Ortlieb bikepacking

Det har blivit några kajakturer med tält genom åren och även ett gäng nätter till fots, men att cykla med tält är något jag bara gjort några enstaka gånger i mitt liv, bl.a. till Galterö våren 2016. Jag kan nog räkna antalet tältnätter med cykel på en hand. Även om det inte har blivit så mycket med den friluftsformen är det något jag drömt och fantiserat om en hel del så i år har jag bestämt mig för ge den aktiviteten en chans. Jag skaffade en gravel bike i höstas som komplement till min MTB och som jag planerar ta ut på lite längre turer.

Rose Backroad AL GRX RX810 med ett par Ortlieb-väskor

Bike packing har blivit väldigt populärt och då särskillt med gravel bikes eller MTB. Jag gillar konceptet att enkelt kunna klä om cykeln från en snabb terrängcykel till en fullfjädrad äventyrshoj. Det finns en hel uppsjö med tillverkare av bike packing, jag fastnade för Ortlieb då jag har deras dry bags sen tidigare och som hållit bra i ungefär 15 år. Den kvalitén är ovanlig idag, men tyskarna kan helt klart.

Dagstur till myren.

Idag tog jag ut cykeln för att testa min Seat Pack (11l) samt Frame Pack (4l). Det finns större väskor men om man har en liten ramstorlek måste man tyvärr gå på de mindre alternativen. Till detta planerar jag spänna fast ett par dry bags på vardera sida om framgaffeln (speciella fästen jag ännu inte fått hem) samt en större packpåse på styret. Jag borde då kunna få med mig lika mycket packning som vid en vandring, men slipper ha något på ryggen. 

Solo Stove Lite i vårsolen.

Jag hade bara med mig mitt vedeldade kök, mat och lite extra kläder idag. Mest för att känna på hur cykeln känns med väskorna. En dålig sadelväska kan svaja en hel del men den här kändes väldigt stabil. Ramväskan rymmer inte så mycket men det är ett praktiskt ställe att förvara prylar som man vill komma åt lätt. Jag hoppas kunna testa grejerna mer ordenligt famöver. Håll utkik efter uppdateringar. 

Packrafting i Göteborgs skärgård - 2018.04.07-08

Ett äventyr behöver inte vara komplicerat. Den här helgen tog jag mitt Hilleberg Enan, min packraft samt lite mat och hoppade på spårvagnen ner till Saltholmen för att sedan ta en av skärgårdsbåtarna ut till Asperö. Väl där blåste jag upp min packraft och paddlade sen en kort liten bit till Rivö där jag fick en tältnatt helt för mig själv. Lördagseftermiddagen var något blåsig men mot kvällen la sig vinden helt och söndag förmiddag var så där fin som bara en solig stilla vårdag kan vara. En enkel och avkopplande helg, kort och gott!

Östra viken på Rivö.

Jag och mitt Enan.

Den här gången tog jag mitt vedeldade kök. Lite mer pill, men tid hade jag gott om.

Brasan på plats.

Underbar söndagsmorgon!

Lunchstopp på Rivös västsida.

Packrafting vid Malingsbo-Kloten

Dag 1
Packrafting är något jag spanat på ett tag och i år gjorde jag slag i saken. Båten är liten, lätt och packas enkelt ihop till ett litet paket som kan bäras mellan sjöar/vattendrag, därav namnet packraft. Båten, en MRS Microraft, har jag bara testat en kort stund vid Svartedalen så vill nu få några dagar på vattnet. Passar därför på att inleda maj månad med en tur i Malingsbo-Klotens naturreservat.

Här har bävern haft fest!

Bilen ställer jag i södra änden av sjön Stora Kloten och börjar sen på eftermiddagen paddla västerut i det fina vårvädret. Blir positivt överraskad av de vackra vyerna och en lätt vildmarkskänsla börjar infinna sig. Tänk att jag är uppväxt bara några mil härifrån men aldrig varit här. Terrängen är stenig med spretiga gamla tallar och granar på öarna.

Finväder vid Killingholmen.

Paddlingen blir inte mycket mer än någon kilometer innan jag hittar några fina öar som passar för tältet och den obligatoriska lägerelden.

Stjärnklart!

Dag 2
Natten blir kall och det är först när morgonsolen värmer mot tältet som jag sover ordentligt fram till niotiden. Lika fint som dagen avslutades igår börjar den nya och frukostgröten lagar jag på mitt vedeldade kök.

Solo Stove Lite.

Paddlingen fortsätter norrut mot Kloten där det blir en kort promenad över till sjön Långvattnet. Packraften går trögare i vattnet än den kajak jag är van att paddla, men det är ändå ett behagligt sätt att färdas på. Intill Storberget strax söder om den plats där Långvattnet grenar sig mot Stora Korslången slår jag läger. Ön är liten och sopren på ved men småkvistar som trillat från träden finns det gott om och det räcker bra för matlagningen och till en mindre brasa mot kvällen.

Kvällspaddling i en opackad båt.

Spegelblankt!

Storberget i bakgrunden.

Storlommen är här lika vanlig som duvor på Järntorget och när jag vid midnatt krupit ner i säcken hör jag hur fåglarna ropar på varandra var sida om min ö. Ljuden ekar i fjärran och vaggar mig till sömns. 

Dag 3
Långvattnet gör skäl för namnet och övergår nu i en smal kanal. Skogen är gammal och vacker, men kalhyggen och planterade virkesåkrar börjar tyvärr dyka upp då jag närmar mig Nyfors. Är inte detta ett naturreservat(?), tänker jag för mig själv. På flera ställen har man t.o.m. huggit hela vägen ner till vattnet. Inte vackert och uselt för den biologiska mångfalden. Något skogsbolagen gärna inte pratar högt om.

Packraften och jag promenerar genom ett sorgligt skogslandskap.

Vid Nyfors släpper jag ut lite av luften i båten och börjar traska 3km rakt västerut för att sen vid Risviken påbörja paddlingen söderut. Nu har jag äntligen en lätt medvind i ryggen och jag kommer raskt fram till de vackra öarna i mitten av Stora Korslången. Lingonön ser allra mest inbjudande ut och här finns en ordentlig eldstad samt flera fina släta plättar för tält.

Lingonön

Stenigt i Stora Korslången.

Om jag hade lite ved igår så finns här nu torra träd i överflöd. Det finns så mycket att jag drar igång en ordentlig brasa redan innan eftermiddagen hunnit övergå till kväll. Eldandet pågår fram tills midnatt då tröttheten slår till.

Lägereld med utsikt.

Lingonön

Dag 4
Min ursprungsplan var att stanna ute fem dagar men matförrådet visar sig bara hålla för fyra och att sitta vid lägerelden hungrig är inget för mig. Målet med dagen blir således att ta sig hela vägen till bilen.

Lunchstopp

Storlom

Efter ett lyft vid Korslångssmedja gör jag ett kortare lunchstopp. Vinden kommer och går och när den lägger sig helt blir det lika varmt som en vanlig svensk sommar. Jag fortsätter söderut med vinden bitvis knuffandes i ryggen. En spindel som kitesurfar med sitt nät susar förbi i hög fart. Det är första gången jag faktiskt ser detta på riktigt och det verkar vara rätt effektivt.

Slutpaddlat och kanske dags att tvätta bilen?

Vid Kloten blir det återigen ett lyft och sen ytterligare några kilometer på vattnet tills jag når den plats där bilen står. Inspirerad av packraftaren Caj Koskinen slänger jag upp båten på biltaket för att på så vis slippa blåsa upp den vid nästa tillfälle. Pillet mer remmarna går nog dock jämt upp med arbetet att blåsa upp den.
Malingsbo-Klotens naturreservat överraskade väldigt positivt men nästa gång tar jag nog kajaken då det blir ganska långa distanser att paddla.  Hur som helst väldigt fina omgivningar med vildmarkskänsla. Hit tänker jag ta mig fler gånger!

Solo Stove Lite

Vedeldade kök börjar bli ganska populärt och det finns flera olika märken på marknaden. Den vanliga lägerelden kommer man oftast väldigt långt på för matlagning men ibland kan vedtillgången vara knaper och vissa kök har dessutom en finess som gör att förbränningen blir mer effektiv. Köken från Solo Stove bygger på principen att en del av luften som sugs in underifrån värms upp av elden och tillförs sen längre upp i brasan. På så vis går det åt mindre ved och värmen blir högre.

Solo Stove Lite med fin låga.

Efter att läst runt en del bestämde jag mig för ett Solo Stove Lite från The Bushcraft Store med en tillhörande kastrull på 900ml. Köket ryms elegant inuti kastrullen och det medföljer skyddsfodral som skyddar din packning från ett sotigt kök. Byggkvalitén är riktigt fin och jag blev överraskad över hur effektiv förbränningen blir och hur lite ved som går åt. Totalvikten med kök och kastrull landar på 500g, varav köket på 257g. Mitt ultralätta vandringskök med en 230g gasoltub väger 596g och räcker då en knapp vecka. Vid turer längre än 4-5 dagar kan det alltså vara värt att ta ett vedeldat kök istället för ett gasdrivet. Om vedtillgången är god och brandrisken låg kan det dessutom räcka med enbart kastrullen på ynka 243g.

Solo Stove Lite + Pot 900

Fördelarna är så klart att man slipper släpa på bränsle och att matlagningen blir lite mysigare med levande eld. Dessutom säkrare att elda i en behållare än på marken och om man slår läger på klippor vill man gärna undvika att elda direkt på dem.
Nackdelarna är röken, att det tar lite mer tid (om man nu lider av tidsbrist?) och kräver att man är lite förutseende med tändved om det blir blött i terrängen. Kan man bara leva med det är ett vedeldat kök en stark konkurrent. I synnerhet när det gäller vikten! Passar perfekt för 1-2 personer.