måndag 27 juni 2022

Midsommarpaddling 2022

Torsdag
Det har för ovanlighetens skull utlovats kanonväder över midsommar och då vill man ju inte sitta på land och svettas. Bottenviken svalkar fortfarande skönt och det brukar skilja 5-6 grader mellan fastlandet och ”min” stuga i Eugmo skärgård. Under hösten är det tvärtom, då värmer havet medan det är kallare in mot land.

Kajakstuvning vid Fiskehamn

Jag och min kompis Sanna utgår från Fiskehamn och får en ganska blåsig start med vindar kring 8m/s i snitt från sydväst. Planen var att gå söderut men med tanke på vinden och min trötta kropp tar vi sikte mot Olasören på lagom guppigt hav som hjälper oss norrut.

Ordenligt med mygg på Olasören.

Fisk på grillen. Enkelt och gott!

Vy sydösterut från utsiktstornet. Ser du våra kajaker?

Olasörens grill.

På Olasören finns en liten stuga, en bastu samt ett utsiktstorn. En fin liten pärla i skärgården som jag besökt några gånger förut men aldrig sovit på. Med tanke på vindarna så passar det också bra att stanna här idag och så tar vi en lite mer öppen klipptältning imorgon.
 
Fredag
Om myggen var jobbiga i vinden igår är de än värre idag när det är mer eller mindre vindstilla längs marken. Att sitta inne i tältet med myggnätet stängt och laga frukost i värmen är inget alternativ så vi tar oss upp i utsiktstornet där en lätt bris håller myggen borta, eller så är de kanske bara höjdrädda?
 
Kanske öns enda släta plats?

Frukostfix halvvägs upp i tornet.
 
Dagen är solig och varm då vi sakta snurrar runt i skärgården och funderar över lämplig lägerplats. Sanna måste hem relativt tidigt på lördag då det ska blåsa västligt så Stora Kallberget allra längst ut i havet blir en perfekt plats. Då har vi bara cirka 5 km paddling in till Fiskehamn med vinden i ryggen. Tänk att det var Sanna som kläckte den idén och inte jag!

Sanna, solen och havet.

3 viktiga föremål på tur!

Middagsstök.

Fredagstacos. Friluftstips: värm brödet med en skiva ost på köket.

Misommaraftonens lägerplats på Stora Kallberget. Horisontvy!
 
Efter en helöppen paddling på cirka 3km når vi Stora Kallberget där ett mindre sällskap grillar och slappar i solen. De imponeras över våra (mina) fina kajaker och konstaterar att Skim Kayaks har sin tillverkning här i krokarna. Ja, numera har de faktiskt flyttat från Kokkola till Bosund, så fågelvägen har jag inte mycket mer än 7km till fabriken från "min" stuga. Bra för dem, men farligt för min plånbok.


Solnedgångshäng.

Stora Kallberget

23:58 doppar solen sig i havet.
 
Lördag
Nackdelen med öppna tältplatser och fint väder är att solen steker på tidigt på morgonen, ja närmare bestämt strax efter klockan 03:00 på natten tittar den fram. Vid femtiden på morgonen blir det så varmt i tältet att jag tar mig ut och sover vidare i tältets skugga direkt på klipporna. Tre timmar är solen nere när det är som ljusast här i Bottenviken, så om man vill sova lite längre är det kanske bäst att välja en såpass öppen plats senare på året. Hur som helst var det en otroligt fin plats och sova ordentligt kan man ju göra när man kommer hem. För mig brukar det ta en till två nätter att komma in i tältkomforten, sen sover jag som en kung.

Sillunch är väl kanske ett måste under midsommar?

tisdag 26 april 2022

Byte av gummimuddar till paddelkläder

År 2012 skaffade jag egen torrdräkt som har följt med mig några tusen kajakkilometer sedan dess. När jag paddlade svenska kusten hade jag torrdräkt på mig nästan alla dagar, men sen var den sommaren också ovanligt kall och blåsig. Gummimuddarna runt handlederna gick sönder ungefär halvvägs på äventyret så vid längre överfarter tätade jag torrdräkten med eltejp. Lite visste jag då att det faktiskt är ganska enkelt att byta muddarna själv och lämnade därför efteråt in torrdräkten för reparation i en lokal kajakbutik. De bytta muddarna höll sen i ca sju år, så nu var det dags för byte igen, men den här gången gjorde jag jobbet själv.

En torrdräkt på tork under min sverigepaddling 2015.

Originalmuddar till Kokatat-dräkter är relativt svåra att få tag på och dyra. 600 kr och uppåt, bara för en halstätning! Jag fick tips från kajak.nu-Erik om dykbutiken Sealeds. Riktigt bra priser och väldigt hjälpsam personal. Rekommenderas varmt. Jag beställde 4 st. handledstätningar (paddeljacka + torrdräkt) samt 1 st. halstätning, PU-lim samt lite bivax för dragkedjan. Totalt ca. 700 sek.

Originalmuddarna på Kokatat-kläder är förmodligen limmade med tvåkomponentslim, så de fick jag aldrig bort, men det senaste bytet släppte fint med vallajärnet då det var limmat med värmeaktiverat PU-lim. Mitt tips är att alltid använda den typen av lim. Otroligt enkelt att jobba med och väldigt smidigt byte när det är dags för nya muddar. Allt som behövs är ett strykjärn på 80-90 grader, eller vallajärn i mitt fall.

Handledstätning klar för att värmas fast.

Börja med att tvätta limmytorna med oljefri aceton, rugga sen upp ytorna med sandpapper och tvätta igen. Efter det är det bara att pensla på limmet som med fördel späds i aceton. Låt torka och stryk på ytterligare en gång. När limmet torkat är det bara att placera muddarna där de skall vara och värma med strykjärn. Tänk på att använda något runt föremål inne i ärmen som du enkelt kan få ut efteråt. Jag skar isär en burk och gjorde ett enkelt krysstag i trä. När du värmt klart, känn efter med fingrarna att du inte kan lyfta gummikanten. Hittar du någon glipa är det bara att värma på lite extra.

Egensnickrad muddhållare.

Monterat och klart.



Halstätningen är lite mer utmanande, men genom att punktlimma med jämna mellanrum går den att få till riktigt snyggt. Det förklaras bra i filmen nedan. Sealeds halstätningar passar perfekt till Kokatat-dräkten. En rund skål är smidig att ha som mothåll.

Enkelt att värma

Fabrikspassning!



Några avslutande tips. 

  • Köp koniska handledstätningar om du vill att de ska löpa lätt och inte sitta åt så hårt.
  • Strö oparfymerat kroppspuder på muddarna efter varje användning (in- och utsida). Det förlänger livslängden och förenklar påklädningen markant.
  • Använd värmeaktiverat PU-lim. Lätt att plocka bort gamla muddar och underlättar monteringen.
  • Smörj dragkejdorna då och då med bivax eller stearin.
  • Skölj dräkten i sötvatten om du plaskat med den i saltvatten. Det förlänger också livslängden.

lördag 26 mars 2022

Ortlieb bikepacking

Det har blivit några kajakturer med tält genom åren och även ett gäng nätter till fots, men att cykla med tält är något jag bara gjort några enstaka gånger i mitt liv, bl.a. till Galterö våren 2016. Jag kan nog räkna antalet tältnätter med cykel på en hand. Även om det inte har blivit så mycket med den friluftsformen är det något jag drömt och fantiserat om en hel del så i år har jag bestämt mig för ge den aktiviteten en chans. Jag skaffade en gravel bike i höstas som komplement till min MTB och som jag planerar ta ut på lite längre turer.

Rose Backroad AL GRX RX810 med ett par Ortlieb-väskor

Bike packing har blivit väldigt populärt och då särskillt med gravel bikes eller MTB. Jag gillar konceptet att enkelt kunna klä om cykeln från en snabb terrängcykel till en fullfjädrad äventyrshoj. Det finns en hel uppsjö med tillverkare av bike packing, jag fastnade för Ortlieb då jag har deras dry bags sen tidigare och som hållit bra i ungefär 15 år. Den kvalitén är ovanlig idag, men tyskarna kan helt klart.

Dagstur till myren.

Idag tog jag ut cykeln för att testa min Seat Pack (11l) samt Frame Pack (4l). Det finns större väskor men om man har en liten ramstorlek måste man tyvärr gå på de mindre alternativen. Till detta planerar jag spänna fast ett par dry bags på vardera sida om framgaffeln (speciella fästen jag ännu inte fått hem) samt en större packpåse på styret. Jag borde då kunna få med mig lika mycket packning som vid en vandring, men slipper ha något på ryggen. 

Solo Stove Lite i vårsolen.

Jag hade bara med mig mitt vedeldade kök, mat och lite extra kläder idag. Mest för att känna på hur cykeln känns med väskorna. En dålig sadelväska kan svaja en hel del men den här kändes väldigt stabil. Ramväskan rymmer inte så mycket men det är ett praktiskt ställe att förvara prylar som man vill komma åt lätt. Jag hoppas kunna testa grejerna mer ordenligt famöver. Håll utkik efter uppdateringar. 

måndag 27 september 2021

Syöte nationalpark

I september åkte jag och Sanna till Syöte nationalpark för 3 dagars vandring i fina skogsmiljöer. De sista stora avverkningarna gjordes i början av 1900-talet och parken bildades så sent som år 2000. Trots det bjuder området på många fina naturskogar och allra bäst är det på västra sidan av Iso-Syöte där du kan få se några riktiga gammelträd.

Höstfärger.

Vatten behöver man inte släpa på.

Fin naturskog i området.

Ögongodis!

Det finns flera rundslingor att välja på i området, vi valde en som blev ungefär 20km totalt. Det finns även fina stugor som står öppna för alla, vi hade dock med oss tältet denna gången. Första natten stannade vi vid Koiratupa och andra vid Välitupa.

Middagsdags vid Koiratupa.

Natt #2 vid Välitupa.

Myren vid Välitupa.

Sista dagen hyrde vi spontant eldrivna mountainbikes och tog oss till områdets högsta punkt samt en 20km-rundslinga i bitvis riktig trollskog. Jag har alltid varit lätt skeptisk till eldrivna cyklar men detta var riktigt skoj och blev nog resans höjdpunkt för min del. Det var t.o.m. så skoj att jag kanske åker hit nästa år igen.

Utsikten från Iso-Syöte.

Jag på områdets högsta punkt.

Hanhilampi.

Jag på fatbike. 

Sanna på fatbike.

Odonris i höstfärger.

På västra sidan om Iso-Syöte finns kanske områdets finaste skog.

söndag 15 augusti 2021

Paddling i Larsmo skärgård

Då har det blivit dags att damma av den här bloggen och bjuda på några uppdateringar, bl.a. årets paddeltur ut till Österbottens kanske mest besökta ö. Den här gången startade vi lite längre ut vid en båthamn inne i Kålanviken på Kåtölandet. Rätt trevligt område där jag aldrig varit förut.

Sanna testar kajaksegel.

Första natten tog vi oss till Långskäret där vi upptäckte en allmän vedeldad bastu. Sanna är helfinne och jag halv så hade varit mer eller mindre helgerån att låta bastun stå kall. Efter några skopor vatten på stenarna var det enkelt att doppa sig i det svala havet. Vi passade även på att grilla egenfiskad lax som jag hade med mig från mina kusiner i Norrbotten. Mycket mer än gott sällskap, en bastu och god mat behövs egentligen inte för att sätta guldkant på tillvaron.

Norrbottenlax direkt från grillen.

Långskäret i aftonrodnad.

Dag 2 tog vi oss ut till Tankar, som numera har blivit lite av en tradition att årligen besöka. Den här gången hade vi mest fokus på att äta lunch samt köpa glass så det blev ingen direkt sitesing och när vi paddlade därifrån hade varken jag eller Sanna tagit ett enda kort. Vad gör väl det? Ön finns förhoppningvis kvar nästa år.
På västra sidan av Tankarklubborna hittade vi perfekta flata klippor för tältet. Här blev det sol och bad, middag och sen en fin solnedgång till ett stilla hav.

Tankarklubborna med Tankar fyr i bakgrunden.

Bra utsikt på Tankarklubborna.

Hela turen blev knappt ett par mil, men det viktiga är att vara ute, inte jaga distans. Glöm inte det gott folk!

Godnatt!

söndag 21 februari 2021

Monsen, Monsen & Mattis, säsong 2

Min favoritäventyrare Lars Monsen är nu tillbaka i rutan tillsammans med sin bror och gemensamma kompis i en ny säsong av Monsen, Monsen & Mattis. Den här gången startar de på John River intill Ingstad Mountain i Canada och paddlar sen söderut med sina packrafts. Lars i en MRS Microraft som jag själv också äger och paddlar ibland. Äventyrslystnaden väcks alltid i mig så fort jag ser program med Lars och jag hoppas den även kan väckas hos dig. Ett måsteprogram för den äventyrsintresserade helt enkelt. Förutom Canada-äventyret så kajakseglar och vandrar de även Nordland på längden denna säsong. Har du inte sett säsong 1 så finns den tillgänglig på samma plats hos NRK.

Foto: NRK

måndag 8 februari 2021

Långfärdsskridskor på Sälöfjorden

I fredags var jag tvungen att åka ner till Göteborg i jobbärenden och om man suttit fyra timmar i bil enkel väg är det ju dumt att inte passa på att åka skridskor, särskilt nu när isarna här uppe i Bergslagen är snötäckta sen länge. Tomas och Sofie stod för husrum och efter att ha snurrat runt på en plogad 7,5 km-slinga på sjön Uspen under lördagen fick vi nys om finfina havsisar på Sälöfjorden dit vi tog oss på söndagen. Bilderna är tagna med min trötta och vinterskygga telefon, så kvalitén är därefter.

Jag på fin stöpis. Foto: Caroline Henriksson.

 
Tomas med vinden i ryggen.

Dagen bjöd på soligt vinterväder och en ihärdig nordostlig vind som bitvis hämmade vår framfart, men som gav bra fart när vi vände våra blickar söderut. Vid Äggdal skymtade vi Gert Wingårdhs sommarställe på håll innan vi rundade Tofta udde och fortsatte norrut in bland de mindre öarna, bl.a. Närsholmen som är en personlig favorit där jag tältat vid ett par tillfällen samt under min Sverigepaddling.

Tomas och Sofie.

Många skridskoåkare hade letat sig hit denna dag och vi träffade även på Mikael och Caroline mot slutet som tog några bilder på mig i farten, bl.a. den första i det här inlägget.

 

Det blev en härlig heldag på isen med lunchstopp, några fikapauser samt ett solbad i södra änden av Kråkerön i lä för vinden.

Tomas njuter i solen.

På hemvägen möttes vi av ett stort räddningspådrag i Kovikshamn vilket la sordin på den goda stämningen. Någon hade sett kläder och utrustning intill en öppen vak i närheten av hamnen och dykare började leta. Efteråt fick vi veta att de kvarlämnade föremålen härrörde från en tidigare händelse. Lyckligtvis kom ingen till skada den här gången, men det gäller att ha stor respekt för isen och alltid ha med sig åtminstone isdubbar.