söndag 27 januari 2019

Fin is på Vänern - 2019.01.26

Här upp i Bergslagen har snötäcket lagt sig sedan någon månad tillbaka, men jag hann ändå med att åka drygt 20 mil på isarna innan dess. Idag planerar några vänner från Göteborg att åka på Vänern så jag passar på att följa med, även om resan dit är både lång och tidskrävande, men idag är det värt det för det lockas både med sällskap och bra isar.

Fyra hjälmåkare (en bakom kameran) samt jag. Foto: Caroline Henriksson.
Vi utgår från Friluftsfrämjandets stuga vid Rackeby som ligger mellan Kållandsö och Hindens Rev. Det står en del andra bilar parkerade här och någon undrar var jag kommer ifrån då min bil är den enda som är snötäckt. Jag har varit på Vänern många gånger förut, men det är först idag som jag debuterar på skridskor.

Öppen horisont med Vänersborg i fjärran. Foto: Caroline Henriksson.

Tomas och jag. Foto: Caroline Henriksson.

Infrysta isblock i ytterskärgården.

Isen innanför öarna är tjock och det är på vissa ställen ett tunt täcke av snö, men inget som stör åkningen. Vi åker mot ytterskärgården och möts av öppen horisont samt fin kärnis som lagt sig rätt nyligen, men några hundra meter ut är det öppet vatten så det gäller att vara försiktig.

Knöligt på några få ställen. Foto: Caroline Henriksson

På tur kan man aldrig vara sur. Foto: Caroline Henriksson.

Det är många gäng ute på isen idag och vi får även syn på långfärdsskridskolegendaren Mårten Ajne
som rundar den lilla ö där vi valt att luncha för dagen.

Blankt och fint mellan isblocken.

Lunchplatsen för dagen.

Totalt blir det 24 härliga kilometer på isen och dagen avslutas med brasa och grillad korv som Tomas och Sofie bjuder på. Tackar för det! Avslutningsvis lägger jag in en liten film som Caroline har satt ihop och som ger en känsla för dagens åkning. Återstår att se när nästa skridskotur blir av.

fredag 4 januari 2019

MTB i Indien

Fin natur och inte så mycket folk som man kan tro! Nu blev jag sugen att cykla MTB.

onsdag 26 december 2018

Trädkramaren

Sveriges skogsindustri är bland de sämsta i världen när det gäller att bevara gammel-/naturskogar och biologisk mångfald. Trots det skryter industrin om den svenska modellen och visad miljöhänsyn. Den svenska modellen sägs vara en framgångssaga, men hur mycket till framgång är det att vi idag bara har ett fåtal procent naturskogar kvar? Skogar som många växt- och djurarter är beroende av. Det är inte bara här i landet som vi är usla på att förvalta de gamla skogarna vi har, det sker världen över. Amazonas skogar får rubrikerna, men det är samma typ av artutrotning och ödeläggelse av ekosystem som sker här och på andra platser runt om i världen. I USA är 98% av alla urskogar borta, det är ungefär motsvarade siffra i Sverige, men det finns fortfarande hopp när man ser filmer som denna. Njut av fina bilder och mäktiga träd!

onsdag 5 september 2018

Pyhä-Häkki Nationalpark

Vad tänker du när du hör ordet skog och hur ser den ut? Majoriteten av alla bilder jag ser i t.ex. sociala medier och som refererar till just ordet skog är tyvärr tagna i trädplantager, utan att man egentligen reflekterar över det. En välgallrad luftig monokultur är för de flesta en riktig skog, men där finns inga större ekologiska värden och redan vid 60-årsåldern kan ”skogen” kalavverkas på nytt. Skogsindustrin har lyckats med sin gröntvätt och för Svensson har industrins ”skogar” blivit normen för hur en skog ser ut.

Skog eller trädplantage? Utanför nationalparken pågår i alla fall skogsbruket.

Hur skall vi kunna värna om de riktiga skogarna när vi snart inte vet vad som är riktigt? Den yngre generationen som nu växer upp har egentligen inget annat att relatera till såvida de inte åker till någon nationalpark eller naturreservat för att se den riktiga spillran skog som finns kvar.

En riktigt gammal låga i Pyhä-Häkki, gissningsvis 300-400 år.

I Sverige har vi demokratiskt beslutat att skydda minst 17% skog, alltså riktig skog, innan år 2020. Det är ett minimum för att vi skall kunna bevara den biologiska mångfalden. Utan fungerande ekosystem är det inte längre självklart med mat på bordet, vilket ju är långt mycket viktigare än Jimmies invandringspolitik. Vi är inte ens i närheten att nå upp till målet levande skogar och nedanför fjällen har enbart 3% skog ett formellt skydd. Resten av alla skogar kan förvandlas till trädplantager och faktum är att sedan 50-talet har 60% av Sveriges alla skogar redan kalhuggits och ersatts med plantager. I Finland är det tyvärr inte bättre, snarare tvärtom. Från skärgården i Eugmo där jag tillbringar mina somrar måste man åka över 200 km genom trädplantager och kalhyggen för att komma till en riktigt gammal skog, men väl där väntar en riklig belöning. En sån där trollskog likt Bauers värld med levande och döda träd i alla möjliga åldrar prydligt dekorerade med hänglavar och mossor.

Här är det lätt att andas.

Plockepinn

Hänglavar av okänd sort.

Den här helgen tog jag och Sanna med tältet för en vandringstur genom Pyhä-Häkki nationalpark. En helt makalöst fin gammelskog med träd från 1500-talet och som varit med om flertalet skogsbränder. Skogen är en av de äldsta i södra Finland och när man under tre timmar åkt bil genom trädplantager blir kontrasten extremt påtaglig i en skog likt denna. Här får träden leva fulla liv och dö med värdighet, inne i skogen. Det är så här en riktig skog ska se ut!

Torrfura med flertalet brandljud (skogsbränder).

Sanna studerar en torrfura.

Första natten tillbringade vi inne i nationalparken vid sjön Kotajärvi och andra natten utanför vid sjön Tulijärvi. Vandringsleden utanför parken var dock tämligen deprimerande med kalhyggen och trädplantager som ständiga inslag, så håll dig inne i parken om du bara vill se riktiga skogar och våtmarker. Vill du däremot uppleva den tydliga skillnaden mellan ”skog” och skog så kan jag dock varmt rekommendera att ta den vita slingan som sträcker sig utanför parken. Nu ska jag sluta trötta ut er med mitt tjat om skogen och istället bjuda på lite fler bilder från platsen.

Spår av skogsbränder även här.

Tall, björk och gran. Här får alla plats.

Vår tältplats intill Kotajärvi.

Kotajärvi

Kotajärvi

Hösten färgmatchar mina skor.

Torrfura halvvägs till att bli en låga.

Brandljud på levande och döda träd.

Andra natten i en tallplantage.

fredag 27 juli 2018

Sverige till Finland - färdvägen

Nu har det gått några dagar sedan Tomas och jag fullföljde vår paddling från Sverige till Finland, via Åland. En fråga som vi fått flera gånger är om det verkligen går att paddla över Ålands hav. Svaret är att det går alldeles utmärkt om man har koll på väder och vind, har med sig nödvändig utrustning och håller extra koll på de stora fartygen i djupvattenkorridoren mellan Understen och Märketskallen. Att ge sig ut i dimma där är alltså ingen bra idé! Vi hade tur med väldigt svaga vindar och klar sikt.

Nedanför ser du vägen vi tog, som alltså gick norr om Åland för att få en så kort väg som möjligt till Finland samt att sträckan bjuder på lite mer karg natur och fin klipptältning. Vårat dagssnitt låg på ungefär 27km och resan tog totalt åtta dagar. De olika färgerna representerar varje enskild dagsetapp. Gillar man inte långa överfarter går det givetvis bra att ta färjan över till t.ex. Eckerö.



lördag 21 juli 2018

Sverige till Finland, dag 8: Vähä Koiluoto-Uusikaupunki

Distans: 24 km
Paddeltid: 4 h 57 min
Total distans: 214 km
Dagssnitt: 26.7 km/dag
Vind: 0-2 m/s NV
Paddelväg: klicka här

Regnet som kom igår pågick från och till hela natten. Musiken vi hörde på håll visar sig vara en rockfestival som pågår över helgen. Tomas verkade störas av ljuden för jag hörde han spela egen musik och sjunga ljudligt i tältet innan jag petade in öronpropparna och somnade gott.

Lugna vindar idag.

När jag slår upp ögonen på morgonen är Tomas redan i full gång med packningen samtidigt som fritidshusägaren intill vår tältplats kommer förbi med sina hundar och hälsar glatt godmorgon på finska. Prognosen säger regn om någon timme så idag är Tomas snabb som blixten och färdig en halvtimma före mig. Vi har skyndat med all rätt för väl klara sittandes i kajakerna börjar regnet.

Tomas har sjösatt sina båtar.

Det blåser i princip ingenting och regnet är svagt när vi paddlar norrut. Allt är tyst och stilla, bara våra paddeldrag som hörs i vattnet. Vi pratar ovanligt mycket med varandra så paddlingen går inte så snabbt som den brukar, men det gör inget för till Nystad är det inte mer än ett par mil.

Stenigt på sina håll.

Rött var det här.

Efter en dryg timme i kajakerna tilltar regnet kraftigt och vi får en rejäl långdusch innan lunchstopp på Kittamaa.

Det regnar en del men vi är glada ändå.

Paddlingen härifrån och framåt går i blindo då vi inte har sjökort längre som täcker sista biten. Med hjälp av telefonerna går det ändå ganska bra och när Nystad närmar sig välkomnas vi av konstgödselfabriken på Hanko.

Konstgödselfabriken på Hanko.

Intill själva staden finns flera mindre öar som döljer fabriken och planen är att sova på en av de närmaste men först paddlar vi in i båthamnen som går rätt in i Nystads lilla centrum.

Hamnen i Nystad.

Efter att ha dragit upp kajakerna och hängt upp kläderna är det dags för turens första och sista bastu. Finnen med vattenkastarsleven förklarar att om man skall hålla i den får man aldrig lämna bastun före de andra. Alla där inne är båtfarare och imponeras över vår paddling. De ställer nyfiket frågor om färdvägen på knackig engelska. Ett par av de allra mest välförfriskade finnarna undrar om vi skall gå på den rockfestival som hördes igår men vi förklarar att vi redan hört den tillräckligt kvällen innan.

We did it!

Vi äter efter bastun en i finska mått mätt väldigt god middag samt släcker törsten med ett par öl. Tomas väljer ekologiskt lammkött och jag en rökt regnbågslax från Kustavi  som ligger i närheten av vår paddelväg.

Det ser lovande ut!

Paraplyer i Nystad.

Kvällen börjar övergå mot natt och efter alla öl Tomas lurat i mig bestämmer vi att tälta på bryggan där vi har kajakerna istället för att paddla till en ö. Jag somnar till ljudet av fulla finnar och konstaterar att vi nu är klara med vår resa som kort och gott varit underbar! Tack till Tomas fru Sofie som kört oss till Grisslehamn och som plockar upp oss imorgon. Tack även till er som följt bloggen och intresserat sig för vår resa! Återstår att se vad som blir nästa äventyr.

Restaurangstråket i Nystad.

Bryggtältning i Nystad.