Helgelandskusten, dag 3: Kvitvær-Lovund

Distans: 26 km
Total distans: 61 km
Paddeltid: 5 h 52 min
Paddelväg: klicka här

Trots utlovade 10 m/s i nordlig vind är tältet helt stilla på morgonen. Tvärtom mot gårdagens kyliga och blåsiga avslutning är det idag sol och i princip bleke. Tidvattnet är påväg in så våra kajaker är placerade lagom långt från vattnet där de packas för att minimera de tunga lyften. Tajmar man morgonrutinerna rätt skall man i princip inte behöva släpa något alls och idag lyckas vi alla ganska bra.

Inga 10m/s här inte.

Sleneset är ett gytter av avlånga öar som påminner väldigt starkt om Bohuskusten, men med den stora skillnaden att fjällen reser sig i horisonten samt tidvattnet förstås. Här är det lätt gjort att gå vilse på sjökortet så det gäller att hela tiden följa med så man inte hamnar fel för det kan snabbt bli långa omvägar p.g.a. öarnas utformning. Dessutom är det flera partier som blir helt torrlagda vid ebb vilket innebär att man kan bli inlåst under lågvatten.

Sleneset sett från toppen på Lovund.

Vi kommer in i Sleneset samtidigt som högvattnet och väljer därför en av de grundare bitarna. Vinden har börjat tillta och blåser nog just nu enligt prognos. Här inne är vi dock väldigt skyddade mot vågorna och har dessutom tidvattenströmmen med oss.

Sleneset med Lovund i fjärran.

Mitt i den kritiska och grunda passagen har någon byggt en mindre bro som blockerar vår väg så här tvingas vi lyfta våra fullpackade kajaker. Därefter går paddlingen vidare ut på djupare vatten och i riktning rakt västerut mot Lovund. Nordanvinden trycker på och vågorna tilltar i utkanten av Sleneset. Tomas lugnar oss med att det förmodligen inte kommer gå så mycket större sjö än så här ute på Lovundvika som måste korsas innan vi når Lovund. Jag ser på sjökortet hur stora djupen är där ute och är inte alls övertygad om att vågorna kommer hålla sig, men säger inget.

Tomas och Sofie pustar ut i lä för vind och vågor.

Som jag befarat blir överfarten tämligen stökig men alla är vana paddlare och har varit ute i betydligt tuffare förhållanden, så ingen fara på taket än så länge. Vid fyren Oterværet skyddar öarna igen och nu kan vi vrida kajaknosarna söderut med god vind i ryggen. Planen är att tälta på Lovunds sydsida i Nøvvika för att få lä för vinden, men väl på plats hittar vi inga plana tältplatser i det höga gräset och kastvindar kommer med jämna mellanrum ner längs berget. Dessutom konstaterar vi att solen kommer försvinna snabbt här p.g.a. berget.

Nøvvika sett från ovan.

Trots en lång dag på vattnet tar vi beslutet att paddla till Hestvika på Lovunds västsida som enligt utsago skall vara en fantastisk plats. Kastvindarna löser hela tiden av varandra och påminner om väderfenomenet Bora i Kroatien där jag seglat vid ett par tillfällen. Drygt en kilometer innan Hestvika blåser nordanvinden rakt mot oss och sista biten in blir svettig, men en fin sandstrand och gräsplätt i blickfånget ger extra energi.

Stor fin gräsmatta vid Hestvika.

Lovunds egna gräsklippare.

Lovund är känt för sina Lunnefåglar och varje år återvänder en koloni på uppemot 200 000 fåglar. De kommer i stora svärmar från havet med näbbarna fulla med fisk och flyger rakt ovanför våra tältplatser. På en klippa i närheten kan vi se dem ännu bättre, men intill boplatserna får man inte röra sig så några närbilder lyckas jag tyvärr inte få.

Här var det fisk!

Lunnefåglar i kvällsljuset.

Sofie kryper in i tältet mot kvällen medan jag och Tomas spanar solnedgången över Træna. Några skvättar whisky på det gör dagen fulländad. Imorgon planerar vi gå upp på toppen då vädret ser ut att bli strålande.

Træna, lunnefåglar och solnedgång.

Helgelandskusten, dag 2: Tomma-Kvitvær

Distans: 20 km
Total distans: 35 km
Paddeltid: 5 h 12 min
Paddelväg: klicka här

Det blåser nordliga vindar idag så morgonen börjar tämligen lugnt då vi befinner oss på Tommas läsidan. Strax efter klockan 11 är vi på vattnet och börjar paddlingen norrut. Bakom de mindre öarna får vi skydd men när det börjar öppna upp sig tilltar vinden allt mer. Efter bara drygt en timma på vattnet framträder en fin sandvik som passar perfekt för en lunch. Här har vi skydd från vinden och kan fylla på med energi innan paddlingen norrut på Tomfjorden rakt mot vinden och vågorna.

Lummigt vid Tomma.

Jag håller igång kylskåpet under lunchstoppet.

Quinoa, fetaost, rödlök och avokado. Snabbt, enkelt och gott.

Tidvattenströmmarna drar i våra kajaker och skapar virvlar kring öar och grund. Tomas och Sofie är framför mig och plötsligt ser jag hur de driver snabbt åt höger för att kort därefter föras åt vänster med samma fart. Det är ovant att driva i olika riktningar och många gånger rakt mot vind och vågor. Motvind och motström gör paddlingen riktigt tröttsam och idag har vi lite av båda. Det är stunder som denna man verkligen uppskattar att komma fram och slå läger.

Svenskgänget på Kvitvær. 

Vid Kvitvær finns flera fina sandstränder och en stor vik som blir i princip helt torrlagd vid lågvatten. Ett större paddelgäng från Sverige med norska guider är här och har valt att bära sina kajaker över den långgrunda sandstranden. Vi väljer istället en av de brantare stränderna på norrsidan och får således betydligt kortare väg att bära, men är något mer utsatta för vågorna. Det finns även en fin strand på ön strax väster om denna plats där Tomas och Sofie tältat tidigare och som var avsikten för dagen, men vi valde Kvitvær då alla var trötta och ingen orkade leta.

Här gick vi iland. I förgrunden en av de norska guiderna.

Kvällen är blåsig och kall men regnet slipper vi och med lite kläder är ju kylan inget problem. De norska guiderna kommer förbi och vi konstaterar att en av dem har jag mailat angående sjökort några dagar tidigare. De uppskattar vår närvaro och undrar om det är en familjetur vi är ute på. Tomas och Sofie är förvisso några år äldre än mig, men riktigt så gamla att jag skulle kunna vara deras son är de i alla fall inte.

Fint ljus mot kvällen.

Solen tittar fram mot kvällen och vinden lägger sig något men tältet rycker och prasslar fortfarande. I sovsäcken är det behagligt varmt och jag somnar snabbt in efter en mödosam dag på havet.

Aftonrodnad ger vacker natt.

Helgelandskusten, dag 1: Nesna-Tomma

Distans: 15 km
Total distans: 15 km
Paddeltid: 2 h 52 min
Paddelväg: klicka här

En regnblöt tältduk är det första jag ser när jag vaknar på Nesna camping. Nattsömnen har varit mycket god, men kanske inte så konstigt då jag sov några ynka timmar natten innan och kört 75 mil under en hel dag längs Blå vägen för att komma hit. 300 NOK för tältplatsen var priset. Tomas och Sofie som är med på resan betalar 50 NOK mer för sin plåtis.

Startklara vid Nesna.

Helgelandskusten har länge varit på min önskelista och den här sommaren har jag äntligen tagit mig tid för att paddla här. Vägen hit är lång och krokig, men väl på plats väntar belöningen i form av fina vyer och stränder.

Blankt och fint.

Vi packar kajakerna och börjar paddla över spegelblankt hav med siktet mot Tomma. Det är för mig något helt nytt att uppleva fina fjäll från kajaken, paddling och fjällvandring i ett paket. Avstånden mellan öarna är relativt stora men hjärnan blir lurad av de höga topparna och allt ser mer kompakt ut än vad det är.

Tomas och Sofie framför Tomma.

Nesna är egentligen ingen optimal plats att utgå ifrån då det är relativt långt och öppet till den fina paddlingen. Stokkvågen är ett bättre alternativ, men vi valde dock att börja här för att ett par vänner, som hoppade av i sista stund, skulle ha möjlighet att hyra kajaker. Alternativt tar man bilfärjan ut till Tomma, Lovund eller Træna och har då direkt tillgång till fin paddling.

Kvällsbrasa på Tomma.

Havet ligger som en spegel långa stunder och paddlingen går lätt. Vi ser tumlare, havsörn och lunnefågel. På sydvästra delen av Tomma finner vi en fin plats där tidvattnet inte har en allt för stor inverkan, trots 2,4 m mellan ebb och flod. Tricket är förståss att hitta en strand som inte är långgrund för att slippa bära allt för långt, eller så tajmar man tidvattnet och går iland/lämnar vid högvatten, men då får rasten antingen vara ca. 12 eller 24 timmar.

Dagens middag.

När tälten är på plats går vi en kort promenad på ön. Här är i princip myggfritt och hjortronen målar marken rödorange, men tyvärr är nästan inga bär mogna. Drivved finns det gott om och mot kvällen tänder vi en brasa och njuter av utsikten. Det är väldigt ljust här uppe i norr och kvällen något kylig så brasan värmer skönt. Imorgon fortsätter färden norrut.

Sju systrar i fjärran.

SeaDog - Kajaksegel

Jag har länge haft åsikten att segling är en sak och kajakpaddling en annan och detta håller man isär. Har man även lika tokiga idéer som jag och funderar på att paddla hela Sveriges kust är segel dessutom inget tillåtet hjälpmedel, åtminstone inte i HBB:s regi. Min inställning till segel har varit svalt, men efter att paddelkompisen Juho Paaso kom förbi vår stuga en sommar med sitt kajaksegel har jag ändrat uppfattning. Det brukar ju ofta vara så, man har en förutfattad mening tills man verkligen testat.
Ett kajaksegel kan liknas vid en elcykel; det är sällan man bara sitter och seglar utan man paddlar fortfarande, men det går enklare (eller snabbare) i de flesta vindriktningar. Visst, blåser det lite hårdare och med vinden i ryggen kan kajaken ganska enkelt komma upp i 5-6 knop utan att röra ett finger.

Seglet i full blom på det stora blå.

Mitt segel är av märket SeaDog och modellen Commander 0.8m som via ett snabbfäste lätt går att plocka bort från kajaken. Seglet är på 0.8m^2 men kan revas ner till 0.6m^2 vid lite hårdare väder. Mannen som tillverkar seglen är en pensionerad vindsurfare och använder likadana dukar som sitter på vindsurfsegel. Kvalitén är på topp och dukarna starka, vissa av dukarna är t.o.m. vävda med kolfiber som förstärkning. Hightech-material med andra ord. En annan stor fördel är att man kan få seglet (nästan) i de färger som önskas.

SeaDog Commander 0.8m på kryss.

Seglet kommer med en aluminiummast som jag inte riktigt tycker passar på min Differ så jag kontaktade den mycket hjälpsamma Gunnar Winroth hos StaffanStaven för kolfiberrör i rätt storlek. Jag har använt deras dämpade skidstavar i flera år och är fantastiskt nöjd med dessa och passande nog håller kolfiberdelarna exakt samma mått som aluminiummasten på mitt nya segel, så bytet var enkelt.

Kolfibermast från StaffanStaven med monterad bygel.

Bygeln för infästning av staglinor köpte jag hos Clas Ohlson och fäste med hjälp av en cylindriskt bit som håller ett par muttrar och som passar perfekt inuti kolfiberröret. Att bara gänga direkt i kolfiberröret hade aldrig hållit för de laster som uppstår.

Seglet i nedfälld position.

Seglet fullt utslaget.

Det finns många olika varianter på hur seglet och alla linor skall fästas, jag gjorde ungefär som Juho men med några egna justeringar. Mina krokar är av nylon och tanken är att de skall agera som en svag länk istället för att skruvarna slits ur kajaken. Eventuellt byter jag dem till stålkrokar. EDIT: krokarna är för klena i sidvind så dessa har jag bytt till karbinhakar i rostfritt stål. Skruvarna för staglinorna satte jag precis på skarven, vilket jag insett kanske inte är den bästa platsen så något ovanför är nog en smartare placering för att undvika den svagare skarven.

Infästningen av en staglina. Krokar för staglinorna gör demonteringen enkel.

Fyra staglinor totalt varav två är infästa med skruvar. Notera gummicorden för dämpningens skull.

Alla linor är av bästa kvalité och kommer från tyska Liros. De tunnare 2mm-linorna jag använder för stagen är av modell Regatta 2000 och klassade för hela 2,7kN (270kg), så de håller nog långt mycket mer än nylonkrokarna. Alla övriga seglarbeslag är av det svenska märket Seldén och är givetvis också de av god kvalité. De som känner mig vet ju att jag inte köper något annat.
Skruvar och muttrar är inköpta i A4-kvalité från en välsorterad skruvåterförsäljare.

Seldén Valley Cleat CL241 AL med Liros Magic Pro 4mm-lina för att resa eller sänka masten.

Seldén BBB 20 enkelblock i fören samt ett för linan till bommen.

Seldén Cam Cleat 27 med linguide för bommen. Här med Liros Magic Pro 4mm-lina.

Vad ska man då ha seglet till? Som jag nämnde tidigare kan man paddla till lägre ansträngning alternativt hålla högre marschfart. Vid längre kajakäventyr är det nog en god kamrat men för mig passar det även bra då jag paddlar väldigt ofta mellan den ö där jag nu bor och fastlandet. Mina energinivåer är numera konstigt nog ofta i paritet med en soffpotatis så vid dessa stunder kan seglet komma till nytta. Jag har ännu inte hunnit använda seglet så mycket men har insett att det gäller att vara försiktig. Seglet kan lätt trycka ner dig i vattnet, särskilt vid byig sidovind. Testade att segla med 15m/s-vindar i ryggen vid ett tillfälle, men det kändes väldigt olustigt så ta det försiktigt och börja i svaga vindar. Återstår att se om jag också skall våga sätta borren i min Beaufort LV. EDIT: kajakseglet nu även anpassat för min Beaufort LV

Till sist ett filmklipp jag tog i 6-7m/s-vindar vilket ger en fart på ungefär 3 knop. Inte ett enda paddeltag, bara segling från hamnen till stugan med lastad kajak. Smidigt verktyg om man är trött och har medvind.

Helgpaddling till Tankar

I helgen var jag till fyren Tankar med kajak för fjärde gången totalt, den här gången i finskt sällskap. Ännu har jag inte varit upp i fyren men den som spar han har. Paddlingen började i tjock dimma och avslutades i jobbig motvind på hemvägen. Där i mellan hade vi medvind och soligt väder.

Dimma i början satte navigeringskunskaperna på prov.

Lunchstopp med tankar i kulissen.

Somrig lunch.

Kajakerna parkerade i hamnen vid Tankar.

Fyren Tankar.

På ön finns en fin kyrka i miniformat.

Fyren Tankar.

Några kilometer söder om Tankar hittade vi en fin plats för klipptältning.

Något blåsigt, men myggfritt!

Ny dag, samma fyr.

Lunchen lagades i lä på en privatbrygga.

Påskpaddling vid Malingsbo-Kloten

Vädret är på topp och min påskledighet helt planlös. Jag bestämmer spontant under långfredagen att paddla på de vatten jag besökte med min packraft för ett par år sedan, men nu med en något mer lättdriven kajak.

Dag 1
Sommartemperaturen har hållit i sig under flera dagar nu så jag blir därför tämligen förvånad över att se isen ligga kvar i en del av vikarna när jag anländer med bilen till södra änden av sjön Stora Kloten. Vattnet är såklart isande kallt och jag har glömt mina tofflor, så jag får barfota trippa försiktigt vid sjösättning. I den här temperaturen klarar jag inte mer än några sekunder i vattnet innan smärtan tar över, trots det har jag lämnat torrdräkten hemma. Ungefär lika dumt som att ge sig ut på isen utan isdubbar.

Isande kallt.

Mina energinivåer har av oförklarliga orsaker varit nedsatta det senaste året, så jag tänker verkligen inte stressa dessa dagar eller jaga distans. Det viktiga är att vara ute i naturen och leva i nuet. Jag ska njuta av fina lägerplatser och varma bål. Nu är det torrt i marken och vedtillgången god så istället för gasolkök har jag med mig mitt vedeldade kök.

Is på sina håll.

Nosen är inställd mot öarna allra längst söderut i Stora Kloten. Där går som en tunn remsa av tre vackra öar som jag har för avsikt att slå läger på men en mindre ö intill visar sig ha släta fina klippor och en bra plats för tältet, så här får det bli.

Tält med utsikt.

Tyst och stilla.

Dag 2
Dagen börjar riktigt lugnt och planen är att med hjälp av min kajakkärra rulla över vägen vid Kloten och fortsätta norrut på Långvattnet. Om jag får feeling och känner mig i form fortsätter jag hela vägen upp till Nyfors och tar sen kajaken på kärran och rullar 3 km västerut för att sedan slå läger på Lingonön, d.v.s. samma runda jag gjorde senaste gången.

Lugn morgon.

Lyftet i Kloten går galant och kärran rullar fint trots en hel del övervikt. Utan att överdriva är det ganska dåligt skyltat här vart man skall ta vägen, så jag tråcklar mig ned intill fiskeodlingen och precis när jag är vid vattnet hör jag hur luften pyser ur det ena däcket med bra fart. Punktering kan jag kanske fixa men någon pump har jag så klart inte med mig. Det får bli ett problem för senare.

Tur min kärra inte är motordriven!

Med en sydlig vind i ryggen avancerar jag snabbt norrut mot en fin plats intill den första avsmalningen där jag tänder en ordentlig brasa och lagar min lunch. Här finns ved i massor så jag lastar kajaken med några stockar som jag sen tänker dumpa på ön någon kilometer norr om min lunchplats. Sist jag var där fanns inte ett enda vedträ att få så den här gången skall jag vara förberedd då jag tänker tälta där på tillbakavägen.

Lunchbrasa.

Precis när avsmalningen övergår till en mer öppen sjö stöter jag på patrull. Hela vägen är blockerad av ogenomtränglig is. Jag skulle kunna sitta i kajaken men saknar något att dra mig framåt med och att gå på isen känns för riskfyllt, speciellt då jag valt att lämna torrdräkten hemma. Lösningen blir att dra kajaken intill stranden tills jag når vattnet. På vissa platser är det så tjockt att jag vågar gå på isen, men då nära land.

Lastad kajak och en trött paddlare.

Hela proceduren tar både energi och tid då jag släpar kakajen totalt ca 300m, mestadels från land. Tanken på Nyfors får jag släppa och väljer att slå läger på den närmaste ön som mycket riktigt är renputsad på ved, men nu har jag ju med mig egen.

Favoritplats i repris.

Efter att tältet är på plats och punkteringen lagad tänder jag kvällens lägereld. Behöver inte snåla med veden och kan avnjuta middagen till Mästarnas Mästare. Storlommarna simmar nyfiket kring ön och ropar ljudligt till varandra. Mycket mer spännande än så blir inte den andra dagen på tur.

Varför välja mellan att titta på padda eller lägereld när man kan få båda?

Dag 3
Jag sover ovanligt bra efter gårdagens slit på isen och vaknar av måsarnas kackel utanför tältet. Planen för dagen är att ta mig söderut till Stora Kloten igen. Med tanke på min tveksamma lagning av däcket samt avsaknad av pump är det nog vettigast så. Isen som jag kämpade på igår har dessutom blåst bort under nattens sydliga vindar. Det var välkommet.

Lunchplats i lä för vinden.

Jag möter ett par kanadensare på vägen söderut. De är de första jag ser och med tanke på isen som låg igår var jag nog troligtvis allra först här för säsongen. Killen vid Nordic Discovery berättar att det var han som hyrde ut och lånar snällt ut sin handpump. Däcket håller luften bra och jag kan fortsätta söderut på Stora Kloten till en oemotståndlig lägerplats strax sydväst om Lövön. Här är fin naturskog på ön, en iordningställd eldstad samt en mindre sandstrand.

Lägerplats med solnedgång.

Fin skog.

Ved har jag här i överflöd så passar på att koka duschvatten som jag späder i en packsäck. Ett enkelt och smart sätt om man som jag inte gillar att bada eller duscha kallt, men så är jag också halvfinne och van med heta bastubad.

Kvällsmys.

Kvällen övergår mot natt och det är återigen dags att krypa in i tältet. Jag tröttnar aldrig på känslan av att omges av en varm sovsäck inne i ett litet tält på en fin liten ö. Luften är frisk och djurlivet tätt inpå. Storlommen vaggar mig till sömns även denna gång.

Dag 4
Solen värmer skönt mot tältet återigen på morgonen. Jag har lärt mig att sova antingen på en norr- eller sydudde för att kunna få både kvälls- och morgonsol. Sommartid kan det senare så klart vara skönt att slippa så då placerar jag tältet annorlunda.

En kajak kommer lastad.

Efter frukost går paddlingen mot den väg där bilen står parkerad, men den här gången kliver jag iland på en annan plats än där jag började. Istället för att gå tomhänt till bilen slänger jag upp kajaken på kärran. Det visar sig vara helt rätt beslut för längre fram möts jag av en kortare bit snötäckt väg där jag troligtvis hade kört fast med bilen. Kajaken kan jag skjuta över snön och konstaterar att man nog bör vara här tidigast i maj för att slippa kämpa med is och snö. Med en kajakkärra blir lyften dessutom tämligen enkla. Malingsbo-Kloten är ett riktigt fint och relativt orört område, så om man som jag gillar naturskogar med liten påverkan av människan är det här ett måste. De flesta öar hyser fina skogar och på Lövön i Stora Kloten har en större skogsbrand härjat vilket är klart sevärt. Här kommer jag paddla fler gånger.