jag varken har en fysisk karta eller manuell kompass. Den här gången litar jag blint på tekniken i form av min klocka samt telefon. Visst, inte helt smart men fjällområdet här är inte jättestort och bebyggelse finns inom nära räckhåll samt att täckningen är god så jag vågar chansa.

Här ligger jag bra i lä för västandvinden. Västerskutan samt Åreskutan i bakgrunden.

Efter att jag lunchat bakom en tät gran fortsätter jag färden norrut. Sikten blir aldrig bättre och efter bara 8 km skidade bestämmer jag mig för att slå läger i lä för vinden bakom en mur av mindre granar. Givetvis upphör snöandet och solen tittar fram bara någon timme efter att tältresningen är klar, men den här turen samlar jag inte kilometer utan det viktiga är att vara i nuet så trots att klockan knappt slagit 15 anser jag mig klar för idag.

Utan pulka går det lätt att skida.

Västerskutan samt Åreskutan.

Efter middagen skidar jag lite i sluttningarna som omger mitt tält och på en intilliggande topp kan jag se Kallsjön på håll. I Tväråvalvet förbereder pistmaskinerna för morgondagens utförsåkare. Maskinernas lampor lyser som lågt hängande stjärnor i fjärran. Imorgon tänker jag jobba mig upp på höjden en bit och så tälta mer på kalfjället om jag finner någon bra plats.

Kallsjön i fjärran.

Gropen och trappan klar. Dags att krypa ned i säcken.

Kliver in i tältet mot kvällen och släcker lampan redan klockan nio på kvällen. Snöripornas karaktäristiska knarrande läte vaggar mig till söms.