En variant på Mullfjällsturen

Tillbaka på Mullfjället igen och efter lite övertalning har jag den här gången fått med mig Sanna på vanliga längdskidor. Vi har tagit Duveds sittlift och hoppat av där kalfjället tar vid. Tack vare liften får vi närmare 360 höjdmeter helt utan ansträngning.

Sanna påväg uppåt. I bakgrunden syns bl.a. Getryggen (vid Storulvån fjällstation), Tväråklumparna samt Snasahögarna.

Blir det bättre än så här på fjället?

Förmiddagen är vindstilla och solen steker på för fullt. Det är någon enstaka minusgrad och ljudet av snö som smälter från träden är det enda som hörs när skidorna för oss norrut via ravinen. Vi hoppar över Mullfjällstoppen, men det är ändå 200 höjdmeter från sittliftens slut tills att det börjar gå utför så vi hinner bli ordentligt varma. Solen som grillar våra svarta kläder bidrar såklart också till överhettningen.

Här har det blåst, men inte idag.

Varmt på Mullfjället.

Sanna tar sikte mot Forsaskalet medan jag väljer en lite genare väg i de bitvis isiga sluttningarna, så mina stålkanter kommer väl till pass. Det är relativt hårt underlag som bär bra över hela fjället så idag är det enkelt att ta sig fram i ospårad terräng.

Sanna i fjärran. Själv genar jag lite över Mullfjällets sluttningar. Forsafjället i bakgrunden.

Förra vintern skidade jag Mullfjällsturen som går motsols, men den här gången svänger vi höger vid Forsaskalet och rundar alltså Mullfjället medsols. Sanna och mina spår möts någon kilometer efter högersvängen och det börjar bli dags för lunch i vårsolen som värmer ordentligt idag. Första riktigt fina vinterdagen på ett tag vilket gör att fjället är relativt välbesökt av turskidare, trots en vardag.

Lunchsoffa med utsikt mot Åreskutan.

Efter lunchen lämnar vi vinterleden och åker mestadels utför mot botten av Fjällvallsliften istället för att följa leden via Lillåstugan. Sista sträckan härifrån är väl kanske den minst roliga delen på hela turen med en tämligen övergiven vinterled som korsar liftar och pister om vartannat. Sanna har bara köpt en enkel liftbiljett samt känner sig inte helt bekväm i utförskörningarna på längdskidor, men om jag gjort turen själv hade jag sista biten tagit mig tillbaka till Duved via pisterna och liftarna. Den riktiga Mullfjällsturen är i den aspekten klart trevligare då man slipper pistsystemet helt och hållet. De olika varianterna har dock sin charm och har du möjlighet tycker jag du skall testa båda turerna! Totalt blev medsolsrundan ca. 16 km. Mullfjällsturen motsols är ungefär 13 km.

Solkrämen kom till användning idag.

Karta över dagens tur. Start och mål vid Duveds sittlift (röd prick).

Med turskidor på Mullfjället

Det blev en sväng upp till Mullfjällets topp denna soliga vinterdag, men den här gången på mina turskidor. Senast var jag här med topptursskidorna så betydligt lättare att släpa på grejerna idag, men jag behöver verkligen skaffa långa stighudar. De kortare hudarna tål inte allt för brant lutning så fick gå mycket sicksack men även en del helt utan skidor. Härlig utförskörning i pudersnön var det i alla fall där jag kunde öva på telemarkstilen. Pudersnö och sol, mycket mer behövs inte för att man ska ha skoj på fjället.

Människor och Duveds sittlift på håll. Sylarna skymtas i fjärran.

Många spår på fjället idag.

Åsnes Falketind med Xplore-bindning samt Alfa Skaget Perform-pjäxor.

Vinden som formgivare. 

Åreskutan.

Mullfjällets toppstuga i lite soligare väder än förra gången.

Mullfjällsturen på turskidor

Tillbaka på Mullfjället igen men denna gången på turskidor. Jag har tagit sittliften från Duved och får således 358 höjdmeter helt gratis. Solen skiner för fullt, vinden är svag och termometern visar några minusgrader. 

Vyn söderut någon kilometer norr om sittliften.

Efter att ha klivit av sittliften är det ett par kilometer med enbart stigning, på vissa ställen så brant att jag får ta av mig skidorna trots stighudar. Just här hade jag behövt ha hellånga hudar istället för de vanliga korta. Det är inte bara jag som letat sig ut på fjället idag. Några har gått från liften med topptursskidor och kan på så vis förlänga åket med ett par kilometer orörd snö. De är pratglada och ger mig tips på nya spännande åk. Jag möter även ett par på vanliga längdskidor som tagit sig från Lillåstugan i enbart uppförsbacke, så det kommer bli enkelt för dem härifrån då de tänkt åka samma väg tillbaka. De tycker jag ser ut som ett proffs, ställer nyfiket frågor om min utrustning och imponeras över skidorna med den nya Xplore-bindningen. Hur klär man sig för att se ut som ett proffs? Jag har ju bara vanliga friluftskläder på mig idag.

Åsnes Falketind i pudersnö.

Ett fint pudertäcke har lagt sig över hela kalfjället vilket gör åkningen både tyst samt underhållande. Jag övar på telemarkstilen i utförslöporna och njuter av en riktigt fin vinterdag. Strax efter Mullfjällets topp börjar terrängen slutta utför så jag plockar bort stighudarna en stund för att få lite bättre glid. 

Vindstilla, pudersnö och sol. Behöver väl inte önska mer?

Närmar mig trädgränsen.

Halvvägs in på turen och precis där träden börjar ta vid stannar jag till för ett lunchstopp. Någon har grävt en grop med tillhörande ryggstöd sen tidigare så då är det ju dumt att bygga nytt. Ett helt gäng, säkert 10-15 stycken turkskidåkare kommer i motsatt riktning och stannar i närheten med sina välfyllda ryggsäckar samt pulkor. De ser ut att vara ett gäng nybörjare som övar på vintertältning, det är i alla fall min gissning med tanke på hur de rör sig på skidorna. Den generösa packningen tyder ju också på att de skall tälta. En fin plats väljer de i alla fall med panoramavy utöver fjällkedjorna.

Lunchstopp på fjället.

Efter lunchen kommer jag in bland träden och får lite brantare backar samt hårdare snö, bitvis isigt underlag, så det blir lite mer fokuserad åkning nu än tidigare på kalfjället. Efter att ha svängt av mot Duved ungefär halvvägs in på turen är det värsta över och turen härifrån till mål blir ganska enkel. En kritvit hare blir skrämd och springer iväg bara några meter framför. Den belästa vet att det var en skogshare och inte fälthare. 

 

Halva sträckan nedanför trädgränsen.

Hela rundan blir ungefär 13 km (lift ej medräknad) och är tämligen lättåkt med undatag för vissa rejäla utförslöpor, på ett ställe såpass brant att jag fick ta av mig skidorna. Jag hoppade över själva Mullfjällstoppen och tog genvägen då jag ju varit här tidigare. Nästa gång skall jag testa att svänga höger vid Forsaskalet istället för vänster och får på så vis nästan bara kalfjäll. Lägger med en karta som visar dagens tur samt färdriktningen. 

Start och stopp vid de röda prickarna. Hela skidturen ca. 13km.

Topptur på Mullfjället

Under flera års tid kretsade min fritid till stora delar kring konditionsträning. År 2013 var som allra intensivast då jag utöver ett heltidsjobb tränade 590 h och tillryggalade en sträcka av 8155 km i olika träningsformer, mestadels längdskidor och rullskidor. Jag toppturade även för första gången i Abisko samma år, samt en sväng i Jämtlandsfjällen 2016, men annars inget mer sedan dess. Jag äger följaktligen flera par längdskidor, men har aldrig ägt skidor för utförsåkning och inte heller skidor för topptur. Nu när jag bor i Åre över vintern kände jag att det var dags att skaffa egna grejer och då en hybridlösning så att jag kan ägna mig åt båda aktiviteter.

Färdvägen för dagen. Start vid Leråliften, sen Åre Ski Touring och sist sommar-/vinterleden till toppen.

Hittills denna vinter har jag bara åkt utför med skidorna men idag har det äntligen blivit dags att plocka fram stighudarna då jag tänkt bestiga Mullfjället. Ensam och topptur är ingen bra kombination men nu väljer jag att följa en utstakad led specifik för topptur och där lavinrisken är i princip helt obefintlig. Dessutom är lavinfaran just idag nere på en etta i hela området.

Till topps!

Leråliften från Duveds skidanläggning ger mig 227 höjdmeter utan ansträngning och vid liftens slut ändrar jag sen skidor och pjäxor till gåläge samt monterar stighudar. Det är idag nästan helt vindstilla, någon minusgrad och ett lättare snöfall kommer och går. Jag följer den skyltade leden som så småningom ansluter till den markerade sommar- och vinterleden.

Välmarkerad led. 

En liten skyltrenovering hade inte skadat här.

Strax efter att jag når sommar- och vinterleden blir terrängen något flackare och egentligen lite för dålig lutning för utförsåkning men när jag ändå är här vill jag upp till toppen och ta en titt på utsikten samt stugan. Molntäcket spricker upp kortare stunder och solen tittar fram vilket gör mig än varmare, men då jag närmar mig toppen tilltar en svag vind västerifrån som svalkar skönt.

Black Crows Freebird med Salomon Shift-bindning i gåläge.

Toppstugan på Mullfjället.

Vid stugan tar jag en vila, äter lite samt improviserar ihop ett kamerastativ med mina stavar. Jag blickar österut mot Ullådalen samt Åreskutan. Vacker utsikt åt alla håll men lite synd på molnen som gömmer en del av det fina denna vinterdag som annars hade fått fem stjärnor av fem möjliga.

Liten men naggande god toppstuga.

Pomoca Climb Pro S-Glide. Bästa stighudarna på marknaden? 

Ullådalen samt Åreskutan.

Renfjället i sydostlig riktning. Där finns ett mindre liftsystem på södra sidan om man vill korta av toppturen.

Underlaget består av en hård skorpa som täckts av ett 5-10 cm pudertäcke de senaste dagarna. I min smak helt perfekt så utförskörningen blir riktigt skoj. Puder i all ära, men när det är för mycket tycker jag det bara blir krångligt att svänga, men så är väl min teknik i backen kanske inte den bästa. 

Lätt snöfall under utförskörningen.

Leråliftens topp ligger ca. 655 m.ö.h. och Mullfjället 1031, så det blir en relativt enkel topptur med knappa 380 höjdmeters stigning. I tillägg får man liftens 227 höjdmeter påvägen ned så hela åket från toppen av Mullfjället till Duved hamnar då på ungefär 600 fallhöjdmeter. Inte jätteimponerande men ändå ett lagom långt åk med svenska mått mätt. Det här är en perfekt nybörjartur med obefintlig lavinrisk, så kanske tar jag denna tur fler gånger innan jag lämnar fjällen för denna gång. Nästa gång kanske på vanliga turskidor?