Paddling vid Kvarken

Sommaren 2022 besökte vi Höga Kusten för klättring, paddling samt vandring. Bergen reser sig med svenska mått höga och platsen har den kraftigaste landhöjningen i hela världen, just för att istäcket var som allra tjockast här då det begav sig. Kvarkens skärgård i Finland samt Höga Kusten i Sverige bildar gemensamt ett Unesco världsarv. Skärgården på finska sidan är platt som en pannkaka, men trots det har jag länge haft i tankarna att besöka området och denna sommar tog jag mig äntligen tid att paddla där. Platsen är väldigt stenig och känner man inte till skärgården kan det vara en liten utmaning att hitta bra tältplatser. Tack vare goda tälttips från Vincent (kvarkenpictures.com) blev det en riktigt lyckad tur.

Hermansbådan första natten.

Bilen parkerade vi vid Norrskat, allra längst ut i skärgården och paddlade sen till en fin klippö vid namn Hermansbådan intill Övre Rödgrund. Det här blev första och enda natten på klippor som är rätt sällsynt i denna skärgård. När jag och Tomas paddlade från Sverige till Finland sommaren 2018 hittade vi inget annat än klippor och det är ju precis det man vill ha. Sanden letar sig in överallt trots att man är försiktig.

Stämningen på ön var god men när Sanna blev stucken av en geting i örat var hennes kväll förstörd, men dag två var hon på glatt humör igen då vi fortsatte raka spåret mot Boskäret allra längst ut bland Mickelsörarna. Det blåste ordentlig sydvästlig vind så med mitt segel gick det undan. Trots vindriktningen valde vi den något mer exponerade turen längs västra sidan om Mickelsörarna.

Boskäret

Sandvik vid Boskäret som skyddar bra mot de flesta vindriktningar.

Klapperstensfält på Boskäret.

Efter en blåsig natt på Boskäret paddlade vi österut mot den nedlagda sjöbevakningsstationen på Kummelskäret som numera är ett väldigt populärt utflyktsmål bland sjöfarare, men idag var vi helt själva förutom en pratglad pensionär som tog hand om stället.

Utsikten vid Kummelskäret (gamla sjöbevakningsstationen).

Dagens lunch.

Mannen på Kummelskäret tipsade om en liten bastu ca. 2 km söderut så vi passade på att besöka ön för middag samt tvagning innan vidare färd. Med rak sydlig motvind var det också ett bra drag då vinden hann lägga sig ordentligt under vårt bastu- och middagsstopp.

Välkamouflerad bastu.

Finare bastu har badats, men den gjorde sitt jobb.

Kvällsljus och svag vind.

Med schampodoftande hår fortsatte vi söderut genom Mickelsörarnas skärgård som överraskade väldigt positivt. Här finns ett myller av små öar med tighta passager och det är nästan inga stugor så området ger helt klart en vildmarkskänsla. Tyvärr var jag lite för trött för att orka kringelikroka så vi gick ganska rakt mot Vitfågelskäret för en tältnatt.

Sandstrand på södra sidan av Vitfågelskäret.

Kvällsmys på Vitfågelskäret.

Näst sista dagen bjöd på ett lätt duggregn så vindskyddet på Sillskatan passade perfekt för ett lunchstopp innan vi tog oss till Trutören för att slå läger.

Fin grillplats på Sillskatan som får nyttjas av alla mot en liten slant.

Sista natten på Trutören...

...där det blev skogstältning...

...samt blåbär, hallon och havtorn till frukostgröten. Lyx!

Turen bjöd på mycket segling. Skoj!

Sista dagen i kajaken bjöd på strålande sol och lagom med vind för segling. Vi gick raka spåret genom skärgården precis norr om Norrskat, vilket i sig också det var en upplevelse. Givetvis är här lite mer hus än längre ut men det finns gott om mindre öar och roliga passager där man bara kommer fram med kajak. Om du är i området för paddling så missa inte denna lilla pärla.

Tillbaka till "husbilen" vid Norrskat.

Efter att vi packat våra prylar åkte vi till Replot båthamn där vi sov en natt i bilen innan vi sen styrde vidare till Svedjehamn för en dagstur i kajakerna kring den speciella skärgård som formats av inlandsisen där.

Replot båthamn.

Skärgården vid Svedjehamn.

Svedjehamn sett från fågeltornet.

Sämre utsikt har man haft. Svedjehamn i kvällsljus.

Efter dagsturen stannade vi i Svedjehamn för en husbilsnatt till en inte allt för tokig utsikt. Det blev sen ytterligare en natt i minicampern vid Fäboda strax söder om Jakobstad innan slutet på denna resa. Totalt fyra nätter i bil och fyra nätter i tält. För mig något speciellt samt snudd på lyxigt att kunna kombinera paddling med husbilscamping. Norge näst på tur?

Fäboda vid Jakobstad.

Kajaksegel på Beaufort LV

Jag har använt kajaksegel i några år nu och får nog medge att det är ett av mina bättre köp, trots att jag var väldigt skeptisk inställd innan jag testat. Seglet fungerar bra i rak sidovind men som bäst snett från sidan eller rakt bakifrån. Allra häftigast med styv kuling rakt i ryggen. Då går det undan och ingen risk att byig vind tippar kajaken. 

Beaufort LV med segel.

 

Tidigare har jag endast haft seglet på min kära Differ, men efter att jag skaffade Beaufort LV ville jag även kunna använda seglet på den vid både korta eller lite längre turer. Kruxet är att Beaufort LV har betydligt kortare för än Differ vilket innebär att när seglet är nedfällt hamnar det en bit in över sittbrunnen. Vissa paddlare har inga problem med det, men jag vill absolut inte ha något som hindrar mina paddelrörelser.

Kajaksegling i medvind.

Min finska kajakkompis Juho Paaso och jag spånade en del och till slut kläcktes idén att montera seglet på en glidskena som ju är rätt vanliga bland seglare fast då för andra ändamål. På så vis kan jag skjuta fram seglet när det ligger ner och blir därmed inte i vägen. Jag kontaktade Ronstan och fick ritningar samt CAD-filer för att bättre se vad som passar för det segel jag har. 

Ronstan, series 19 samt 14.

  

Series 14 från Ronstan var den minsta modellen jag kunde hitta efter att letat runt bland flera olika tillverkare och modeller. Dessutom passar den hålmönstret för mastens basplatta (röda delen) tillräckligt bra för att inte behöva göra några modifieringar. Med ett par M4x10-skruvar (ISO 14581) samt ett par brickor och muttrar gick monteringen väldigt enkelt.

Travarens undersida.

Travarens ovansida med mastens basplatta monterad.

Glidskenan var inte gratis, men den är å andra sidan designad för tuffa tag i saltvatten och då brukar det tyvärr kosta. Under skenan monterade jag gummidistanser för att dels täta för vattnet men även för att få upp travaren något då den annars hamnar för nära den konkava däcksformen.

Glidskenan monterad. Tre skruvar räcker nog gott.

Seglet nedfällt och i framskjuten position.

Nu återstår bara att ta ut Beaufort LV på nya (segel)äventyr. Sen får jag ta en ordentlig funderare om jag även ska sätta borren i Braveheart LV. Troligtvis inte, men om ett par år kanske jag tänker helt annorlunda.

Färntjärnsskogen

Här kommer en trevlig kortfilm om Färntjärnsskogen i Värmland. Skogen räknas som en av mellansveriges mest värdefulla naturskogar. Det var också här Sebastian Kirppu spelade in det omtyckta sommarpratet 2014, vilket blev en riktig ögonöppnare för mig och mitt intresse för naturskogen. Avvara gärna åtta minuter av ditt liv och studera hur en riktig skog skall se ut. Du ser tyvärr inte detta i dagens plantager.

Ensam genom Muddus

Ni som gillar paddling och/eller orörda gamla skogar måste se denna dokumentärfilm av äventyraren Peter Persson, som med packraft paddlar genom Muddus nationalpark, från norr till söder. Som vanligt riktigt vackert foto och intressanta reflektioner. Det här är i mitt tycke en av Peters allra finaste dokumentärfilmer.

Ännu har jag inte besökt parken, men den som spar han har och efter att ha sett denna film blev jag väldigt sugen på att ta med min packraft.

Bikepacking vid Öja

Fredag

Det blir mest kajakpaddling när jag är i Finland, men min nya gravel bike fick ändå följa med och skulle behöva rastas nu när hela sommaren passerat. Cykla har jag gjort en hel del genom åren men att cykla med tält och allt annat därtill för några dagar ute är för mig fortsatt relativt outforskat.

Reips båtsluss mellan Öjasjön och havet.

Sanna och jag utgår från Karleby och rullar västerut mot Öja. Vädret är på gott humör och färden går längs små smala grusvägar jag aldrig varit på förut, men också blandat med lite välkända asfaltsvägar. Cykeln jag har är optimal för det varierande underlaget. Egentligen passar den som allra bäst på grusväg men rullar även lätt på asfalt. Den går så klart inte lika lätt som en racer, men ändå klart lättare än MTB på asfalt. Kort och gott; en gravel bike är en bra kompromiss mellan ren asfaltscykel (racer) och MTB.

Välfylld gravel bike.

Det finns flera naturstigar här i området, bl.a. Öja skärgårdsled som passerar Korvgräven där vi slår läger för natten. Stigarna här är lite för ojämna att trampa på men så länge det finns mindre grus- och traktorvägar tar vi oss fram. En grupp vandrare med guide kommer till vår lägereld mot eftermiddagen för att äta sin middag. De verkar köpt in sig på ett riktigt lyxupplägg för maten i form av fisksoppa körs hit med bil (!), drycken likaså. Det fotas friskt vid brasan och vi får veta att de tänkt tälta på klipporna längst ut på Kåtölandet dit vi planerar ta oss imorgon. Även tälten har körts ut med bil och ligger och väntar på att sättas upp. Trots detta är deras ryggsäckar stora och välfyllda. Guiden är finlandssvensk så den här gången slipper jag för ovanlighetens skull föra en konversation på engelska, vi är ju trots allt i Österbotten. De bjuds på överbliven fisksoppa innan hela gruppen fortsätter vandringen norrut. 

Höstkantareller.

Lördag

Efter morgongröten cyklar vi den riktigt korta sträckan ut till klipporna precis vid havet. Sista kilometern går längs skärgårdsleden så vi får leda cyklarna för det mesta. Här finns många fina släta klippor men väldigt få som är tillräckligt plana för ett tält. De flesta sluttar ned mot havet men vi finner en plätt, nästan direkt på stigen som duger för mina krav. Några enstaka vandrare passerar, men annars är här riktigt lugnt och stilla. Myggen låter sig dock inte hållas. De tycks ha vaknat ordentligt nu på höstkanten och är fler nu än vad de någonsin varit under sommaren, eller så har jag bara rört mig på "rätt" platser tidigare. Eftersom cykelturen blev så kort har vi nu mer tid att utforska området till fots innan vi kryper in i tältet mot kvällen.

Sanna bäddar för natten.

Lördagens tältplats med vy mot Karlebys hamninlopp.

Höstfärgerna har gjort entré.

Söndag

Morgonen fortsätter lika tyst och stilla som natten. Inte den minsta lilla vindpust vilket saknas då myggen fortsätter lika ihärdigt idag som igår. I mitt naiva antagande lämnade jag mygghuvan hemma. Trodde aldrig den skulle behövas så här sent på året, men man lär sig tydligen alltid något nytt. 

Startklara för hemfärd.

Sanna på skärgårdsleden.

Efter att ha tråcklat oss genom skogen och tillbaka ut på grusvägarna börjar vi rulla tillbaka mot Karleby. Cyklarna är betydligt lättare nu då både maten och vattnet börjar vara slut. Det sista hade varit väldigt skönt att slippa och med facit i hand kunde vi nog ha samlat vatten längs vägen istället för släpa på det. Turen blev inte speciellt lång, men det viktiga är ju som tidigare sagt att vara ute. Jag drömmer redan nu om nya spännande äventyr i okänd terräng.

Gamlahamnsviken vid Karleby.

Kajakpaddling i Ålands skärgård

Efter Höga Kusten-vistelsen bestämde Sanna och jag att följa med Tomas och Sofie för ytterligare kajakpaddling i Ålands skärgård. Tomas och jag paddlade förbi här sommaren 2018 under vår lilla expedition från Sverige till Finland. En resa som verkligen gav mersmak så det var kul att komma tillbaka till denna fina kajakpaddlingspärla. Det blev ingen jättelång tur denna gången (se kartan längst ned), men oj vilka lugna och fina dagar vi hade förutom en ordentligt blåsig första dag. 

Tomas och Sofie pustar ut efter den relativt blåsiga inledningen.

Lägerplatsen första dagen på Killingskär. Släta fina klippor finns det gott om här.

Vi fick lite lätt duggregn en av kvällarna på Kråksär. Annars kanonväder.

Dramatisk kvällshimmel vid Kråkskär.

Solnedgång på Kråksär.

Kan väl inte bli så mycket lugnare än detta?

Ordentligt med fisk under bryggorna vid Hamnsundet.

Havsnära tältning tredje natten.

Sviskärsklobbarna. Se upp, på Sviskär finns en otrevlig markägare som ville jaga bort oss.

Fjärde dagen på Killingskär, fast på andra sidan denna gången.

Månen tittade fram mot kvällen.

Tältstopp påvägen hem till Kokkola.