Södra Bullaresjön - Lördag
Trots andra halvan av mars ligger isarna på flera ställen tjocka i södra Sverige. Under lördagen åkte jag med några vänner till Södra Bullaresjön nära Tanumshede. Fin is för det mesta och kanonväder, dock något blåsigt till en början. Hoppas bilderna ger en känsla för hur vi hade det.
Fin is på Södra Bullaresjön. Foto: Caroline Henriksson.
Jag på Södra Bullaresjön. Foto: Caroline Henriksson.
Den kunnige och ödmjuke Robin Dahlöf visar hur nära vattnet man kan gå.
Aldrig sur på tur, eller hur det nu var? Foto: Mikael Espeland.
Thomas, Jag, Tomas, Robin och Ann. Foto: Mikael Espeland.
Mjörn - Söndag
Om lördagen var bra så blev söndagen ännu bättre. Jag tog mig till sjön Mjörn intill Alingsås med samma gäng som igår men med tre åkare mindre. Solen envisades med att lysa hela dagen och vinden hade inget vett att blåsa. På öarna var fullt med glada skridskoåkare likt en after ski i Alperna. Jag har nog aldrig sett så många skridskoåkare på en och samma dag, men när vädret är fint och isarna tämligen tjocka passar nog de flesta på. Sprickor och isflak fanns det gott om vilket begränsade färdvägen en del, men vi fick ändå ihop närmare 3 mil och en heldag i solen. Gott é det!
Dagens sällskap på Mjörn. Robin, Christina, Tomas och Ann.
Hinder på vägen. En av otaliga råkar på Mjörn.
Många partier var oåkbara på Mjörn, men Tomas var lika glad för det!
Ben Page som cyklat jorden runt har släppt några dokumentärfilmer längs vägen och nu finns hela hans senaste film tillgänglig. Även om det ser riktigt kallt ut väcker det äventyrslusten i mig. För övrigt mycket fint foto! En klart sevärd halvtimme.
Igår släppte Peter Persson den fjärde och sista delen i sin dokumentärserie De stora skogsäventyren. Den här gången vandrar han och paddlar sin packraft i Pärlälvens fjällurskog, en av de sista väglösa urskogar vi har kvar i Sverige. Jag blir helt tagen av de vackra bilderna och inser än mer vilka fula "skogar" skogsindustrierna skapat i vårat land. Skogarna i filmen påminner mycket om de jag vandrade i förra året i finska Pyhä-Luosto nationalpark och har man en gång sett och upplevt riktiga urskogar bleknar allt i jämförelse. Vi har aldrig haft så mycket träd i Sverige, men aldrig så lite riktig skog! Enligt de demokratiskt beslutade miljömålen har vi bestämt att skydda ca. 17% skog, trots det har vi hittills bara lyckats skrapa ihop några få ynka procent och miljömålet levande skogar kommer inte kunna uppnås med nuvarande skogspolitik.
Jag skulle kunna prata länge om den svenska skogen men ska låta er njuta av en vacker film istället som gör mig sugen att vandra in i det väglösa landet. Kanske beger jag mig hit någon gång i år med min packraft.
Årets första långfärdsskridskotur börjar okristligt tidigt. Caroline och Mikael lyckades övertyga mig igår att följa med, trots att jag idag hade helt andra planer. Mitt beslut visar sig vara lyckat, för väl på plats råder fantastiska vinterförhållanden med vindstilla, lite moln och en sol som sakta smyger upp ovanför horisonten. Vem hade trott att en av få åkbara sjöar ligger på Orust?
Caroline har en innebandymatch i Göteborg och måste avvika redan vid tiotiden, därav den ovanligt tidiga morgonen. Jag och Mikael fortsätter söderut på sjön. Bitvis apelsinis men för det mesta relativt bra trots det milda vintervädret som varit. Vi stryker strandkanten och betar av alla små vikar. Sjön är inte stor men det tar ändå en bit över timmen att runda den.
Knappt vaken, men fint ljus var det i alla fall. Foto: Caroline Henriksson.
Vintrig och vacker morgon. Ibland lönar det sig att stiga upp tidigt.
Två stora gäng från Friluftsfrämjandet är här och ytterligare några "privatåkare". Isen är för det mesta 7-8cm tjock men trots det är det ändå ganska skönt att så många är här med isdubbar och kastlinor ifall något skulle gå snett.
Flytväst, isdubbar och hjälm. Inget kan gå snett!
Efter en fika i solen dyker ambulansen och brandkåren upp. Det visar sig att en av Friluftsfrämjandets åkare fastnade och snubblade i en av sprickorna varpå handleden bröts. En dag som denna, med ett tunt snötäcke, gäller det att ha full koll på var sprickorna är.
Fina klippväggar på sina ställen.
Jag hinner inte hem i tid som planerat men när vädret är såpass fint som det är idag gäller det att fånga dagen och låta allt annat få vara för en stund. Trots att väderprognosen visade mulet fick vi sol hela dagen. En mycket lyckad premiärtur kort sagt!
För en tid sedan skrev jag om Ben Page som nu är klar med sin jordenrunttur på cykel som han påbörjade 2014. Resan är väldokumenterad och en av hans filmer har fått fina utmärkelser på Banff Mountain Film Festival. Förmodligen kommer den visas under 2018årsturnén som årligen arrangeras av Pathfinder Travels i Sverige.
På tal om jordenruntcyklister så är Fredrika Ek, som jag också skrivit lite om, snart klar med sin soloresa som påbörjades i början av 2015. Hon startade i Sundsvall och beräknas vara tillbaka i mitten av januari nästa år, dvs toalt 3 år på sadeln. Imponerande!
Gruppaktiviteter är egentligen inte min melodi, men vid juletid sägs det ju att man ska umgås och vara snäll så den här helgen bestämde jag mig för att följa med på en julpaddling som årligen arrangeras av mina vänner vid Nautopp i Grebbestad.
Frostig brygga och glada miner.
Det är några minsugrader vid start men trots det är vi 23 glada paddlare i torrdräkt och julpyntade kajaker som ger oss ut på ett tämligen lugnt hav. Vi styr mot Käften som är en skyddad fin tältplats strax nordväst om Grebbestad.
Lunch på Käften. Notera min taktiska placering.
Sandstranden här är inte stor, men vi får ändå plats med alla kajaker och kan äta av det som har släpats hit. Efter värmande mat och goda samtal är det så dags att ta sig tillbaka dit vi började dagen. Jag reflekterar över hur omständigt och krångligt allt blir när man är så många och bara en sådan simpel sak som att ta sig ut på vattnet från land tar en mindre evighet. En eller två personer är optimalt och tre är ok, men sen börjar det bli för många olika åsikter och tidskrävande procedurer.
Nåväl, nu var ju planen att bara ta det lugnt och umgås så jag blir åtminstone inte irriterad.
Jag och min färgglada outfit. Foto: Rasmus Jönsson.
Priset för bästa julpynt går till Tomas!
Solen skiner för fullt och innanför öarna får vi en ganska lugn paddling trots att det blåser 6-7m/s västlig vind. Vi tar oss tillbaka till kajakcentret och jag passar på att testa en SUP-bräda lite kort som avslutning på en trevlig paddeldag. Nu väntar julmiddag i goda vänners lag, som det så fint heter.
