söndag 4 juni 2017

Kajakramp

För snart tre veckor sedan anlände jag till mammas sommarstuga här i den finska skärgården. Jag har långledigt och njuter av dagarna med träning/paddling, fotografering och inte minst äkta finsk vedeldad sauna. Här finns ingen el och inget kranvatten. Jag lever det simpla livet med vedeldad kamin och utedass.

Kajaken, stugan samt bastun.

Motorbåten är sjösatt men än så länge har jag bara använt kajaken för att hämta det nödvändiga från land. Det är en skyddad paddling på lite drygt 3km och alltså inga problem att ta sig i land vid busväder. Eftersom kajaken är mitt huvudsakliga färdmedel och används i princip dagligen har jag nu ordnat med en ramp så att båten enkelt kan tas upp eller sjösättas.

Kajaken uppdragen och fastspänd.

Enkelt att putta i kajaken.

Nu har jag fullt stöd och kan lyfta kajaken från rampen.

Rampen är byggd av skrotdelar jag hittade på stranden vid båthamnen samt ett par brädor. Hjulen kommer från en båttrailer men så har jag modifierat längden på sidohjulen. Kajaken rullar inte mot dem utan dessa är bara där som stöd ifall båten skulle tippa eller glida av centerhjulet. Fungerar faktiskt riktigt bra!

Centerhjulet samt de två stöttande sidohjulen.

Fören vilar mot en bräda som i sin tur är fastspänd mot klippan. I för och akter har jag sen en rem runt båten så att den inte rullar runt på klipporna vid blåst, vilket jag bittert fick erfara för ett par år sedan.

Förens fästanordning.

Vad kajaken rullar på är ju förstås lite sak samma. Det fungerar nog med vad som helst som är runt. Enklast är väl kanske att gå till båthandlarn. Det viktiga är att rullen är placerad strax bakom sittbrunnen och att aktern når vattnet då rullen är ungefär mitt på kajaken. På så vis slipper man lägga allt för mycket kraft, särskilt då kajaken är lastad och skall tas upp. En possitiv bieffekt med rampen är att kajaken kommer högre upp vilket underlättar up- och nedpackningen. Rampen är någorlunda mobil men det är här på stugan den gör mest nytta för mig så den får nog stanna.

Redo för natten!

måndag 8 maj 2017

The Canoe

Blir klart paddelsugen när man ser filmer som denna. Njut av fina bilder!

torsdag 4 maj 2017

Packrafting vid Malingsbo-Kloten

Dag 1
Packrafting är något jag spanat på ett tag och i år gjorde jag slag i saken. Båten är liten, lätt och packas enkelt ihop till ett litet paket som kan bäras mellan sjöar/vattendrag, därav namnet packraft. Båten, en MRS Microraft, har jag bara testat en kort stund vid Svartedalen så vill nu få några dagar på vattnet. Passar därför på att inleda maj månad med en tur i Malingsbo-Klotens naturreservat.

Här har bävern haft fest!

Bilen ställer jag i södra änden av sjön Stora Kloten och börjar sen på eftermiddagen paddla västerut i det fina vårvädret. Blir positivt överraskad av de vackra vyerna och en lätt vildmarkskänsla börjar infinna sig. Tänk att jag är uppväxt bara några mil härifrån men aldrig varit här. Terrängen är stenig med spretiga gamla tallar och granar på öarna.

Finväder vid Killgholmen.

Paddlingen blir inte mycket mer än någon kilometer innan jag hittar några fina öar som passar för tältet och den obligatoriska lägerelden.


Stjärnklart!

Dag 2
Natten blir kall och det är först när morgonsolen värmer mot tältet som jag sover ordentligt fram till niotiden. Lika fint som dagen avslutades igår börjar den nya och frukostgröten lagar jag på mitt vedeldade kök.

Solo Stove Lite.

Paddlingen fortsätter norrut mot Kloten där det blir en kort promenad över till sjön Långvattnet. Packraften går trögare i vattnet än den kajak jag är van att paddla, men det är ändå ett behagligt sätt att färdas på. Intill Storberget strax söder om den plats där Långvattnet grenar sig mot Stora Korslången slår jag läger. Ön är liten och sopren på ved men småkvistar som trillat från träden finns det gott om och det räcker bra för matlagningen och till en mindre brasa mot kvällen.

Kvällspaddling i en opackad båt.

Spegelblankt!

Storberget i bakgrunden.

Storlommen är här lika vanlig som duvor på Järntorget och när jag vid midnatt krupit ner i säcken hör jag hur fåglarna ropar på varandra var sida om min ö. Ljuden ekar i fjärran och vaggar mig till sömns. 

Dag 3
Långvattnet gör skäl för namnet och övergår nu i en smal kanal. Skogen är gammal och vacker, men kalhyggen och planterade virkesåkrar börjar tyvärr dyka upp då jag närmar mig Nyfors. Är inte detta ett naturreservat(?), tänker jag för mig själv. På flera ställen har man t.o.m. huggit hela vägen ner till vattnet. Inte vackert!

Packraften och jag promenerar genom ett sorgligt skogslandskap.

Vid Nyfors släpper jag ut lite av luften i båten och börjar traska 3km rakt västerut för att sen vid Risviken påbörja paddlingen söderut. Nu har jag äntligen en lätt medvind i ryggen och jag kommer raskt fram till de vackra öarna i mitten av Stora Korslången. Lingonön ser allra mest inbjudande ut och här finns en ordentlig eldstad samt flera fina släta plättar för tält.

Lingonön

Stenigt i Stora Korslången.

Om jag hade lite ved igår så finns här nu torra träd i överflöd. Det finns så mycket att jag drar igång en ordentlig brasa redan innan eftermiddagen hunnit övergå till kväll. Eldandet pågår fram tills midnatt då tröttheten slår till.

Lägereld med utsikt.

Lingonön

Dag 4
Min ursprungsplan var att stanna ute fem dagar men matförrådet visar sig bara hålla för fyra och att sitta vid lägerelden hungrig är inget för mig. Målet med dagen blir således att ta sig hela vägen till bilen.

Lunchstopp

Storlom

Efter ett lyft vid Korslångssmedja gör jag ett kortare lunchstopp. Vinden kommer och går och när den lägger sig helt blir det lika varmt som en vanlig svensk sommar. Jag fortsätter söderut med vinden bitvis knuffandes i ryggen. En spindel som kitesurfar med sitt nät susar förbi i hög fart. Det är första gången jag faktiskt ser detta på riktigt och det verkar vara rätt effektivt.

Slutpaddlat och kanske dags att tvätta bilen?

Vid Kloten blir det återigen ett lyft och sen ytterligare några kilometer på vattnet tills jag når den plats där bilen står. Inspirerad av packraftaren Caj Koskinen slänger jag upp båten på biltaket för att på så vis slippa blåsa upp den vid nästa tillfälle. Pillet mer remmarna går nog dock jämt upp med arbetet att blåsa upp den.
Malingsbo-Klotens naturreservat överraskade väldigt positivt men nästa gång tar jag nog kajaken då det blir ganska långa distanser att paddla.  Hur som helst väldigt fina omgivningar med vildmarkskänsla. Hit tänker jag ta mig fler gånger!

måndag 3 april 2017

Solo Stove Lite

Vedeldade kök börjar bli ganska populärt och det finns flera olika märken på marknaden. Den vanliga lägerelden kommer man oftast väldigt långt på för matlagning men ibland kan vedtillgången vara knaper och vissa kök har dessutom en finess som gör att förbränningen blir mer effektiv. Köken från Solo Stove bygger på principen att en del av luften som sugs in underifrån värms upp av elden och tillförs sen längre upp i brasan. På så vis går det åt mindre ved och värmen blir högre.

Solo Stove Lite med fin låga.

Efter att läst runt en del bestämde jag mig för ett Solo Stove Lite med en tillhörande kastrull på 900ml. Köket ryms elegant inuti kastrullen och det medföljer skyddsfodral som skyddar din packning från ett sotigt kök. Byggkvalitén är riktigt fin och jag blev överraskad över hur effektiv förbränningen blir och hur lite ved som går åt. Totalvikten med kök och kastrull landar på 500g, varav köket på 257g. Mitt ultralätta vandringskök med en 230g gasoltub väger 596g och räcker då en knapp vecka. Vid turer längre än 4-5 dagar kan det alltså vara värt att ta ett vedeldat kök istället för ett gasdrivet.

Solo Stove Lite + Pot 900

Fördelarna är så klart att man slipper släpa på bränsle och att matlagningen blir lite mysigare med levande eld. Dessutom säkrare att elda i en behållare än på marken och om man slår läger på klippor vill man gärna undvika att elda direkt på dem.
Nackdelarna är röken, att det tar lite mer tid (om man nu lider av tidsbrist?) och kräver att man är lite förutseende med tändved om det blir blött i terrängen. Kan man bara leva med det är ett vedeldat kök en stark konkurrent. I synnerhet när det gäller vikten! Passar perfekt för 1-2 personer.

måndag 27 mars 2017

Helgpaddling vid Hamburgö - 2017.03.25-26

Fredagseftermiddagen serverade hårda vindar så jag valde att börja paddla från Hamburgö på lördag förmiddag för att senare möta upp Bosse, Tomas och Sofie som trotsat vinden. Dagen och kvällen blev fantastisk med svaga vindar samt en vårsol som värmde skönt. Vi tog oss till Dannemark där jag under Sverigepaddlingen tältade en natt med betydligt mer blåsiga förhållanden. Söndagsmorgonen började otroligt fint den med men övergick sen till en blåsig, kall och dimmig affär. Jag hade tänkt stanna ute till på måndag men bestämde mig för att ändra på den planen. Lördagskvällen kommer jag ändå leva gott på ett tag!

Finkväll på Dannemark

Lunch på Lilla Hamburgö

Tomas och klipporna

Modellerna (Sofie & Tomas) och fotografen (Bosse)

Foliepaketet och glöden

Dannemark

måndag 13 mars 2017

Årets paddelpremiär - 2017.03.12-13

Jag har inte kommet mycket mer än ett femtiotal meter ifrån land när jag ser hur bilnyckeln dinglar ner mot botten. Ovanpå däcksväskan hade jag temporärt placerat nyckeln för att senare stoppa ner den tillsammans med telefonen i mitt skyddsfodral. Det glömdes givetvis bort så nu är det bara att försöka hitta och ta upp den. Hemnycklarna är inlåsta i bilen och den andra bilnyckeln är inlåst i lägenheten. Ja ni förstår, den här nyckeln måste bara upp! Det är svårt att se botten p.g.a. alla vågor men till slut efter nästan en timmes letande ser jag nyckeln på en meters djup och hoppar i med torrdräkten i det tregradiga vattnet.

Lunchstopp på Långholmen

Efter nyckelincidenten paddlar jag en kort bit söderut för att luncha på Långholmen, men upptäcker att jag lyckats glömma både tändare och eldstål. Det har aldrig hänt under mina samtliga friluftsäventyr, men någon gång måste vara den första och nu gäller det att vara kreativ. Bland allt skräp längs stranden hittar jag en tändare, men den är helt oduglig. Efter fortsatt letande slår det mig att jag har en gnisttändare i min gasollykta så genom att först tända den och sen plocka av glaskåpan kan jag tända köket. Problem solved och nu tittar solen fram!

Ett blåbär på Rivö.

Fortsätter mot södra änden av Köpstadsö för att runda  denna och sedan vidare mellan Brännö och Asperö. Den sydliga vinden har jag nu i ryggen och det går snabbt och enkelt till den skyddade viken vid östra sidan av Rivö där jag slår läger för natten.

Fullmånen på väg upp.

Rivö med Göteborgs hamninlopp intill.

Vinden lägger sig nästan helt mot kvällen och månen tittar fram. Ved har jag gott om och mat likaså. Med Göteborgsljuset i kulissen känner jag mig heller inte ensam, tvärtom upplever jag det ganska behagligt med stadens liv och rörelse på håll.

Kvällens värmekälla.

God natt!

Natten blir sval och jag sover ovanligt bra fram till åtta på morgonen. Vinden har tilltagit under natten och när jag vid lunchtiden paddlar raka spåret mot Fiskebäck blåser det kring 8-9m/s sydligt ute vid Vinga. Inte jätteskoj att vara ute på havet en kall och blåsig dag som denna men jag får glädjas åt den fina kvällen jag fick igår och de problem jag stötte på ordnade ju upp sig till slut. En lyckad premiär trots allt.

torsdag 9 mars 2017

En liten skridskofilm

Här kommer en film från senaste långfärdsskridskoturen. Inspelad och redigerad av Caroline Henriksson samt Mikael Espeland. Visst blir man sugen att ge sig ut igen?



måndag 27 februari 2017

Monsen, Monsen & Mattis

Min favoritäventyrare Lars Monsen, som för övrigt gästade Skavlan nyligen, är tillbaka i rutan med ett helt nytt program. Tillsammans med Lars yngre bror Jan samt den gemensamma kompisen Mattis paddlar de och vandrar under en månad i Quebecks vidsträckta vildmarker.
Riktigt vacker och orörd natur, precis som det ska vara!
Se programmet Monsen, Monsen og Mattis hos NRK.

Foto: NRK

söndag 26 februari 2017

På skridskor vid Herrestadsfjället

Trots en del plussgrader under veckan håller isarna i sig på vissa håll här i Bohuslän och tur är väl det för jag har blivit ordentligt biten av den här aktiviteten. I fredags var jag själv en sväng till Stendammen i Svartedalen och i lördags åkte jag och Erik iväg till Herrestadsfjället tillsammans med Ann, Caroline, Malin och Mikael. Det var något otäckt till en början med alla sprickor som åkte ikapp oss men Ann är erfaren och intygade om att det inte var någon fara.
Fantastiskt fina isar som på stora delar av sjöarna höll högre kvalité än inuti en ishall. Det soliga vädret och den svaga vinden övergick så småningom till snö och hård blåst. Vi fick i alla fall en heldag ute på isen i vacker natur.

  
   
Öppet vatten på några få ställen..
   
   
Mot eftermiddagen kom blåsten och snön.

lördag 18 februari 2017

På återbesök i Svartedalen

Det hann bara gå en vecka innan Svartedalen kallade på mig igen. Den här gången åkte jag tillsammans med Tomas och Sofie, men mötte sen Mikael och Caroline mot slutet. Ett par minus och hårda isar under förmiddagen som senare övergick till pluss och något mjukare isar mot eftermiddagen. Totalt 3-4 stora gäng med långfärdsåkare. 40km skrapade vi ihop (se kartan) under en gråmulen stilla dag. Underbart!

 
 
 
 
 

måndag 13 februari 2017

På långfärdsskridskor i Svartedalen

I somras mötte jag ett par svampplockare i Svartedalen när jag vandrade där och tipset de gav mig om långfärdsskridskoåkning i området har aldrig riktigt lagt sig till ro utan tvärtom mer eller mindre dagligen knackat på och undrat när jag ska göra verklighet av saken. Kylan är återigen tillbaka, men hur vet jag när isarna i området är bra och tillräckligt tjocka? Det är svårt att hitta några vettiga israpporter om man inte är medlem i en klubb och har tillgång till Skridskonätet, men turligt nog känner jag ett trevligt friluftspar som kan se statusen och som dessutom vill följa med. Win-win med andra ord!

Tomas, Erik, jag och Mikael. Foto: Caroline Henriksson.

Caroline och Mikael ställer bilen vid badplatsen på östra sidan av Stendammen och vi börjar skrinna från nordvästra delen av densamma mot dem. Badplatsen är egentligen en enklare plats att utgå ifrån men bra dagar blir där snabbt fullt med bilar och då kan det vara smart att utgå från västra sidan.

Foto: Mikael Espeland.

Tanken är att avverka Stendammen, Kroksjön och Helgesjön medsols, så vi fortsätter söderut. Bitvis är isen kal men för det mesta ligger det ett tunt lager med snö. Vinden är svag och solen tittar fram mellan molnen kortare stunder. För mig är det egentligen allra första gången på riktiga sjöar men all rullskids- och skidträning sitter i och tekniken därifrån skiljer sig inte mycket mot detta, så jag tar mig framåt (stilstudie 02:13 in i filmklippet nedan).


Vid Stendammens slut är det öppet vatten så det blir en kort promenad till Kroksjön.  Sjöarna här ligger ganska tätt och har man ingenting emot att promenera kortare sträckor går det att komponera fina turer. Kroksjön slingrar sig fram likt en smal å i den bergrika terrängen. Det är tyst och stilla med undantag för isens sjungande ljud när vi glider fram. Totalt ser vi kanske ett sextiotal långfärdsåkare, men området är stort!

Jag på Stendammen. Foto: Mikael Espeland.

Lunchstopp och lägereldsmys. Foto: Carlone Henriksson.

Förväntningarna på turen infrias med råge och extra kul att Caroline och Mikael var så flinka med sina kameror. Normalt sett brukar jag ha den rollen ute på tur men den här gången var det ganska skönt att slippa tänka på det.
Ta gärna en titt på filmen Caroline och Mikael knåpat ihop och här nedanför lägger jag med en interaktiv karta som visar hur vi åkte. Jag, Tomas och Erik testade även på att göra ett helt komplett varv mot slutet vilket blir ungefär 8km, men det innebär en något längre promenad (ca. 500m) mellan Stendammen och Helgesjön.
Hoppas isen håller i sig för hit vill jag fler gånger!