Paddling till Tankar

Här kommer några bilder från den årliga och traditionsenliga kajakpaddlingen till Tankar fyr. Jag börjar tappa räkningen över hur många gånger jag varit där, men det är ändå alltid lika trevligt besöka ön. Första natten tältade vi på Tankarklubborna och andra på Olasören där vi också lyxade till det med bastu.

Sanna bygger tält på Tankarklubborna.

Sanna på Tankarklubborna.

Soligt och stilla på Tankarklubborna.

Tankarklubborna med fyren Tankar i fjärran.

Tankarklubborna.

Västerlig vy från Tankarklubborna.

Skim Kayaks Beaufort LV och Differ. Notera så fin min Differ har blivit efter 10 000 mila-service.

Dag 2 och vi närmar oss Tankar. Skön vind i ryggen så jag passar på att segla.

Tankar fyr. Klassisk vy som jag säkert fotat förut.

Tankar fyr.

Tankar fyr.

Andra natten på Olasören där det blåste en del under eftermiddagen/kvällen.

Sanna spanar med kikaren i utsiktstornet på Olasören.

Stora vågor dag 3 när vi lämnar Olasören och ger oss ut på öppet hav innan öarna tar vid.

Innanför öarna får vi skydd från havets vågor och jag kan segla i princip hela vägen hem.

Roadtrip till Norge

Min egensnickrade minicamper tog oss till det kära grannlandet i väster även denna sommar. Förra året blev det Lofoten så den här gången valde vi Helgelandskusten istället, men något mer norr än där jag paddlade med Tomas och Sofie 2019, nämligen Rødøy. En pittoresk ö med vita fina sandstränder, skärgård samt berget Rødøyløva som reser sig 443 möh och som bjuder på spektakulär utsikt från toppen. 

Första natten någonstans längs Ume älv.

Framme på Rødøy efter att ha tagit bilfärja från den nya kajen i Tonnes. 

Vid hamnen i Rødøy hittade vi en undangömd plats där vi stod gratis ett par nätter.

Dagstur upp på Rødøyløva.

Sanna på toppen av Rødøyløva.

Skärgården sydväst med Lovund samt Træna i fjärran.

Fina badstränder på Rødøy.

Frukost på campingen nedanför Rødøyløva.

Dimmig inledning på vår paddeltur...

...men det klarnade upp och blev fint mot eftermiddagen.

Tältet rest på Prestøya.

Det är ofta lätt att finna hjortron på öarna vid Helgeland.

Rødøyløva i skymningsljus.

Sydlig vy från Prestøya.

Vi tänkte fortsätta runt Rødøy, men det var ordenligt blåsigt så vi höll oss på västsidan i lä för vind och vågor.

Efter några dagar på Rødøy fortsatte vi norrut längst kusten för ett par dagars stopp i Bodø där vi bl.a. besökte den i mitt tycke överskattade sevärdheten Saltstraumen. 

Svartisen, Norges näst största glaciär.

Toalett med utsikt. 

Street art i Bodø.

Badplatsen vid Mjeldevika där vi tänkte stå över natten, men det var givetvis inte tillåtet.

Vi ställde oss lite längre upp istället.

På hemvägen stannade vi en extra natt i Kalajoki, Finland.

Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 3

Snöansamlingar som glider längs tältduken väcker mig tidigt på morgonen. Mulet väder hade utlovats under natten, men ingen snö. Som vanligt får man vara beredd på det mesta i fjällen. Inte heller stämde temperaturen enligt prognos utan det har varit nollgradigt i tältet även denna natt.

Snöat lite under natten.

Solen gör i alla fall entré när det är dags att laga frukost och som de tidigare dagarna är vinden knappt märkbar. Vilken tur att jag haft så bra väder hittills tre dagar i sträck och det ser ut att fortsätta även imorgon. Jag har mat med mig för en fjärde dag men har ännu inte bestämt om jag stannar.

Ingen tokig utsikt från tältet.

Velar lite fram och tillbaka om jag härifrån ska ta mig mot Storulvån eller samma väg jag kom igår. Det första alternativet innebär att jag troligen måste gå eller lifta 3 km till bilen och jag missar även en topptur upp på Sönner-Tväråklumpen. Getryggen vid Storulvån är förvisso trevlig men då jag toppturade den förra vintern är jag mer sugen på den andra toppen den här gången. Det får bli alternativ två.

Sylarna i fjärran ca. 20 km bort och vinterleden mot Blåhammaren i förgrunden.

Snöpudrad utrustning.

Skaren bär bra även denna morgon då jag skidar tillbaka ungefär samma väg jag kom igår. Inser fördelen i att vid vårvinterturer kliva upp lite tidigare och skida under förmiddagen medans skaren håller. Renarna tänker kanske lika så här års? Jag har hört bjällror under frukosten men jag ser dem aldrig mer än en del färska spår i snön när jag glider tillbaka mot passet mellan Getryggen och Sönner-Tväråklumpen som påminner lite om Lapporten i miniatyr.

Vilar lite på pulkan med Sönner-Tväråklumpen samt Getryggen i bakgrunden dit jag är påväg.

Med skidorna fastspända på pulkan traskar jag på skaren den brantaste biten och behöver då inte sätta fast långa stighudar.

Väl uppe på passet har jag 100 höjdmeter utför till foten av Sönner-Tväråklumpen på den snabbförda skarsnön. Pulkan välter givetvis i farten men studsar lika snabbt över till andra sidan och så där håller den på några vändor fram och tillbaka innan jag får den på rätt köl igen. Tur var väl det för det gick alldeles för snabbt för att jag skulle kunna stanna, särskilt då pulkan trycker på.

Många svängar har tagits i sluttningarna.

Vältrafikerat mot toppen.

Som befarat är här lika mycket folk som i fredags, om inte ännu fler? Jag lagar lunch på pulkan, packar min lilla dagsryggsäck och beger mig upp mot toppen. Trots lutningen går det nästan lättare än med pulka på platten och även fast jag nu för tiden är relativt otränad håller jag ändå jämna steg upp till toppen med de flesta i området. Min utrustning väger förvisso inte lika mycket som för de andra då jag ser ut att vara den enda på turskidor, men ändå uppfriskande och se att man fortfarande har lite krut i kroppen.

Vyn österut med Ånnsjön närmast och Åreskutan längst bort. Toppturarna i backen ger lite perspektiv.

På ganska exakt en timma har jag tagit mig 2 km hela vägen, ungefär 400 höjdmeter till 1409 m.ö.h. Vinden började fläkta skönt ungefär halvvägs upp och det var nog tur det med tanke på pulsökningen. Det är flera olika grupper som samlats på toppen men den är utdragen och rymmer många. Jag knäpper några kort, drar bort de långa stighudarna och njuter sen av åket ner till pulkan i den mjuka snön.

Toppen på toppen!

Getryggen närmast och Sylarna ca. 20 km längre bort.

Sönner-Tväråklumpens topp.

Nu när jag gjort den planerade toppturen på Sönner-Tväråklumpen samt att bastun uteblev känner jag mig färdig för den här gången, så det blir ingen fjärde dag på fjället. Vilar lite på min säng och fortsätter sen med pulkan i släp utför ytterligare 300 höjdmeter, d.v.s. samma sträcka som jag kämpade uppför i fredags. Från toppen av Sönner-Tväråklumpen får man då ett åk på totalt ca. 700 höjdmeter utan ett enda stavtag.

Efter toppturen tar jag en välbehövd vila på pulkan.

Fjällen här är lättillgängliga från bilen och relativt snälla lutningar på de flesta håll så jag förstår varför området är så populärt. Nästa gång kanske jag byter ut turskidorna mot mina topptursskidor och fokuserar mer på utförskörningen, för hit kommer jag garanterat fler gånger.

Påsktur vid Jämtlandsfjällen - Dag 2

06:20 vaknar jag av solen lyser mot tältet. Orkar inte kliva ur min varma säck för att se solen med egna ögon så sträcker ut telefonen genom ventilationsöppningen och tar ett kort på frihand innan jag sover vidare ytterligare någon timma. Dagen börjar lika lugnt som kvällen avslutades igår. Ingen vind och inte en enda människa inom synhåll än så länge, men jag tippar att det kommer vara fullt med folk här om någon timma eller två så lika bra att ta sig härifrån nu när jag klivit upp i arla morgonstund.

Morgonsol på tältet.

Redan vid niotiden dyker de första toppturarna upp, men nu är jag klar med det mesta och kan strax lämna platsen. Visst kan det vara trevligt med folk ibland men när jag är ute i naturen själv sätter jag ett större värde i att få uppleva den tyst och stilla utan störande moment. Topptursåkare har en böjelse för att ge ifrån sig glädjetjut när de åker utför vilket kan vara rätt enerverande om det är tystnaden på fjället man söker.

Bild söderut med Sylarna in mot vänster i bild.

Till högsta punkten för dagen har jag 2 km och 100 höjdmeter så det blir inte riktigt lika brant som igår, men ändå tillräckligt för att pulsen skall dra iväg. Jag tar allt i sakta mak för vill inte bli svettig och varm samt onödigt trött. Mitt forna tränade jag är ett minne blott, men lite lugnare aktiviteter som paddling och turskidor tycks fungera helt ok.

Vyn norrut mot Storlien.

Vid toppen, eller rättare sagt dalgångens högsta punkt, tar jag en fika samt plockar bort de långa stighudarna. Nu bär det av utför lika många höjdmeter som jag tagit för dagen, men först får jag tråckla mig genom några snöfattiga partier innan jag kan släppa på bromsen. Underlaget är stenhårt så det glider bra och farten är god. Kör någon kilometer med snitthastighet en bra bit över 40 km/h. Med slalomskidor är det inget märkvärdigt, men med turskidor och pulka är det en liten annan femma. Där känner jag mig inte lika stadig på foten även om det är riktigt kul att åka utför.

Getryggen från östra sidan. Storulvån på södra sidan om fjället.

Strax efter tiotiden början skaren släppa och det blir genast tyngre att ta sig fram. Jag försöker hålla mig på samma höjdkurva hela vägen mot Blåhammaren härifrån så det mesta går utanför lederna. Även om underlaget mjuknat sjunker inte skidorna mycket mer än några centimeter så någon upptrampad vinterled är jag ännu inte i behov av. För mig är det ofta enklare ta sig fram på helt orörd snö, särskilt då mina skidor är lite bredare än vanliga smalare turskidor. De skidspår som uppstår på vinterlederna passar ganska dåligt för mina Åsnes Falketind 62.

Klädd för sol, ändå brände jag mig i pannan(!).

Trots det var utlovat mulet väder hela dagen börjar nu solen lysa för fullt och vinden har dessutom hållit sig borta. Jag vill egentligen inte klaga på vädret när det är så här bra men på fjället är det svårt att inte bränna sig i den starka vårsolen så lite mulet väder hade ändå varit välkommet. Jag passar på att laga lunch nu när det är så stilla samt vilar lite uppe på pulkan efteråt. Fördelen med en arctic bedding på toppen av pulkan är att ständigt ha en säng på släp som är redo, men även att bädda för kvällen då det går så otroligt smidigt och snabbt. Liggunderlaget är uppblåst och klart inne i fodralet och sovsäcken utbredd, det är egentligen bara att öppna på locket.

Middagslur i solen.

Med bastun som morot trampar jag vidare mot Blåhammaren i bra fart. Trots min lätta klädsel börjar jag bli onödigt varm och svettig men vad gör väl det nu när jag skall få tvätta mig i en varm och skön bastu? Vi ska bada bastu bastu!

Det börjar grönska i fjällen.

De två sista kilometerna innan Blåhammaren ansluter jag till vinterleden, men väl framme vid stugorna möts jag av ett stort kraftigt hänglås på dörren samt en skylt som förklarar att vintersäsongen avslutades igår. Vilken miss av mig att inte kolla upp öppettiderna innan och vilket antiklimax när jag suktat och trånat efter bastu i två dagar! Nu förstår jag varför jag bara sett totalt två människor på vinterleden under hela dagen. Det är bra med snö på lederna, soligt väder och påsk så att de stänger nu var inte med i mina beräkningar men jag inser senare att det har med rennäringen att göra och att STF kompromissat med öppettiderna. Nåja, bara att skida tillbaka en bit och slå upp tältet, svettig och trött som jag är.

Tältet på plats med Getryggen som granne några kilometer bort.

Allt mer moln drar in mot kvällen och vid åttatiden blir sikten nästan obefintlig. Luften är ordentligt fuktig så det är väl lika bra att krypa ner i säcken nu när de fina vyerna är borta. Förra natten hade jag nollgradigt i tältet men den här ska bli kallare vilket är välkommet då det annars brukar bli lite för varmt i sovsäcken. Omkring -5°C sover jag som bäst och det är också vad som utlovats för inatt. Perfekt!

Här var det dimmigt.