söndag 9 augusti 2020

Kajakramp 2.0

Under sommarhalvåret bor jag på en skärgårdsö och använder enbart kajaken som transportmedel. För ett par år sedan byggde jag en enkel kajakramp för att underlätta upptagning och isättning av kajaken, men jag kom ändå inte bort från det kritiska momentet då man skall ner i, eller ur, sittbrunnen med risk för att vågor sköljer in i brunnen då inte kapellet är på. Tankar på att bygga något mer rejält där man kan göra sig startklar "på land" och sen enkelt skjuta sig ut i vattnet har grott ett tag. I år blev det dags att förverkliga mina idéer.

Den nya rampen testkörs.


Själva huvudidén har jag snappat upp från nätet och sedan förfinat designen så att den passar mina behov bättre. Enkelt förklarat är det egentligen bara att par reglar med några tygband mellan som kajaken vilar/glider på. Virket är tryckimpregnerat och huvudreglarna håller dimensionen 120x28mm. Vanligt trallmått med andra ord. Till det ett par mindre 45x28mm-reglar för att klämma fast tygbanden som jag beställde från Extremtextil. Det är egentligen samma typ av polyesterband som sitter på säkerhetsbälten i bilar och klassade för 2200 kg. Banden är 50mm breda och i ändarna vek jag dem ett par gånger och sydde för att de skall hållas på plats. Längden på banden anpassades så att de var helt raka från början, men de töjer sig en del och konstruktionen ger efter, så i slutändan blev det ganska perfekt. Med andra ord, lägg inte till extra längd för att få rätt båge på banden, det sköter sig självt.

Byggplats med utsikt.

50mm polyesterband från extremtextil.de

 

Eftersom min kajak ofta är lastad och tung ville jag ha ett par kölrullar i slutet av rampen.  En rulle räcker om man är försiktig men jag märkte på min förra ramp att botten på kajaken lätt trycks in om man har lite för mycket last. Dessutom är svarta gummirullar heller ingen bra grej om man inte vill ha nya ränder på sin kajak, så de nya rullarna är i polyurethan från tillverkaren Stoltz och är 195mm långa. Till dem gjorde jag en enkel vagga med rostfria gångjärn och tryckimpregnerat virke. Reglarna för kölrullarna är 95x45mm för att få rullarna något lägre ner och i ungefär samma nivå som tygbanden.

Kajakramp med kölrullevagga i slutet.

Rostfria gångjärn till vaggan.


Vattenståndet i Bottenviken varierar en del så därför fick jag idén att sätta på ett par 25l-plastdunkar i slutet av rampen så att den på så vis alltid hålls i samma position. Jag testade med både tre och fyra dunkar men det blev lite för mycket att trycka ner med kajaken. Två stycken är perfekt! Dunkarna sitter inte fast utan är bara inklämda i en träram och hålls på plats av rampens egenvikt. Tack vare dunkarna slipper jag även algpåväxt på banden då de för det mesta är ovanför vattenytan.

Plastdunkarnas position.


Jag är väldigt nöjd med hur bra rampen fungerar och vaggan med kölrullarna är en väldigt praktisk extrautrustning, likaså plastdunkarna. Vill man göra det riktigt enkelt så skippa dunkarna och kölrullarna. Fungerar säkert alldeles utmärkt det med. Nu återstår att se hur länge bygget håller. Nästa version gör jag i aluminium. Lägger med en film som visar hur rampen fungerar i praktiken. Hoppas den kan inspirera.

Vilopositionen där jag lastar i, eller ur, kajaken.



Kajaktur till Tankar

Den årliga kajakturen till utposten Tankar i den Österbottniska skärgården kan nu läggas till handlingarna. I år tajmade vi in turen med en guidad fyrvisning på ön, vilket blev lite av ett antiklimax för mig då det visade sig att man inte fick komma hela vägen upp till prismat utan vi fick trängas på våningen under där det bara fanns ett par små fönster i nordlig och östlig riktning. Tydligen var prismat gjort för hand och extremt dyr så de ville väl inte ta upp klåfingriga turister där, vilket jag kan förstå. Hade dock gärna velat se skärgården söder om fyren från ovan, men det kanske kan bli av en annan gång. Hur som helst två fina paddeldagar och bra tältplats. Vad mer kan man begära?


Lunchplats i lä för vinden (som vi hade i ryggen hela dagen).

Tältplats med utsikt mot Karlebys hamninlopp.
Biffar med kantarellsås stod på menyn.

Tankar sett från tältplatsen.

Ådberget med Tankar i fjärran.

Tankar fyr by night.

Fullmånen visade sig bland molnen.

Vy från Tankar fyr.

Gästhuset på Tankar.


Svalor och Vaser på Tankar.

Finfärgad fyr.

måndag 23 mars 2020

Packrafting i Göteborgs skärgård

Lördag
När solen lyser och vindarna är måttliga vill jag ut på havet. Tyvärr har jag ingen kajak med mig här i Göteborg för denna gången, men med en packraft går det enkelt att ta sig till en egen ö och båten är såpass liten att den hoppackad ryms på cykelns pakethållare.

En ouppblåst packraft på Styrsö.

Efter lunch trampar jag bort från stadens stress och dess dåliga luft ut till de något mer friskare vindarna vid Saltholmen. Den här gången hoppar jag på snabbfärjan ut till Styrsö och paddlar sen därifrån i den svaga medvinden söderut. Jag har varken torrdräkt eller flytväst med mig så jag går hela tiden nära land ifall något oförutsett skulle inträffa.

Tältresning på Stora Rävholmen.

Paddlingen är kort, men det viktiga är att komma till en egen ö utan att riskera liv och lem. Strax söder om Styrsö ligger Stora Rävholmen som är en del av försvarets övningsområde. Idag ser jag ingen aktivitet så kliver iland trots de stora varnande skyltarna. Här har jag varit några gånger förut, både i sällskap med andra men också själv en fantastisk solotur jag gjorde i mars 2014, ja faktiskt min första solotur någonsin och kanske den som jag har tydligaste minnen från.

När tältet står jobbar jag på solbrännan.

Stora Rävholmen

Stranden är helt belamrad med plastskräp så förmodligen har ingen varit här och städat den för i år. Jag gillar att paddla längs västkusten men alla drivor av skräp tar verkligen udden av upplevelsen. Det i kombination med den vältrafikerade skärgården är också en stor anledning till varför jag föredrar östkusten. Favoritsträckan av Sveriges hela kust är och förblir norr om Kalmar hela vägen upp till Stockholm. För numera kan jag stoltsera med att faktiskt ha sett hela Sveriges kust från min kajak.

Vinga fyr i väster och en packraft på Stora Rävholmen.

Färgmatchad utrustning i Göteborgs skärgård.

Idag är båttrafiken väldigt blygsam med undantag för några större fartyg som ligger ankrade längre ut mot Vinga fyr. Deras lampor lyser som stjärnor i fjärran och jag hör ett dovt muller från motorerna. Här finns gott om drivved så lägerelden är ingenting att spara på, speciellt inte nu när temperaturen ligger kring fryspunkten. Jag värmer mig en stund och kryper sen ner i säcken, men det är så kallt att jag får komplettera med fleecetröjan över höften och dunjackan på överkroppen innan jag lyckas somna, trots tresäsongsdunsäck.

Tekok med KleanKanteen Steel Cup.

Stjärnklart och kallt, men elden värmer.

Söndag
Vid sjutiden vaknar jag av att solen värmer behagligt mot tältet. Vet inte hur många minusgrader det var under natten men kallt var det i alla fall och i viken har vattnet frusit till is. Det är svalare idag och blåser mer än gårdagen, men det fina är att vinden bytt riktning helt och ger mig hjälp tillbaka.

Ute blåser kallt men i tältet värmer solen skönt till frukost.

Efter frukosten paddlar jag den korta biten över till Styrsö, packar ihop min båt och vandrar sen någon kilometer till båthållplatsen via de fina naturstigarna som finns här. Jag kunde ha paddlat längs stranden likt igår, men omväxling förnöjer. Får se när jag tar mig ut med packraften igen. Älskar friheten och möjligheterna den ger, till skillnad från kajaken som är något klumpig om man skall förflytta sig mellan sjöar och vattendrag. Den som lever får se vart nästa packraftingäventyr bär av.

Packraft, paddlar och ryggsäck. Allt i ett smidigt format.

söndag 8 mars 2020

Tältnatt på Galterö

Lördag
Idag bjuder äntligen Göteborgsvintern på strålande sol och svaga vindar så då gäller det att nyttja dagen särskilt då de flesta helger hittills har blåst och regnat bort. Morgondagen är dock en annan historia, men då ska jag bara äta frukost och ta mig hem så lite busväder till gröten gör inte så mycket.
Med mitt Enan-tält på cykeln trampar jag till Saltholmen i vårvärmen och rullar ombord på överfulla båt 283 som tar mig och min cykel till Brännö på lite drygt 20 minuter. Jag har varit här flera gånger förut, både med kajak, cykel och till fots. En personlig favorit där man snabbt kommer bort från storstadens stress och ut i skärgården.

Blankare än blankast strax innan Brännö.

Jag trampar mot Galterö naturreservat och parkerar cykeln strax innan bron som leder över till ön. Vinden är helt obefintlig och solen strålar för fullt så jag passar på att vandra rundslingan på ön innan lunch och relax i vårsolen.

Vy mot Göteborgs hamninlopp.

Glasflaskor vid vandring är big no no, men en kort tur som denna får man göra undantag.

Mot eftermiddagen kommer en svag bris från väster och det kalla havet så jag börjar leta tältplats. Med tanke på busvädret som skall komma mot midnatt ändrar jag mina planer något och väljer en plats som är någorlunda skyddad för sydanvinden.

Vinga fyr i fjärran och sol i ögonen.

Fårsäsongen är redan igång.

Det är ovanligt mycket folk på ön och jag hejar på tre ungdomar som pratar engelska med varandra på utländsk brytning. Gissningsvis är de utbytesstudenter och jag ser att de har med sig packning för att spendera natten på ön. Attans också, jag som trodde och hade hoppas på att få vara själv. De verkar åtminstone inte ha någon koll på väderomslaget som skall komma, eller så bryr de sig inte, då de placerar tältet mitt i ett blåshål några hundra meter från min plats.

Havsnära tältning.

Eftermiddagsbrisen lägger sig helt mot kvällen och trots att det är frost på tältet känns det ganska behagligt att sitta ute. Kamerastativet är hemma så jag knäpper några långexponeringar så gott det går med provisoriska lösningar. Fåren på ön undrar vad jag gör då de kommer förbi och ser mig ståendes på alla fyra pillandes med kameran. Jag får i alla fall till några kort och kryper sen ner i min varma sovsäck.

Fåret och månen.

Vältrafikerat hamninlopp.

Söndag
Sov ganska knackigt under natten då jag dels är ovan vid tältkomforten men vinden rev och slet i tältet en hel del trots att jag ligger i lä. Frukosten fixar jag inne i förtältet sittandes i sovsäcken. Ingen lust att äta ute i blåsten idag.

Äggkok i min KleanKanteen Food Canister (473ml). Ett måste om du bara önskar äga en matbehållare.

Mina tältgrannar är borta när det är dags att bege sig mot Brännö. Antingen fick de problem med vinden eller så har det bara tagit båten som gick vid 9:30. Min går vid 11:28 så jag hinner förbi utkiksplatsen på Brännö innan jag trampar på båten och sen vidare hem till Majorna. Trots att det bara blev lite drygt 24 timmar ute i det fria känner jag mig återigen rik på nya upplevelser.

Rivö, Asperö, Brännö och båten jag åker hem med.

söndag 19 januari 2020

Dagspaddling vid Ljungskile

Årets första paddling genomfördes i min packraft på spegelblankt saltvatten utanför Ljungskile. Solen var återigen tillbaka efter flera veckor med regn och rusk, så då gäller det att carpe dia dagen. Caroline och Micke hade varsin kajak, men som tur är pratar båda mer än va de paddlar så jag kunde hänga med i deras paddeltempo trots att packraften är lite mer trögdriven i vattnet.


Strålande sol och ett tunt täcke av is inne vid stranden.

Rött var det här! Foto: Caroline Henriksson.

Fina klippor vid Björkholmen

Som att paddla på en sjö, men detta är havet öster om Orust.

söndag 10 november 2019

De stora skogsäventyren - Jougdadalen

Om ni som jag gillar friluftsäventyr och vackra orörda skogar måste ni titta på Peter Perssons senaste film i sin serie De stora skogsäventyren. Den här gången tar han sig genom Jougdadalen i Jämtland med sin packraft.

Syftet med projektet (De stora skogsäventyren) är dels att inspirera människor till att vilja ge sig ut och uppleva naturen, men även att visa upp det som vi håller på att förlora. I dag vet få människor hur en naturlig skog ser ut, därför att det mesta är borta. Så min förhoppning är att dessa filmer kan bidra till ett ökat engagemang för skogen och dess positiva värden.
            - Peter Persson


måndag 28 oktober 2019

Jorden runt på 1000 dagar

Nu finns filmen om Fredrika Eks jorden-runt-cykling hos SVT Play. 43 minuter inspirerande och tankeväckande underhållning som alla äventyrslystna bör se!

Foto: SVT