Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 3

Snöansamlingar som glider längs tältduken väcker mig tidigt på morgonen. Mulet väder hade utlovats under natten, men ingen snö. Som vanligt får man vara beredd på det mesta i fjällen. Inte heller stämde temperaturen enligt prognos utan det har varit nollgradigt i tältet även denna natt.

Snöat lite under natten.

Solen gör i alla fall entré när det är dags att laga frukost och som de tidigare dagarna är vinden knappt märkbar. Vilken tur att jag haft så bra väder hittills tre dagar i sträck och det ser ut att fortsätta även imorgon. Jag har mat med mig för en fjärde dag men har ännu inte bestämt om jag stannar.

Ingen tokig utsikt från tältet.

Velar lite fram och tillbaka om jag härifrån ska ta mig mot Storulvån eller samma väg jag kom igår. Det första alternativet innebär att jag troligen måste gå eller lifta 3 km till bilen och jag missar även en topptur upp på Sönner-Tväråklumpen. Getryggen vid Storulvån är förvisso trevlig men då jag toppturade den förra vintern är jag mer sugen på den andra toppen den här gången. Det får bli alternativ två.

Sylarna i fjärran ca. 20 km bort och vinterleden mot Blåhammaren i förgrunden.

Snöpudrad utrustning.

Skaren bär bra även denna morgon då jag skidar tillbaka ungefär samma väg jag kom igår. Inser fördelen i att vid vårvinterturer kliva upp lite tidigare och skida under förmiddagen medans skaren håller. Renarna tänker kanske lika så här års? Jag har hört bjällror under frukosten men jag ser dem aldrig mer än en del färska spår i snön när jag glider tillbaka mot passet mellan Getryggen och Sönner-Tväråklumpen som påminner lite om Lapporten i miniatyr.

Vilar lite på pulkan med Sönner-Tväråklumpen samt Getryggen i bakgrunden dit jag är påväg.

Med skidorna fastspända på pulkan traskar jag på skaren den brantaste biten och behöver då inte sätta fast långa stighudar.

Väl uppe på passet har jag 100 höjdmeter utför till foten av Sönner-Tväråklumpen på den snabbförda skarsnön. Pulkan välter givetvis i farten men studsar lika snabbt över till andra sidan och så där håller den på några vändor fram och tillbaka innan jag får den på rätt köl igen. Tur var väl det för det gick alldeles för snabbt för att jag skulle kunna stanna, särskilt då pulkan trycker på.

Många svängar har tagits i sluttningarna.

Vältrafikerat mot toppen.

Som befarat är här lika mycket folk som i fredags, om inte ännu fler? Jag lagar lunch på pulkan, packar min lilla dagsryggsäck och beger mig upp mot toppen. Trots lutningen går det nästan lättare än med pulka på platten och även fast jag nu för tiden är relativt otränad håller jag ändå jämna steg upp till toppen med de flesta i området. Min utrustning väger förvisso inte lika mycket som för de andra då jag ser ut att vara den enda på turskidor, men ändå uppfriskande och se att man fortfarande har lite krut i kroppen.

Vyn österut med Ånnsjön närmast och Åreskutan längst bort. Toppturarna i backen ger lite perspektiv.

På ganska exakt en timma har jag tagit mig 2 km hela vägen, ungefär 400 höjdmeter till 1409 m.ö.h. Vinden började fläkta skönt ungefär halvvägs upp och det var nog tur det med tanke på pulsökningen. Det är flera olika grupper som samlats på toppen men den är utdragen och rymmer många. Jag knäpper några kort, drar bort de långa stighudarna och njuter sen av åket ner till pulkan i den mjuka snön.

Toppen på toppen!

Getryggen närmast och Sylarna ca. 20 km längre bort.

Sönner-Tväråklumpens topp.

Nu när jag gjort den planerade toppturen på Sönner-Tväråklumpen samt att bastun uteblev känner jag mig färdig för den här gången, så det blir ingen fjärde dag på fjället. Vilar lite på min säng och fortsätter sen med pulkan i släp utför ytterligare 300 höjdmeter, d.v.s. samma sträcka som jag kämpade uppför i fredags. Från toppen av Sönner-Tväråklumpen får man då ett åk på totalt ca. 700 höjdmeter utan ett enda stavtag.

Efter toppturen tar jag en välbehövd vila på pulkan.

Fjällen här är lättillgängliga från bilen och relativt snälla lutningar på de flesta håll så jag förstår varför området är så populärt. Nästa gång kanske jag byter ut turskidorna mot mina topptursskidor och fokuserar mer på utförskörningen, för hit kommer jag garanterat fler gånger.

Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 2

06:20 vaknar jag av solen lyser mot tältet. Orkar inte kliva ur min varma säck för att se solen med egna ögon så sträcker ut telefonen genom ventilationsöppningen och tar ett kort på frihand innan jag sover vidare ytterligare någon timma. Dagen börjar lika lugnt som kvällen avslutades igår. Ingen vind och inte en enda människa inom synhåll än så länge, men jag tippar att det kommer vara fullt med folk här om någon timma eller två så lika bra att ta sig härifrån nu när jag klivit upp i arla morgonstund.

Morgonsol på tältet.

Redan vid niotiden dyker de första toppturarna upp, men nu är jag klar med det mesta och kan strax lämna platsen. Visst kan det vara trevligt med folk ibland men när jag är ute i naturen själv sätter jag ett större värde i att få uppleva den tyst och stilla utan störande moment. Topptursåkare har en böjelse för att ge ifrån sig glädjetjut när de åker utför vilket kan vara rätt enerverande om det är tystnaden på fjället man söker.

Bild söderut med Sylarna in mot vänster i bild.

Till högsta punkten för dagen har jag 2 km och 100 höjdmeter så det blir inte riktigt lika brant som igår, men ändå tillräckligt för att pulsen skall dra iväg. Jag tar allt i sakta mak för vill inte bli svettig och varm samt onödigt trött. Mitt forna tränade jag är ett minne blott, men lite lugnare aktiviteter som paddling och turskidor tycks fungera helt ok.

Vyn norrut mot Storlien.

Vid toppen, eller rättare sagt dalgångens högsta punkt, tar jag en fika samt plockar bort de långa stighudarna. Nu bär det av utför lika många höjdmeter som jag tagit för dagen, men först får jag tråckla mig genom några snöfattiga partier innan jag kan släppa på bromsen. Underlaget är stenhårt så det glider bra och farten är god. Kör någon kilometer med snitthastighet en bra bit över 40 km/h. Med slalomskidor är det inget märkvärdigt, men med turskidor och pulka är det en liten annan femma. Där känner jag mig inte lika stadig på foten även om det är riktigt kul att åka utför.

Getryggen från östra sidan. Storulvån på södra sidan om fjället.

Strax efter tiotiden början skaren släppa och det blir genast tyngre att ta sig fram. Jag försöker hålla mig på samma höjdkurva hela vägen mot Blåhammaren härifrån så det mesta går utanför lederna. Även om underlaget mjuknat sjunker inte skidorna mycket mer än några centimeter så någon upptrampad vinterled är jag ännu inte i behov av. För mig är det ofta enklare ta sig fram på helt orörd snö, särskilt då mina skidor är lite bredare än vanliga smalare turskidor. De skidspår som uppstår på vinterlederna passar ganska dåligt för mina Åsnes Falketind 62.

Klädd för sol, ändå brände jag mig i pannan(!).

Trots det var utlovat mulet väder hela dagen börjar nu solen lysa för fullt och vinden har dessutom hållit sig borta. Jag vill egentligen inte klaga på vädret när det är så här bra men på fjället är det svårt att inte bränna sig i den starka vårsolen så lite mulet väder hade ändå varit välkommet. Jag passar på att laga lunch nu när det är så stilla samt vilar lite uppe på pulkan efteråt. Fördelen med en arctic bedding på toppen av pulkan är att ständigt ha en säng på släp som är redo, men även att bädda för kvällen då det går så otroligt smidigt och snabbt. Liggunderlaget är uppblåst och klart inne i fodralet och sovsäcken utbredd, det är egentligen bara att öppna på locket.

Middagslur i solen.

Med bastun som morot trampar jag vidare mot Blåhammaren i bra fart. Trots min lätta klädsel börjar jag bli onödigt varm och svettig men vad gör väl det nu när jag skall få tvätta mig i en varm och skön bastu? Vi ska bada bastu bastu!

Det börjar grönska i fjällen.

De två sista kilometerna innan Blåhammaren ansluter jag till vinterleden, men väl framme vid stugorna möts jag av ett stort kraftigt hänglås på dörren samt en skylt som förklarar att vintersäsongen avslutades igår. Vilken miss av mig att inte kolla upp öppettiderna innan och vilket antiklimax när jag suktat och trånat efter bastu i två dagar! Nu förstår jag varför jag bara sett totalt två människor på vinterleden under hela dagen. Det är bra med snö på lederna, soligt väder och påsk så att de stänger nu var inte med i mina beräkningar men jag inser senare att det har med rennäringen att göra och att STF kompromissat med öppettiderna. Nåja, bara att skida tillbaka en bit och slå upp tältet, svettig och trött som jag är.

Tältet på plats med Getryggen som granne några kilometer bort.

Allt mer moln drar in mot kvällen och vid åttatiden blir sikten nästan obefintlig. Luften är ordentligt fuktig så det är väl lika bra att krypa ner i säcken nu när de fina vyerna är borta. Förra natten hade jag nollgradigt i tältet men den här ska bli kallare vilket är välkommet då det annars brukar bli lite för varmt i sovsäcken. Omkring -5°C sover jag som bäst och det är också vad som utlovats för inatt. Perfekt!

Här var det dimmigt.

Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 1

Efter min första solovintertur för några veckor sedan fick jag mersmak, så nu när det är påsk samt bra väder är det svårt att motstå frestelsen. Snötillgången omkring Storulvån är helt ok trots den märkliga och snöfattiga vintern. Jag har varit här flera gånger förut både på skidor, MTB och till fots men den här gången är jag för första gången själv och då kittlar det lite extra i magen.

Vägen till Storulvån. Getryggen samt Tväråklumparna närmar sig.

Det är långfredag och strax innan lunch då jag parkerar bilen drygt 3 km norr om Storulvån på en av alla många parkeringsrutor som finns här. Jag kommer verkligen i grevens tid för bara några minuter efter ankomst är alla platser i området fulla. Fördelen med att stå här istället för Storulvåns parkering är att det är gratis samt att jag får en bra väg upp på fjället då jag tänkt tälta första natten mellan Getryggen och Tväråklumparna.

Norra sidan av Sönner-Tvärån. Norder-Tväråklumpen i bakgrunden.

Här nedanför trädgränsen är det många och stora partier utan snö så jag väljer södra sidan av Sönner-Tvärån då jag tänker att solen inte kommit åt på samma sätt med tanke på hur terrängen lutar. Det går många skidspår upp på fjället så det är ganska lätt att hitta rätt till huvudstråket. Totalt är det inte mycket mer än 3 km dit jag tänkt ta mig för dagen men med fullastad pulka och lite drygt 300 höjdmeter har jag ett fint träningspass framför mig. 

Långhudar på för nu bär det uppför.

Några svettdroppar senare och väl uppe på kalfjället råder rena feststämningen. Jämtlands samtliga friluftsmänniskor tycks vara här på sina topptursskidor och överallt solar folk likt sälar på klippor. En strid ström av människor är på väg upp till topparna och lika många i färd med att lämna dem. Det tjoas och tjimmas från backen när svängarna tas i den vårmjuka snön.

Sönner-Tväråklumpen. Kolla noggrant så ser du en del åkare.

Precis nedanför Getryggens sadel, en bit ifrån alla skidspår och 1017 m.ö.h., börjar jag bygga mitt läger. Vinden är helt obefintlig och solen steker på för fullt. Det är så varmt att jag måste resa tältet i bar överkropp. På vägen upp hade jag en vind som fläktade skönt men här är som att vara i en gryta.

Soligt och varmt. I horisonten ses passet jag tänkt skida över imorgon.

Planerar väg för imorgon.

Vid fyratiden börjar de flesta ha lämnat fjället och det blir precis så där tyst och stilla man vill ha det. På östra sidan av Norder-Tväråklumpen skymtade jag ett tält men här i dalen är det inte en enda människa så långt ögat kan nå.

Vyn österut från min tältplats. Bra med snödjup för att kunna sitta bekvämt.

Efter att solen försvunnit bakom Sönner-Tväråklumpen börjar den mjuka snön stelna till. Jag knäpper några kort med min mobiltelefon och kryper sen in i tältet. Imorgon tänker jag ta mig ca. 100 höjdmeter upp till passet och sen raka vägen västerut mot Blåhammaren för bastubad.

18:37 visar klockan. Är det läggdags nu?

Fint kvällsljus på Getryggen. Storulvåns fjällstation på andra sidan fjället.

Topptur på Getryggen

Jämtland har många fina fjäll för topptur. Getryggen intill Storulvåns fjällstation är kanske en av de allra mest besökta, särskillt under april månad då vädret brukar vara bra. Jag var här tillsammans med bröderna Björn och Erik 2016 under en vecka. Då gick vi bl.a. över Getryggen och vidare till Sönner-Tväråklumpen för att på så vis få två olika åk. Planen är att göra en liknande tur idag med Erik, men att skippa Getryggens topp och bara gå över dess sadel. 

Mulen inledning.

Vinden är nästan helt obefintlig och det ligger ett molntäcke över fjällen. Prognoserna säger strålande sol hela dagen så förhoppningsvis drar molnen bort snart. Vi är knappast ensamma här, fjällstationens parkering är nästan full och många planerar samma tur som oss.

Välbesökt fjäll.

Underlaget är hårt och bitvis något isigt, men det finns partier med lite mjukare snö, särkillt då vi kommer upp lite mer på höjden. Det väsentliga vid topptur är kanske inte heller underlaget utan det handlar väl mer om helhetsupplevelsen. Är vyerna fina och vädret soligt blir det oftast bra, oavsett underlag.

Erik var snäll och gick efter min karta jag tappade.

De flesta går på ren topptursutrustning, men jag ser även en halvgalen norrman med enkla turskidor som siktar mot toppen. Själv kör jag på min hybridlösning men blir lite sugen på lättare grejer då alla flyger fram på sina skidor. Efter att ha räknat lite på det skulle jag kunna spara ungefär kilot per fot, men då måste jag byta både bindningar samt pjäxor. Tål att tänkas på till nästa vinter.

Norrmannen med turskidorna samt ett gäng vanliga toppturare.

Erik med Åreskutan i fjärran.

Halvvägs in på turen börjar jag inse att vi nog får skippa Sönner Tväråklumpen ifall jag skall ha ork för morgondagens skidor i Åre, så vi bestämmer oss för att bara åka på Getryggen idag. Det viktiga är som sagt att vi är ute och njuter av det fina vårvädret snarare än att trötta ut oss (mig) i onödan för att få de "rätta" åken. Vill man dock bara åka Sönner Tväråklumpen och inte gå onödigt långt är det trots allt ett bättre alternativ ställa bilen något söder om fjällstationen och ta dalgången mellan Getryggen och Sönner Tväråklumpen. Många gjorde den varianten idag och det finns gott om parkeringar längs vägen.

På toppen av Getryggen. Gissa om jag brände mig någonstans?

1382 m.ö.h. blickar vi ut över fjällandskapet och ser bl.a. Åreskutan där vi var och åkte hela föregående dag. Nu står vi alltså på toppen av den lilla vita pricken vi såg i fjärran igår. Sylarnas fjällstation, ungefär 20 km bort, kan även ses härifrån med blotta ögat.

Vi gör oss klara för utförsåkning.

Efter en lite längre fika i solen river vi bort stighudarna, tar på oss skidhjälmarna och börjar med det drygt 3 km långa åket tillbaka till fjällstationen där vi unnar oss en varsin våffla. En riktigt fin dag på fjället helt enkelt.

Erik och solen.

Jag påväg hemåt.

Turskidor i Vålådalen - Dag 4

Sista natten på turen blir inte lika kall som de andra, jag gissar kring -5˚C vilket gör att jag för en gångs skull sover ganska bra. Fjällräven väcker mig dock vid halvtvåtiden på natten med sitt ylande i närheten av tälten. Det är en smått magisk känsla att i en varm sovsäck ligga och lyssna tätt inpå naturen.

Frost på pulkan även denna morgon.

Idag är alla ovanligt snabba med sin packning och färdiga t.o.m. före utsatt tid. Rutinerna verkar sitta för de flesta eller så har vi bara hemlängtan. Klart är i alla fall att det är hela 240 höjdmeter utför till Vålådalen så idag får vi väldigt mycket hjälp av terrängen.

Tomas bygger sig en stol till frukosten.

Kathrine och Torbjörn plocka ihop sitt cirkustält.

Dagen börjar med en svag uppförsbacke under någon kilometer men efter att ha svängt av mot Vålådalen börjar en lång och relativt brant utförslöpa. Jag kör på utan att fega och håller mig på benen. I botten av första backen blåser jag förbi Torbjörn som går med sin tunga pulka och ännu lite längre ned hinner jag ikapp Kathrine som har en lättare pulka och därför kör också hon som jag ner utan att plocka av sig skidorna.

Tomas lättklädd som vanligt.

En lite mer påpälsad jag denna dag.

Efter de brantaste backarna tar vi ett lunchstopp och väntar in Tomas samt Sofie som har fått en sträckning i ljumsken så hon väljer att gå hela vägen härifrån in till Vålådalen. Kathrine föreslår vi fördelar Sofies packning i våra pulkor men det kommer inte på tal. Hon ska ta sig hela vägen i mål för egen maskin och särskilt långsamt går det inte heller.

En promenerande Sofie traskar på i bra fart sista biten.

Torbjörn är nöjd med dagen, troligtvis Våfflan också.

Sedan starten i tisdags har turen gått inom Vålådalens naturreservat men det är först nu vi börjar komma till de riktigt fina skogsområdena med ett stort antal silverfuror, hänglavsdraperade träd och gott om död ved. Skogsområdena som omger myrlandskapet är färgade av alla silvergrå döda grenar som indikerar att dessa träd har en hög ålder. Det värmer en skogsentusiast som mig. Hela turen har varit fantastiskt fin och varierande både över och under trädgränsen. Att sen vinden varit helt frånvarande och solen lyst på oss nästan alla dagar gör det hela inte sämre. Det här gav helt klart mersmak till fler fjällturen. Tack för att jag fick följa med!

Myrskogsområden något väster om Vålådalen.

Gammal fin skog.

Tomas kämpar på i de sista korta stigningarna innan Vålådalen.