Paddla bland valar...

...är något jag drömt om länge men efter att ha sett den här filmsnutten är jag lite mer tveksam.

Banff Mountain Film Festival World Tour

Något sent ute vill jag bara tipsa om filmfestivalen Banff. Visningarna i Stockholm har redan varit men här i Göteborg sker det nu på måndag, tisdag, onsdag samt torsdag. Möjligheten finns även för de som bor i Malmö, Lund eller Norrköping. Nytt för i år är att man har har två filmprogram i de större städerna. Biljetter, filmer och tider hittar ni här. (Jag går på måndag.)

Ben Page cyklar jorden runt

Första arbetsveckan är avklarad och jag har redan börjat längta efter nya äventyr. Lägerlivet var rätt tröttsamt flera gånger under min paddling längs Sveriges kust men just nu vill jag inget hellre än att krypa in i ett tält beläget i vacker natur långt ifrån civilisationen. Turskida, vandra, paddla eller cykla. Det finns mycket man kan göra och tid har vi gott om! Att cykla jorden runt verkar vara populärt. Skrev tidigare om Fredrika Ek som startade i mars och som redan hunnit över 1 000 mil. Idag snubblade jag över ytterligare en cyklist som snart har tagit sig igenom hela Sydamerika och som med filmkameran dokumenterar sin resa längs vägen. Otroligt vacker natur så det här får ni inte missa! Alla filmer publiceras på hans Vimeo-sida.

Blå bandet - några reflektioner

För utmaningens skull valde jag att i huvudsak paddla längs kusten själv. Hade inte så mycket till val å andra sidan då ingen jag känner var intresserad av att följa med mig hela sträckan. Det spelar ingen roll för den allra största utmaningen är distansen och inte ensamheten, tänkte jag då. Vilket naivt antagande! Visst, de två första veckorna är inga problem, snarare tvärtom. Skönt att få lite egentid och inte störas av människor, bilar och allt annat som hör stora städer till. Vecka tre gick också bra men sen började vardagen gå i stå och särskilt när väderförhållandena var lite sämre. Första gången tankarna på att bryta dök upp var när jag en kall och blåsig dag tältade på en offentlig badstrand i Skåne. Kände ingen glädje och att vara ifrån alla bekvämligheter var snarare en belastning än en befrielse. Insåg klart och tydligt vad och vem som betyder mest. Den stunden och många liknande därefter hade sällskap varit oerhört uppskattat och välbehövligt, men det var först då jag verkligen förstod det fullt ut. Att ha någon att dela alla stunder med eller bara någon att prata med kan göra väldigt stor skillnad för humöret, motivationen och inspirationen.

 

Ensam på havet. Foto: Holger Hansson-Palo.

 

Ni som funderar på att göra hela kusten ensamma, fundera en gång till! Det är en enorm skillnad att paddla själv eller i sällskap. Särskilt under längre överfarter eller blåsiga dagar, dagar när du många gånger måste kliva ur din komfortzon. Jag har flera gånger under resan mer eller mindre tvingat iväg mig själv när jag allra helst bara hade velat krypa ner i sovsäcken och blundat. Ensam på tur kan vara väldigt tufft många stunder men värdet av prestationen blir högre och jag tror självkänslan och självbilden stärks desto mer och desto tydligare än om man hade haft sällskap.

 

Målgången vid Haparanda. Foto: Samuel Hedlund.

 

Vad kommer jag sakna?

• Friheten över att ensam vara ute i naturen och kunna styra dagen precis som jag vill. Ingen stress och ingen som bestämmer min dag eller tempo.
• De roingivande stunderna när tältet är på plats, maten på spisen, havet helt stilla och solen på väg ner.
• Känslan av att för egen maskin fixa de dagliga utmaningarna.
• Äventyret!
  

 

 

Vad kommer jag inte sakna?

• Fåglar som vaktar sina ungar, i synnerhet tärnor, måsar och havstrutar.
• Dagligen packa i och ur kajaken.
• Rädslan och oron vid långa överfarter.
• Skånekusten.
• Myggen samt knotten längs Norrlandskusten.

 

Blå bandet i siffror

Slutpaddlat för den här gången.

• Min paddelfrekvens ligger mellan 70-75 tag / minut. Jag paddlar ovanligt snabbt, men så är bladen också ovanligt små. Totalt har jag paddlat 526 timmar, alltså 526 x 60 x 70 = 2 209 200. Ungefär 2,2 miljoner paddeltag räknat på 70 tag / minut.
• Från Svinesund ner till Hörte (Skåne) paddlade jag 576 km på 33 dagar. Det ger ett ungefärligt dagssnitt på inte så imponerande 17,5 km / dag.
• Hörte upp till Haparanda tog 61 dagar och sträckan däremellan var 1 794 km, vilket ger ett dagssnitt på 29,4 km / dag. Östkusten gick med andra ord betydligt bättre, men så hade jag också generellt gynsammare vindar samt att kroppen hade hunnit anpassa sig.
• Mitt totala dagssnitt blev 25,2 km / dag. Av de dagarna har jag haft semester under 6 dagar och legat still i 9 dagar. Dagar med paddling blir således 79 st vilket ger ett dagssnitt på exakt 30 km / dag. Den distansen gör jag på kring 6 timmar och med raster inkluderat brukar det ta runt 8 timmar. En ganska lagom lång sträcka som inte gör mig allt för trött, har jag kommit fram till.
• De som paddlar Norges kustremsa brukar landa kring 300 mil, Sveriges runt 230 och Finlands kring 130 mil. Fågelvägen mellan Smygehuk till Treriksröset är ungefär 160 mil.
• Sen 2 maj då jag påbörjade paddlingen och fram tills 3 augusti har jag sovit 82 nätter i tält och 11 nätter i en säng inomhus.
• Av totalt 79 paddeldagar hade jag sällskap vid 4 olika tillfällen längs kusten under totalt 13 dagar. Resterande 66 dagar har jag alltså varit helt allena på havet.
• Från det att jag gått iland tills att tältet är uppe samt alla prylar är inne brukar det ta ungefär 30 minuter. Åt andra hållet ungefär det dubbla. 1,5 timmar går alltså åt varje dag enbart till uppacking och stuvning av kajak. Totalt längs hela kusten ungefär 119 timmar. Gissa om jag är trött på att packa en kajak?
• Under mina 526 timmar på vattnet har jag aldrig råkat ut för något åskoväder utan enbart hört de inåt land vid ett par tillfällen. Snacka om tur i det avseendet!
• Hörde en siffra om att denna sommar har varit 32% blåsigare mot normalt. Hur det nu mäts kan man undra? Mycket vind har vi i alla fall haft!
• Elitidrottare inom konditionsidrotter brukar ligga mellan 800-1 000 träningstimmar årligen. Under 3 månader paddlade jag 526 timmar, men så var i princip allt långt under träningspuls så jämförelsen är knappast relevant, men ändå intressant.
• Av 79 paddlade dagar blev fördelningen av dagsetapper enligt nedan:
  01-10 km: 7
  11-20 km: 14
  21-30 km: 10
  31-40 km: 35
  41-50 km: 11
  51-60 km: 1
  61-70 km: 1
  7 dagar kom jag som synes mindre eller lika med 10 km och av dessa dagar ligger 6 bland de 30 första paddeldagarna. Besvärliga förhållanden samt öm kropp är nog förklaringen.
  

Erik och jag i Misterhults skärgård.

Kändis i Norrland

Idag är jag med i NSD-tidningen, både på nätet och i den tryckta utgåvan. Tyvärr är det bara plussprenumeranter som kommer åt innehållet på nätet men har saxat texten och lägger ut ett uttdrag från tidningen. Enjoy!

 

 

SVANSTEIN/GÖTEBORG Vad passar väl bättre än att ta sig en bastu efter att man avverkat 237 mil i kajak längs Sveriges kust. ”Det var ett bra avslut där man har sina rötter och börja där man jobbar”, säger Ivan Hedlund.

Hans pappa är från Svanstein, själv bor 34-åringen numera i Göteborg där han arbetar som maskinkonstruktör.

I måndags gick han i mål efter att ha tagit sig från Svinesund till Haparanda på 79 dagar.

– Jag har låtit bli att paddla 15 dagar, då har jag haft semester och vilat upp mig. Totalt tog det 94 dagar.

När han började paddla kajak fanns tanken på att någon gång göra en resa längs hela Sveriges kust.

– Det har grott i mig. I år var det dags, nu har jag nog med erfarenhet och prylar, säger han och erkänner att han hade hoppats på finare väder.

Den första tiden kändes det i kroppen, men efter två, tre veckor hade den anpassat sig.

– Det var väldigt kallt och blåsig i maj när jag startade. Det är tålamodsprövande.

Regnet har han dock sluppit för det mesta.

– Det har oftast regnat på nätterna då jag låg i tältet. Några gånger råkade jag ut för hällgren, men jag har klarat mig hyfsat bra.

I stället är blåsten det som plågat honom värst. Att paddla i motvind med stora vågor har inte varit någon höjdare.

Har du fått mersmak?

– Absolut. Jag tänker på nya saker, det här är bara början, säger han och spekulerar i rutter som efter den finska eller norska kusten.

Hur mår kroppen nu då?

– Tre av mina tår är bortdomnade sedan Stockholm, det är nog en nervtryckskada. Annars har jag haft problem med finger- och handleder, något som jag känner av ännu.

Har du känt dig ensam?

– Det har varit väldigt ensamt vissa dagar, främst när jag paddlade efter Norrlandskusten. När det har varit blåsigt och kallt hade det varit skönt med sällskap – det har varit riktigt otäckt ibland.

Har du varit med om några incidenter?

– Ja, i Helsingborg när solen var på väg ner och det var mycket båttrafik i hamnområdet. Vågorna liksom studsade och jag såg inget, då trodde jag att jag skulle slå runt och hamna under en Danmarksfärja.

Att färdas ensam i havsmiljö har gjort honom halvskraj emellanåt.

– Det har varit på gränsen till vad som är bekvämt. Man får inte vara rädd att pusha sin egen gräns...

Lyckligtvis gick allt väl och träffen med kusinerna i Svanstein blev av.

– Ju längre upp jag kom ju trevligare har folket varit, säger Ivan Hedlund som på tisdagen satte sig i bilen för att köra hem.

– En dag räcker, sedan är man på banan igen, säger han om den korta återhämtning han unnade sig.

Stina Spetth

Dag 94: Santasaari-Virtakari (Haparanda)

Distans: 16 km

Paddeltid: 3 h 57 min

Total distans: 2 370 km

Dagssnitt: 25.2 km/dag

Vind: 3-6 m/s NV

Vilodagar/inblåsta dagar: 15

Paddelväg: klicka här

 

Sista dagen och till riksröse 59 har jag bara 15 km. Det är en smått overklig känsla, att efter 93 dagar på tur äntligen ta sig i mål. Även om det är kort dit måste sträckan ändå göras och med tanke på hur svag och trött jag känner mig idag blir det en utmaning. Körde lite för länge igår och skulle egentligen behöva vila men nu är det så nära.

 

Grunt var det här.

 

Funderar om jag ska montera paddelflotören på min reservpaddel och på så vis få ett stödben ifall jag svimmar. Känner mig lika yr och vimmelkantig som igår kväll så är inte helt trygg med att paddla öppet. Stryker land så gott det går och tar så korta överfarter som möjligt. Det går långsamt men lyckas ta mig till Virtakari där farbror Östen med sin fru Anneli samt sonen Samuel väntar. Farbror Tore med grabben Fredrik är också här och till sist men inte minst Holger som kör mig med kajaken till Finland. Det värmer skönt att se deras glada miner och få höra gratulationerna. Att så många tagit sig hit för en simpel paddlare är bara det värt all heder.

 

 

 

Efter allt jag varit med om under ganska precis tre månader är det fantastiskt skönt att sätta punkt för den här gången. Det kommer inga tårar, men jag känner mig stolt och oerhört lättad att det är över. Smått overkligt och samtidigt lite vemodigt. STORT TACK till alla som följt mig på bloggen, stöttat mig under de tunga stunderna och peppat när det varit motigt! Speciellt tack till mina föräldrar som alltid funnits ett telefonsamtal bort. Utan er hade jag nog kastat in handduken för länge sen. Fler inlägg med tankar, statistik, summering, m.m. kommer så titta gärna förbi igen, men nu ska jag ta lite välförtjänt semester.

Färdigpaddlat!