söndag 23 juni 2019

SeaDog - Kajaksegel

Jag har länge haft åsikten att segling är en sak och kajakpaddling en annan och detta håller man isär. Har man även lika tokiga idéer som jag och funderar på att paddla hela Sveriges kust är segel dessutom inget tillåtet hjälpmedel, åtminstone inte i HBB:s regi. Min inställning till segel har minst sagt varit svalt, men efter att paddelkompisen Juho Paaso kom förbi vår stuga en sommar med sitt kajaksegel har jag ändrat uppfattning. Det brukar ju ofta vara så, man har en förutfattad mening tills man verkligen testat.
Ett kajaksegel kan liknas vid en elcykel; det är sällan man bara sitter och seglar utan man paddlar fortfarande, men det går enklare (eller snabbare) i de flesta vindriktningar. Visst, blåser det lite hårdare och med vinden i ryggen kan kajaken ganska enkelt komma upp i 5-6 knop utan att röra ett finger.

Seglet i full blom på det stora blå.

Mitt segel är av märket SeaDog och modellen Commander 0.8m som via ett snabbfäste lätt går att plocka bort från kajaken. Seglet är på 0.8m^2 men kan revas ner till 0.6m^2 vid lite hårdare väder. Mannen som tillverkar seglen är en pensionerad vindsurfare och använder likadana dukar som sitter på vindsurfsegel. Kvalitén är på topp och dukarna starka, vissa av dukarna är t.o.m. vävda med kolfiber som förstärkning. Hightech-material med andra ord. En annan stor fördel är att man kan få seglet (nästan) i de färger som önskas.

SeaDog Commander 0.8m på kryss.

Seglet kommer med en aluminiummast som jag inte riktigt tycker passar på min Differ så jag kontaktade den mycket hjälpsamma Gunnar Winroth hos StaffanStaven för kolfiberrör i rätt storlek. Jag har använt deras dämpade skidstavar i flera år och är fantastiskt nöjd med dessa och passande nog håller kolfiberdelarna exakt samma mått som aluminiummasten på mitt nya segel, så bytet var enkelt.

Kolfibermast från StaffanStaven med monterad bygel.

Bygeln för infästning av staglinor köpte jag på Clas Ohlson och fäste med hjälp av en cylindriskt bit som håller ett par muttrar och som passar perfekt inuti kolfiberröret. Att bara gänga direkt i kolfiberröret hade aldrig hållit för de laster som uppstår.

Seglet i nedfälld position.

Seglet fullt utslaget.

Det finns många olika varianter på hur seglet och alla linor skall fästas, jag gjorde ungefär som Juho men med några egna justeringar. Mina krokar är av nylon och tanken är att de skall agera som en svag länk istället för att skruvarna slits ur kajaken. Eventuellt byter jag dem till stålkrokar. Skruvarna för staglinorna satte jag precis på skarven, vilket jag insett kanske inte är den bästa platsen så något ovanför är nog en smartare placering för att undvika den svagare skarven.

Infästningen av en staglina. Krokar för staglinorna gör demonteringen enkel.

Fyra staglinor totalt varav två är infästa med skruvar. Notera gummicorden för dämpningens skull.

Alla linor är av bästa kvalité och kommer från tyska Liros. De tunnare 2mm-linorna jag använder för stagen är av modell Regatta 2000 och klassade för hela 2,7kN (270kg), så de håller nog långt mycket mer än nylonkrokarna. Alla övriga seglarbeslag är av det svenska märket Seldén och är givetvis också de av god kvalité. De som känner mig vet ju att jag inte köper något annat.
Skruvar och muttrar är inköpta i A4-kvalité från en välsorterad skruvåterförsäljare.



Seldén Valley Cleat CL241 AL med Liros Magic Pro 4mm-lina för att resa eller sänka masten.

Seldén BBB 20 enkelblock i fören samt ett för linan till bommen.

Seldén Cam Cleat 27 med linguide för bommen. Här med Liros Magic Pro 4mm-lina.

Vad ska man då ha seglet till? Som jag nämnde tidigare så kan man paddla till lägre ansträngning alternativt hålla högre marschfart. Vid längre kajakäventyr är det nog en god kamrat men för mig passar det även bra då jag paddlar väldigt ofta mellan den ö där jag nu bor och fastlandet. Min energi är numera konstigt nog ofta i paritet med en soffpotatis så vid dessa stunder kan seglet komma till nytta. Jag har ännu inte hunnit använda det så mycket men har insett att det gäller att vara försiktig. Seglet kan lätt trycka ner dig i vattnet, särskilt vid sidovind. Testade att segla med 15m/s-vindar i ryggen vid ett tillfälle, men det kändes väldigt olustigt så ta det försiktigt och börja i väldigt svaga vindar. Återstår att se om jag också skall våga sätta borren i min Beaufort LV. Segla lugnt!

tisdag 18 juni 2019

Helgpaddling till Tankar

I helgen var jag till fyren Tankar med kajak för fjärde gången totalt, den här gången i finskt sällskap. Ännu har jag inte varit upp i fyren men den som spar han har. Paddlingen började i tjock dimma och avslutades i jobbig motvind på hemvägen. Där i mellan hade vi medvind och soligt väder.

Dimma i början satte navigeringskunskaperna på prov.

Lunchstopp med tankar i kulissen.

Somrig lunch.

Kajakerna parkerade i hamnen vid Tankar.

Fyren Tankar.

På ön finns en fin kyrka i miniformat.

Fyren Tankar.

Några kilometer söder om Tankar hittade vi en fin plats för klipptältning.

Något blåsigt, men myggfritt!

Ny dag, samma fyr.

Lunchen lagades i lä på en privatbrygga.

onsdag 24 april 2019

Påskpaddling vid Malingsbo-Kloten

Vädret är på topp och min påskledighet helt planlös. Jag bestämmer spontant under långfredagen att paddla på de vatten jag besökte med min packraft för ett par år sedan, men nu med en något mer lättdriven kajak.

Dag 1
Sommartemperaturen har hållit i sig under flera dagar nu så jag blir därför tämligen förvånad över att se isen ligga kvar i en del av vikarna när jag anländer med bilen till södra änden av sjön Stora Kloten. Vattnet är såklart isande kallt och jag har glömt mina tofflor, så jag får barfota trippa försiktigt vid sjösättning. I den här temperaturen klarar jag inte mer än några sekunder i vattnet innan smärtan tar över, trots det har jag lämnat torrdräkten hemma. Ungefär lika dumt som att ge sig ut på isen utan isdubbar.

Isande kallt.

Mina energinivåer har av oförklarliga orsaker varit nedsatta det senaste året, så jag tänker verkligen inte stressa dessa dagar eller jaga distans. Det viktiga är att vara ute i naturen och leva i nuet. Jag ska njuta av fina lägerplatser och varma bål. Nu är det torrt i marken och vedtillgången god så istället för gasolkök har jag med mig mitt vedeldade kök.

Is på sina håll.

Nosen är inställd mot öarna allra längst söderut i Stora Kloten. Där går som en tunn remsa av tre vackra öar som jag har för avsikt att slå läger på men en mindre ö intill visar sig ha släta fina klippor och en bra plats för tältet, så här får det bli.

Tält med utsikt.

Tyst och stilla.

Dag 2
Dagen börjar riktigt lugnt och planen är att med hjälp av min kajakkärra rulla över vägen vid Kloten och fortsätta norrut på Långvattnet. Om jag får feeling och känner mig i form fortsätter jag hela vägen upp till Nyfors och tar sen kajaken på kärran och rullar 3 km västerut för att sedan slå läger på Lingonön, d.v.s. samma runda jag gjorde senaste gången.

Lugn morgon.

Lyftet i Kloten går galant och kärran rullar fint trots en hel del övervikt. Utan att överdriva är det ganska dåligt skyltat här var man skall ta vägen, så jag tråcklar mig ned intill fiskeodlingen och precis när jag är vid vattnet hör jag hur luften pyser ur det ena däcket med bra fart. Punktering kan jag kanske fixa men någon pump har jag så klart inte med mig. Det får bli ett problem för senare.

Räknas det här som ett fordon?

Med en sydlig vind i ryggen avancerar jag snabbt norrut mot en fin plats intill den första avsmalningen där jag tänder en ordentlig brasa och lagar min lunch. Här finns ved i massor så jag lastar kajaken med några stockar som jag sen tänker dumpa på ön någon kilometer norr om min lunchplats. Sist jag var där fanns inte ett enda vedträ att få så den här gången skall jag vara förberedd då jag tänker tälta där på tillbakavägen.

Lunchbrasa.

Precis när avsmalningen övergår till en mer öppen sjö stöter jag på patrull. Hela vägen är blockerad av ogenomtränglig is. Jag skulle kunna sitta i kajaken men saknar något att dra mig framåt med och att gå på isen känns för riskfyllt, speciellt då jag valt att lämna torrdräkten hemma. Lösningen blir att dra kajaken intill stranden tills jag når vattnet. På vissa platser är det så tjockt att jag vågar gå på isen, men då nära land.

Lastad kajak och en trött paddlare.

Hela proceduren tar både energi och tid då jag släpar kakajen totalt ca 300m, mestadels från land. Tanken på Nyfors får jag släppa och väljer att slå läger på den närmaste ön som mycket riktigt är renputsad på ved, men nu har jag ju med mig egen.

Favoritplats i repris.

Efter att tältet är på plats och punkteringen lagad tänder jag kvällens lägereld. Behöver inte snåla med veden och kan avnjuta middagen till Mästarnas Mästare. Storlommarna simmar nyfiket kring ön och ropar ljudligt till varandra. Mycket mer spännande än så blir inte den andra dagen på tur.

Varför välja mellan att titta på padda eller lägereld när man kan få båda?

Dag 3
Jag sover ovanligt bra efter gårdagens slit på isen och vaknar av måsarnas kackel utanför tältet. Planen för dagen är att ta mig söderut till Stora Kloten igen. Med tanke på min tveksamma lagning av däcket samt avsaknad av pump är det nog vettigast så. Isen som jag kämpade på igår har dessutom blåst bort under nattens sydliga vindar. Det var välkommet.

Lunchplats i lä för vinden.

Jag möter ett par kanadensare på vägen söderut. De är de första jag ser och med tanke på isen som låg igår var jag nog troligtvis allra först här för säsongen. Killen vid Nordic Discovery berättar att det var han som hyrde ut och lånar snällt ut sin handpump. Däcket håller luften bra och jag kan fortsätta söderut på Stora Kloten till en oemotståndlig lägerplats strax sydväst om Lövön. Här är fin naturskog på ön, en iordningställd eldstad samt en mindre sandstrand.

Lägerplats med solnedgång.

Fin skog.

Ved har jag här i överflöd så passar på att koka duschvatten som jag späder i en packsäck. Ett enkelt och smart sätt om man som jag inte gillar att bada eller duscha kallt, men så är jag också halvfinne och van med heta bastubad.

Kvällsmys.

Kvällen övergår mot natt och det är återigen dags att krypa in i tältet. Jag tröttnar aldrig på känslan av att omges av en varm sovsäck inne i ett litet tält på en fin liten ö. Luften är frisk och djurlivet tätt inpå. Storlommen vaggar mig till sömns även denna gång.

Dag 4
Solen värmer skönt mot tältet återigen på morgonen. Jag har lärt mig att sova antingen på en norr- eller sydudde för att kunna få både kvälls- och morgonsol. Sommartid kan det senare så klart vara skönt att slippa så då placerar jag tältet annorlunda.

En kajak kommer lastad.

Efter frukost går paddlingen mot den väg där bilen står parkerad, men den här gången kliver jag iland på en annan plats än där jag började. Istället för att gå tomhänt till bilen slänger jag upp kajaken på kärran. Det visar sig vara helt rätt beslut för längre fram möts jag av en kortare bit snötäckt väg där jag troligtvis hade kört fast med bilen. Kajaken kan jag skjuta över snön och konstaterar att man nog bör vara här tidigast i maj för att slippa kämpa med is och snö. Med en kajakkärra blir lyften dessutom tämligen enkla. Malingsbo-Kloten är ett riktigt fint och relativt orört område, så om man som jag gillar naturskogar med liten påverkan av människan är det här ett måste. De flesta öar hyser fina skogar och på Lövön i Stora Kloten har en större skogsbrand härjat vilket är klart sevärt. Här kommer jag paddla fler gånger.

fredag 1 mars 2019

Vår skog

Sveriges skogslandskap har genomgått en radikal förändring i och med det moderniserade skogsbruket. Sedan 50-talet har mer än 60% av alla skogar kalhuggits och ersatts med artfattiga trädplantager. Lite drygt 10% av alla skogsknutna arter är idag rödlistade och 75% av dessa minskar i antal till följd av trakthyggesbruket (kalhyggesbruket). Omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar är det absolut största hotet mot biologisk mångfald i skogen idag.

Foto: Vår Skog

23 organisationer ligger bakom uppropet Vår Skog som i korthet består av fyra enkla krav, där ett av dessa är att Sveaskog inte avverkar skyddsvärda skogar (oftast kontinuitetsskogar) som idag är en skrämmande liten del av Sveriges skogslandskap, men som ändå avverkas trots fina miljöcertifieringar. Över 40 000 namnunderskrifter är registrerade, skriv på du också om du värnar om levande skogar och friska ekosystem.

torsdag 28 februari 2019

Treeline

Mycket snygg och fin film om skogen. Ett måste att se för alla natur- och friluftsintresserade.

onsdag 27 februari 2019

Free Solo

Filmen där Alex Honnold friklättrar El Capitan vann nyligen en Oscar för bästa dokumentär. Jag har ännu inte sett filmen som ligger allra högst upp på listan, men med tanke på att jag bara ser en handfull rullar om året kan det ta ett tag. Under tiden kan jag roa mig med lite fakta om dokumentären, likt denna bakom-kameran-film som är väldigt sevärd.

söndag 27 januari 2019

Fin is på Vänern - 2019.01.26

Här upp i Bergslagen har snötäcket lagt sig sedan någon månad tillbaka, men jag hann ändå med att åka drygt 20 mil på isarna innan dess. Idag planerar några vänner från Göteborg att åka på Vänern så jag passar på att följa med, även om resan dit är både lång och tidskrävande, men idag är det värt det för det lockas både med sällskap och bra isar.

Fyra hjälmåkare (en bakom kameran) samt jag. Foto: Caroline Henriksson.
Vi utgår från Friluftsfrämjandets stuga vid Rackeby som ligger mellan Kållandsö och Hindens Rev. Det står en del andra bilar parkerade här och någon undrar var jag kommer ifrån då min bil är den enda som är snötäckt. Jag har varit på Vänern många gånger förut, men det är först idag som jag debuterar på skridskor.

Öppen horisont med Vänersborg i fjärran. Foto: Caroline Henriksson.

Tomas och jag. Foto: Caroline Henriksson.

Infrysta isblock i ytterskärgården.

Isen innanför öarna är tjock och det är på vissa ställen ett tunt täcke av snö, men inget som stör åkningen. Vi åker mot ytterskärgården och möts av öppen horisont samt fin kärnis som lagt sig rätt nyligen, men några hundra meter ut är det öppet vatten så det gäller att vara försiktig.

Knöligt på några få ställen. Foto: Caroline Henriksson

På tur kan man aldrig vara sur. Foto: Caroline Henriksson.

Det är många gäng ute på isen idag och vi får även syn på långfärdsskridskolegendaren Mårten Ajne
som rundar den lilla ö där vi valt att luncha för dagen.

Blankt och fint mellan isblocken.

Lunchplatsen för dagen.

Totalt blir det 24 härliga kilometer på isen och dagen avslutas med brasa och grillad korv som Tomas och Sofie bjuder på. Tackar för det! Avslutningsvis lägger jag in en liten film som Caroline har satt ihop och som ger en känsla för dagens åkning. Återstår att se när nästa skridskotur blir av.

fredag 4 januari 2019

MTB i Indien

Fin natur och inte så mycket folk som man kan tro! Nu blev jag sugen att cykla MTB.