fredag 15 september 2017

Skim Kayaks - Beaufort LV

Sedan 2009 har jag paddlat Skim Kayaks Differ och varit mycket nöjd med den, framförallt sittställningen. Den är som gjuten för min bak och min paddelstil. Jag har testat många kajaker genom åren men aldrig hittat någon som jag sitter så bra i som Differ och det är kanske en av de största anledningarna till att den kajaken fick följa med mig längs Sveriges kust sommaren 2015, där det ofta blev dagsetapper över 12h non-stop.

Differ utanför Ystad.


Differ har stora luckor både fram och bak, är väldigt lättdriven och det låga däcket gör att den inte är så vindkänslig. Vidare rymmer den relativt mycket packning (180l) och kan enkelt utrustas med fotroder, vilket är rätt behändigt på längre expeditioner. Kajaken har dock sina nackdelar, vilka blev ganska tydliga under min HBB-paddling. Skrovformen är lätt rundbottnad utan skarpa slag vilket gör den något instabil vid öppen havspaddling och sedan har den en tendens att "gräva ner sig" i vågorna p.g.a den raka formen. Det i kombination med en fullpackad kajak och det låga däcket gör att man inte "går så torr" vid busväder. Dessutom har jag länge stört mig på utformningen av de stora luckorna vilket innebär att de är ganska svåra att öppna och stänga, om de inte är smorda. Allt detta sammantaget fick mig att börja leta efter en ny kajak och praktiskt nog ligger Skim Kayaks-fabriken i Kokkola, väldigt nära mammas sommarstuga. Här har jag paddlat dagligen mer eller mindre hela sommaren så det har funnits gott om tid att testa nya kajaker ordentligt.

Jag och min Differ söder om Kalmar.


Allra först testade jag en Braveheart LV. Oj, vilken vacker kajak och otroligt stabil i vågor. Inte undra på då botten är i princip helt flat med mycket "rocker" och skarpa slag vilket gör att den svänger på en tiokrona och surfar riktigt lätt. Den rymmer dock inte så mycket packning och jag upplevde den något trögdriven. Personligen tycker jag den är mer lämpad som en lek- och surfkajak än en expeditionskajak.

Braveheart LV - visst har hon fina former? Foto: Skim Kayaks


Kajak nummer två som jag testat under några dagar är en Beaufort LV. Jag har varit inne på denna modellen tidigare innan min långpaddling runt Sveriges kust men då fanns det aldrig riktigt tid att testa ut den ordenligt, så därför valde jag att köra med det jag kände bäst just då.

Beaufort LV samt Differ


LV står för Low Volume och är alltså en liten mindre variant av den populära storebrorsan. Jag fastnade ganska snabbt för känslan, stabiliteten i vågorna och hur lätt den surfar. Dessutom går den mer "torrt" i vågorna jämfört med Differ. Packluckorna riktigt lätta att öppna/stänga och dessutom finns ett praktiskt litet dagsfack på fördäck. Tyvärr har den en liten packlucka fram, men det funkar och inget jag direkt stör mig på längre. Volymmässigt är den ganska lik Differ men tack vare kajakens geometri upplever jag den större och mer lättpackad.

Beaufort LV redo för natten.


Min fördom sa mig att Beaufort LV borde vara mer trögdriven än Differ, då den senare är mer än 30cm längre. Jag har paddlat från stugan till land massor med gånger och börjar ha rätt bra koll på ansträgningen samt farten. Utifrån känslan gissar jag oftast tiden exakt på minuten så jag blev något förvånad när jag vid en given ansträgning paddlade Differn och Beaufort LV på i princip samma tid, vid flera tillfällen. Nu är testet ganska ovetenskapligt men säger ändå något om hur lättdriven kajaken är. Enligt Skim Kayaks beräkningsmodeller skall den vara rätt lik Differ, eller kanske t.o.m. något mer lättdriven.

Beaufort LV med sin karaktäristiska akter.


Jag gjorde en custom-beställning och fick exakt den utrustning och färger jag ville ha. Flexpedaler, keel strip och så röd såklart! Däremot kommer jag tyvärr inte överens med Kajaksports sitsar, som numera sitter i alla Skim-kajaker. Testade både storlek S och M, men båda ger mig "träsmak" i baken och känns allmänt obekväma. De är för djupa och för mycket skålformade. Vems bak har använts vid gjutningen? Den liknar i alla fall inte min, den saken är klar. Problemet löste sig dock genom att Skim Kayaks laminerade en Differ-sits åt mig, likt den jag har i min gamla kajak. Custom-anpassningar är för övrigt något de är väldigt bra på, ja kanske t.o.m. bäst!?

Beaufort LV:s sittbrunn med en Differ-sits.

Första mötet vid fabriken. Foto: Skim Kayaks.


Med facit i hand borde jag paddlat Beaufort LV runt Sveriges kust, men nu är jag åtminstone den första (och enda?) personen som paddlat en Differ. Dessutom kan jag ju paddla kusten en gång till! Hoppas på många härliga turer tillsammans med min nya kärlek! Återstår bara att piffa upp henne med lite fina dekaler, för nu är det lite naket på sina ställen. Sedan är hon perfekt! ...nästan.

Differ samt Beaufort LV i månskenet.

söndag 3 september 2017

Eugmo skärgård

Sommaren har gått och hösten knackar på dörren. Dagarna börjar bli kalla och för det mesta är jag helt själv här ute i den finska skärgården. På helgerna kan någon båt åka förbi men för det mesta är det helt tyst och stilla, precis som jag vill ha det! Eftersom jag redan lever det simpla livet har några tältturer aldrig blivit av så den här helgen är det dags att ändra på den saken. Min finska vän Sanna gör mig sällskap och tur för henne att jag äger friluftsutrustning för flera, ja numera t.o.m. två kajaker.

Middagen är säkrad!

Dag 1
Vi startar från Fiskehamn denna blåsiga men soliga fredag. Vinden ligger i ryggen och ger oss god hjälp söderut och eftersom sällskapet är nybörjare på området väljer vi att gå inomskärs, mellan Långreveln och Byrkholmen. Sedan vidare via kanalen söder om Orrskäret och slutligen rak kurs mot Flaskskärssanden på Tolvmangrundets nordostsida. Här finns en fin sandstrand, toalett, en stuga att låna gratis samt en stor eldstad med gott om ved. Historien förtäljer att en ensamvarg, vid namn Bruno, tillbringade sina somrar här så i folkmun kallas stället för Brunos.

Flaskskärssanden

Två skönheter vid Flaskskärssanden (Brunos).

Dag 2
Solen väcker oss tidigt och idag är vinden svag. Jag lyckas lura sällskapet att ta vägen på utsidan av Tolvmangrundet, vilket visar sig bjuda på rejäl sjögång då gamla vågor rullar in från öppet hav. Jag blir mest sjösjuk medan Sannas blick och hållning blir allt stelare. Vågorna avtar dock ganska fort när vi rundat ön och kan fortsätta söderut. Innanför Örarna blir det i princip spegelblankt, så en lunch vid Öuran sandstrand passar utmärkt. Någon kilometer söderut på samma ö ligger fiskestället dit jag dagspaddlat en gång tidigare och ryktet säger att det går en fin vandringsled genom öns alla sevärdheter, men den hinner vi inte med denna gången för nu skiner solen för fullt och vinden är svag så då gäller det att paddla.

Öuran sandstrand

Vi fortsätter söderut till Mässkär för glassköp samt spatserande på ön. Planen är sen att tälta på Örarna men när ett trettiotal kajaker från Outdoor Academy stormar sandstranden letar vi istället på en intilliggande ö och finner en fantastiskt slät och fin klippa med panoramavy över öppet hav. Vinden skall vara svag hela natten så här sover vi nog tryggt.

Klipptältning at its best.

Det bjöds även på lite norrsken.

Dag 3
Natten blev precis som prognosen så tältet är följaktligen blött av kondensen, men morgonsolen torkar upp det mesta innan vi börjar paddla norrut igen. Nu tar vi vägen innanför Tolvmangrundet för att sedan luncha vid Orrskärs Sanviken. En fin plats med eldstad, vindskydd samt toalett.

Orrskärs Sandviken

Vi rundar Orrskäret på norrsidan och paddlar sen raka spåret mot Lilla Lusön där mammas stuga ligger. Under tre dagar paddlade vi ungefär lika långt som en normal dag för mig längs Sveriges kust, men målet var inte att plöja kilometer utan istället få några härliga dagar i det fria.

söndag 20 augusti 2017

Pyhä-Luosto Nationalpark

Finland har totalt 40 nationalparker, Pyhä-Luosto är en av dem och beläget i östra Lappland. Jag har aldrig varit här tidigare, aldrig fjällvandrat i Finland om jag skall vara ärlig och eftersom jag befinner mig i landet tänkte jag att detta kunde vara kul trots att fjällen är låga. Noitatunturi är högsta toppen med 540 m.ö.h., men det är inte fjällen man i första hand tar sig hit för utan snarare den otroligt vackra och orörda naturen. Det som imponerade mest under de fyra dagar vi vandrade i området var helt klart skogen. Jag har aldrig tidigare sett en sådan gammal fin skog, full av riktigt stora levande och döda träd, med barken vriden likt en polkagris. Kort och gott, vill du se riktig orörd och sammanhängande skog, åk hit!

Många vackra och spretiga lågor.

Otroligt glest mellan träden, precis som det skall vara i en gammal skog.

Ena änden av Isokuru-klyftan.

Noitatunturi, 540 m.ö.h.

Vacker skogstältning.

Eldstäder med gott om ved finns utspridda i området.

Kanonväder under alla dagar.

Den "hemliga" stugan nära Karhunjuomalampi.

Renar strövar fritt i området.

söndag 4 juni 2017

Kajakramp

För snart tre veckor sedan anlände jag till mammas sommarstuga här i den finska skärgården. Jag har långledigt och njuter av dagarna med träning/paddling, fotografering och inte minst äkta finsk vedeldad sauna. Här finns ingen el och inget kranvatten. Jag lever det simpla livet med vedeldad kamin och utedass.

Kajaken, stugan samt bastun.

Motorbåten är sjösatt men än så länge har jag bara använt kajaken för att hämta det nödvändiga från land. Det är en skyddad paddling på lite drygt 3km och alltså inga problem att ta sig i land vid busväder. Eftersom kajaken är mitt huvudsakliga färdmedel och används i princip dagligen har jag nu ordnat med en ramp så att båten enkelt kan tas upp eller sjösättas.

Kajaken uppdragen och fastspänd.

Enkelt att putta i kajaken.

Nu har jag fullt stöd och kan lyfta kajaken från rampen.

Rampen är byggd av skrotdelar jag hittade på stranden vid båthamnen samt ett par brädor. Hjulen kommer från en båttrailer men så har jag modifierat längden på sidohjulen. Kajaken rullar inte mot dem utan dessa är bara där som stöd ifall båten skulle tippa eller glida av centerhjulet. Fungerar faktiskt riktigt bra!

Centerhjulet samt de två stöttande sidohjulen.

Fören vilar mot en bräda som i sin tur är fastspänd mot klippan. I för och akter har jag sen en rem runt båten så att den inte rullar runt på klipporna vid blåst, vilket jag bittert fick erfara för ett par år sedan.

Förens fästanordning.

Vad kajaken rullar på är ju förstås lite sak samma. Det fungerar nog med vad som helst som är runt. Enklast är väl kanske att gå till båthandlarn. Det viktiga är att rullen är placerad strax bakom sittbrunnen och att aktern når vattnet då rullen är ungefär mitt på kajaken. På så vis slipper man lägga allt för mycket kraft, särskilt då kajaken är lastad och skall tas upp. En possitiv bieffekt med rampen är att kajaken kommer högre upp vilket underlättar up- och nedpackningen. Rampen är någorlunda mobil men det är här på stugan den gör mest nytta för mig så den får nog stanna.

Redo för natten!

måndag 8 maj 2017

The Canoe

Blir klart paddelsugen när man ser filmer som denna. Njut av fina bilder!

torsdag 4 maj 2017

Packrafting vid Malingsbo-Kloten

Dag 1
Packrafting är något jag spanat på ett tag och i år gjorde jag slag i saken. Båten är liten, lätt och packas enkelt ihop till ett litet paket som kan bäras mellan sjöar/vattendrag, därav namnet packraft. Båten, en MRS Microraft, har jag bara testat en kort stund vid Svartedalen så vill nu få några dagar på vattnet. Passar därför på att inleda maj månad med en tur i Malingsbo-Klotens naturreservat.

Här har bävern haft fest!

Bilen ställer jag i södra änden av sjön Stora Kloten och börjar sen på eftermiddagen paddla västerut i det fina vårvädret. Blir positivt överraskad av de vackra vyerna och en lätt vildmarkskänsla börjar infinna sig. Tänk att jag är uppväxt bara några mil härifrån men aldrig varit här. Terrängen är stenig med spretiga gamla tallar och granar på öarna.

Finväder vid Killgholmen.

Paddlingen blir inte mycket mer än någon kilometer innan jag hittar några fina öar som passar för tältet och den obligatoriska lägerelden.


Stjärnklart!

Dag 2
Natten blir kall och det är först när morgonsolen värmer mot tältet som jag sover ordentligt fram till niotiden. Lika fint som dagen avslutades igår börjar den nya och frukostgröten lagar jag på mitt vedeldade kök.

Solo Stove Lite.

Paddlingen fortsätter norrut mot Kloten där det blir en kort promenad över till sjön Långvattnet. Packraften går trögare i vattnet än den kajak jag är van att paddla, men det är ändå ett behagligt sätt att färdas på. Intill Storberget strax söder om den plats där Långvattnet grenar sig mot Stora Korslången slår jag läger. Ön är liten och sopren på ved men småkvistar som trillat från träden finns det gott om och det räcker bra för matlagningen och till en mindre brasa mot kvällen.

Kvällspaddling i en opackad båt.

Spegelblankt!

Storberget i bakgrunden.

Storlommen är här lika vanlig som duvor på Järntorget och när jag vid midnatt krupit ner i säcken hör jag hur fåglarna ropar på varandra var sida om min ö. Ljuden ekar i fjärran och vaggar mig till sömns. 

Dag 3
Långvattnet gör skäl för namnet och övergår nu i en smal kanal. Skogen är gammal och vacker, men kalhyggen och planterade virkesåkrar börjar tyvärr dyka upp då jag närmar mig Nyfors. Är inte detta ett naturreservat(?), tänker jag för mig själv. På flera ställen har man t.o.m. huggit hela vägen ner till vattnet. Inte vackert!

Packraften och jag promenerar genom ett sorgligt skogslandskap.

Vid Nyfors släpper jag ut lite av luften i båten och börjar traska 3km rakt västerut för att sen vid Risviken påbörja paddlingen söderut. Nu har jag äntligen en lätt medvind i ryggen och jag kommer raskt fram till de vackra öarna i mitten av Stora Korslången. Lingonön ser allra mest inbjudande ut och här finns en ordentlig eldstad samt flera fina släta plättar för tält.

Lingonön

Stenigt i Stora Korslången.

Om jag hade lite ved igår så finns här nu torra träd i överflöd. Det finns så mycket att jag drar igång en ordentlig brasa redan innan eftermiddagen hunnit övergå till kväll. Eldandet pågår fram tills midnatt då tröttheten slår till.

Lägereld med utsikt.

Lingonön

Dag 4
Min ursprungsplan var att stanna ute fem dagar men matförrådet visar sig bara hålla för fyra och att sitta vid lägerelden hungrig är inget för mig. Målet med dagen blir således att ta sig hela vägen till bilen.

Lunchstopp

Storlom

Efter ett lyft vid Korslångssmedja gör jag ett kortare lunchstopp. Vinden kommer och går och när den lägger sig helt blir det lika varmt som en vanlig svensk sommar. Jag fortsätter söderut med vinden bitvis knuffandes i ryggen. En spindel som kitesurfar med sitt nät susar förbi i hög fart. Det är första gången jag faktiskt ser detta på riktigt och det verkar vara rätt effektivt.

Slutpaddlat och kanske dags att tvätta bilen?

Vid Kloten blir det återigen ett lyft och sen ytterligare några kilometer på vattnet tills jag når den plats där bilen står. Inspirerad av packraftaren Caj Koskinen slänger jag upp båten på biltaket för att på så vis slippa blåsa upp den vid nästa tillfälle. Pillet mer remmarna går nog dock jämt upp med arbetet att blåsa upp den.
Malingsbo-Klotens naturreservat överraskade väldigt positivt men nästa gång tar jag nog kajaken då det blir ganska långa distanser att paddla.  Hur som helst väldigt fina omgivningar med vildmarkskänsla. Hit tänker jag ta mig fler gånger!

måndag 3 april 2017

Solo Stove Lite

Vedeldade kök börjar bli ganska populärt och det finns flera olika märken på marknaden. Den vanliga lägerelden kommer man oftast väldigt långt på för matlagning men ibland kan vedtillgången vara knaper och vissa kök har dessutom en finess som gör att förbränningen blir mer effektiv. Köken från Solo Stove bygger på principen att en del av luften som sugs in underifrån värms upp av elden och tillförs sen längre upp i brasan. På så vis går det åt mindre ved och värmen blir högre.

Solo Stove Lite med fin låga.

Efter att läst runt en del bestämde jag mig för ett Solo Stove Lite med en tillhörande kastrull på 900ml. Köket ryms elegant inuti kastrullen och det medföljer skyddsfodral som skyddar din packning från ett sotigt kök. Byggkvalitén är riktigt fin och jag blev överraskad över hur effektiv förbränningen blir och hur lite ved som går åt. Totalvikten med kök och kastrull landar på 500g, varav köket på 257g. Mitt ultralätta vandringskök med en 230g gasoltub väger 596g och räcker då en knapp vecka. Vid turer längre än 4-5 dagar kan det alltså vara värt att ta ett vedeldat kök istället för ett gasdrivet.

Solo Stove Lite + Pot 900

Fördelarna är så klart att man slipper släpa på bränsle och att matlagningen blir lite mysigare med levande eld. Dessutom säkrare att elda i en behållare än på marken och om man slår läger på klippor vill man gärna undvika att elda direkt på dem.
Nackdelarna är röken, att det tar lite mer tid (om man nu lider av tidsbrist?) och kräver att man är lite förutseende med tändved om det blir blött i terrängen. Kan man bara leva med det är ett vedeldat kök en stark konkurrent. I synnerhet när det gäller vikten! Passar perfekt för 1-2 personer.