Dag 38: Utkörningen-Bockö

Distans: 39 km

Paddeltid: 8 h 42 min

Total distans: 753 km

Dagssnitt: 19.8 km/dag

Vind: 2-6 m/s V vridande till NV

Vilodagar/inblåsta dagar: 7

Paddelväg: klicka här

Fem stora vikar på rad är det som väntar när jag lämnar Utkörningen vid elvatiden. Det går av bara farten och helt plötsligt har jag inte riktigt koll över min position. Jag ser öar som inte borde synas och inser att något är fel. Fram med telefonens GPS. Har lyckats tagit två vikar i tron att det var en. Vilken miss, men så är det också min första sen starten i Svinesund.

Den normala uppsättningen när jag slår läger.

Vinden är västlig och det blåser kring 5-6 m/s. Har ingen lust att gå mellan Hanö och Tärnö nu, även om det säkert skulle gå bra. Väljer istället att stryka land längs Listershuvuds naturreservat mot Hörvik. Det doftar gott från skogen och jag får syn på resans första havsörn. Den sitter på en sten och flyger iväg med sina gigantiska vingar när jag kommer. Mäktigt!

Vindarna ska lägga sig mot kvällen och vid en överfart som tar 3 h vill jag ha lugna förhållanden. På plats i Hörvik kan jag passa på att handla lite mat innan jag går raka spåret mot Tärnö, men får redan på att matbutiken inte finns kvar här längre. Däremot ser jag en restaurang och det är väl lika bra att äta nu då jag troligtvis kommer paddla fram till tio ikväll. En söt dam från Karlshamn serverar och undrar nog säkert vad det är för stolpe som kommer in i röd dräkt samt grön dunjacka och blå mössa. Förklarar att jag paddlar och hon inser att jag behöver mycket mat. Det blir torsk, räkor och någon slags risotto. Det gäller att gynna de lokala fiskarna för torsken skulle tydligen vara fångad i trakten.

Ser du ön?

Efter den utsökta måltiden börjar jag den tradiga överfarten mot Tärnö. 14 km i väldigt lugna och fina förhållanden. Förutom en större färja som passerar min rutt längre ut är jag helt ensam. Saknar sälarna som på västkusten brukade hålla mig sällskap, men den här gången är det bara jag och de lätta vågorna. Strax efter nio glider jag in i skärgården igen. Solen är påväg ner och vattnet blir nu spegelblankt. Jag känner eufori över att återigen få glida fram mellan öarna och dessutom i så fint kvällsljus.

Magiskt!

 

Tar in på Bockö efter tips från Pia och Erik. I mörkret ser platsen fin ut och den borde vara minst lika fin i dagsljus.