lördag 28 april 2018

Packrafting på Sverkestaån - 2018.04.27-28

Snart åker jag till den finska skärgården, men innan dess passar jag på att frilufsa lite i närheten av föräldrarhemmet. Sverkestaån är ett 37km långt vattendrag som börjar i sjön Norrmogen och mynnar sen ut i Arbogaån. Ytterbysjön är en av sjöarna längs vägen och ligger intill mina föräldrars ägor i Bergslagen så jag tar min packraft samt packning och promenerar ner till sjön. Det är höga flöden i ån så flera av forsarna kan jag obekymrat paddla förbi.

Nedre forsen.

Som vanligt har jag ingen ambition att nöta distans utan det primära nu är att få en tältnatt i det fria. Trots utlovat uppehåll kommer några lättare regnskurar, men annars är det mest en blandning av sol och moln. Jag passerar Strålsjön och sen vidare in på Gålsjön där Grönbo naturreservat tar vid i södra ändan. Sveriges skogsbruk, med Sveaskog i spetsen, är rent ut sagt uselt på miljöhänsyn så att få se en orörd skog mellan alla gräsliga kalhyggen värmer, trots att mina händer börjar vara rätt kalla av regnskurarna och blåsten.

Finväder mot kvällen.

Att hitta en vettig tältplats visar sig bli en liten utmaning p.g.a. den höga vattennivån, men strax söder om Gålsjön gör ån en usväng och längst ut på udden finner jag en någorlunda torr plätt. Allra helst föredrar jag att sova på en ö, men en udde som denna är nästan samma sak för det går inte att ta sig hit torrskodd.

Kvällsmat på öppen eld.

Spegelblankt!

Bävrarna leker i vattnet ett femtiotal meter bort och tack vare dem har jag gott om ved att elda. Jag njuter av stillheten och minns mitt allra första friluftsäventyr som gick med ett par kanadensare just på denna å. Då var friluftslivet något nytt och spännande men jag får fortfarande samma känslor i kroppen när jag kommer ut på tur.

En uppförstorad bäver (inget teleobjektiv med denna gången).

Strax innan midnatt kryper jag ner i säcken och vaggas till sömn av enkelbeckasinen som flyger länge precis ovanför lägerplatsen.

Tältmys.

Morgonen börjar lika lugnt som kvällen avslutades igår och jag konstaterar att fästingen på foten är den första för i år. Efter att den plockats med naglarna lagar jag sen frukosten på mitt vedeldade kök och paddlar efter det tillbaka ut i Gålsjön där jag tar iland på östra sidan för att sedan vandra drygt 3km tillbaka till mina föräldrars gård. Visst, jag kunde ha paddlat tillbaka men nu ville jag testa hur det är att vandra lite "längre" med båten helt hoppackad. Planerna på längre packrafting-äventyr gror för fullt.

Här tar jag iland och påbörjar vandringen hemåt.

onsdag 11 april 2018

Vintervandring

Sommaren är snart här men trots det går det ju bra att drömma om kommande vinteräventyr. I sin serie De stora skogsäventyren släpper nu Peter Persson ytterligare ett avsnitt, trots att projektet egentligen var avslutat. Kul för oss som gillar äventyr och då särskilt i de sista lite mer vilda skogarna vi har kvar i landet.

söndag 8 april 2018

Packrafting i Göteborgs skärgård - 2018.04.07-08

Ett äventyr behöver inte vara komplicerat. Den här helgen tog jag mitt Hilleberg Enan, min packraft samt lite mat och hoppade på spårvagnen ner till Saltholmen för att sedan ta en av skärgårdsbåtarna ut till Asperö. Väl där blåste jag upp min packraft och paddlade sen en kort liten bit till Rivö där jag fick en tältnatt helt för mig själv. Lördagseftermiddagen var något blåsig men mot kvällen la sig vinden helt och söndag förmiddag var så där fin som bara en solig stilla vårdag kan vara. En enkel och avkopplande helg, kort och gott!

Östra viken på Rivö.

Jag och mitt Enan.

Den här gången tog jag mitt vedeldade kök. Lite mer pill, men tid hade jag gott om.

Brasan på plats.

Underbar söndagsmorgon!

Lunchstopp på Rivös västsida.

måndag 2 april 2018

Påskpaddling vid Grebbestad - 2018.03.30-04.01

Vid påsk ska man måla ägg, äta godis och socialisera. De som känner mig vet att jag inte är så mycket för något av det där. Visst är det trevligt att umgås, men det är ganska skönt att vara för sig själv också. Jag behöver det och har märkt att det är något jag söker mig till mer och mer.

Sol och svaga vindar, i alla fall till en början.

Fredag
Nautopp slår upp portarna för säsongen och min kajak som förvarats hos dem behöver rastas. Isflaken envisas med att ligga kvar inne i hamnen trots att vårsolen skiner för fullt. Här inne i viken är det lä men väl ute på öppet vatten blåser en frisk ostanvind. Jag är påpälsad men fryser ändå, trots ivrig paddling. Klockan börjar närma sig kväll och målet med dagen är att snabbt komma ut till en fin plats så därför passar Stora Måkholmen bra då det endast är ca 5km paddling från Grebbestad.

Beaufort LV på Stora Måkholmen.

Middagskok i vältempererat tält.

Det blir en fin kväll och strax efter att solen doppat sig i havet mojnar vinden helt. Jag värmer mig vid brasan och skådar fullmånen i öster.

Fint kvällsljus.

Lägereld på Stora Måkholmen.

Temperaturen sjunker snabbt och vid läggdags är det någon minusgrad. För att inte frysa har jag tagit med mig vintersäcken, en Western Mountaineering Puma MF som är klassad ner till -32°C. Jag kryper ned iklädd enbart kallingar och min känsla säger mig att det kommer bli för varmt, men jag drar ändå igen dragkedjan och somnar gott.

Tältmys

Lördag
Som jag misstänkte blev det alldeles för varmt och bara efter ett par timmar vaknar jag kallsvettig i säcken. Genom att öppna dragkedjan och ha säcken som täcke istället blir det svalare och jag sover närmare nio timmar totalt tills solen börjar torka kondensen i tältet.

Spegelblank morgon.

Vilken fantastisk morgon! Havet ligger som en spegel och jag minns min allra första solopaddling våren 2014 då vädret bjöd mig på tre helt vindstilla och soliga dagar.

Spegelblankt var det här.

Jag slöar och njuter av att vara ute i det fria. Ingen stress utan allt får ta den tid det tar och därför är jag inte på vattnet först efter lunch. Givetvis har den vindstilla förmiddagen nu övergått till en halvblåsig historia. Förvisso sol men den isande vinden gör att jag inte paddlar mycket mer än 10km innan lägerdags på Lökholmen, där jag tältade med en norrman för knappt två år sedan. Den här gången väljer jag dock att slå läger på klipporna lite längre ut.

Ingen snålbrasa på Lökholmen.

Gårdagens historia upprepas och vinden mojnar helt efter solnedgång. Här finns drivved i massor så större delen av kvällen spenderas filosoferandes framför brasan.

Söndag
Jag hade tältdörren nästan helt öppen under natten och vid femtiden på morgonen var det såpass kallt att jag fick krypa ned i säcken. Inte undra på då hela viken frusit till is.

Frostig morgon.

Morgonen börjar kallare än igår men jag lagar ändå frukosten utanför tältet. Luftrummet är fullt med fåglar men båtarna syns nästan inte till och någon kajakpaddlare har inte dykt upp. Bara naturen och jag, precis som det ska vara.

Luftburet vårtecken.

Vinden har inte försovit sig utan blåser i riktning rakt mot mig då jag börjar paddla mot Grebbestad. Det är bara 10km dit och med ett lunchstopp halvvägs går det galant, trots en ganska envis motvind hela vägen. Jag spanar och testar några nya paddlar hos Nautopp innan jag åker tillbaka till hetsen i stan.

söndag 18 mars 2018

Långfärdsskridskohelg - 2018.03.17-18

Södra Bullaresjön - Lördag
Trots andra halvan av mars ligger isarna på flera ställen tjocka i södra Sverige. Under lördagen åkte jag med några vänner till Södra Bullaresjön nära Tanumshede. Fin is för det mesta och kanonväder, dock något blåsigt till en början. Hoppas bilderna ger en känsla för hur vi hade det.

Fin is på Södra Bullaresjön. Foto: Caroline Henriksson.

Jag på Södra Bullaresjön. Foto: Caroline Henriksson.

Den kunnige och ödmjuke Robin Dahlöf visar hur nära vattnet man kan gå.

Aldrig sur på tur, eller hur det nu var? Foto: Mikael Espeland.

Thomas, Jag, Tomas, Robin och Ann. Foto: Mikael Espeland.

Mjörn - Söndag
Om lördagen var bra så blev söndagen ännu bättre. Jag tog mig till sjön Mjörn intill Alingsås med samma gäng som igår men med tre åkare mindre. Solen envisades med att lysa hela dagen och vinden hade inget vett att blåsa. På öarna var fullt med glada skridskoåkare likt en after ski i Alperna. Jag har nog aldrig sett så många skridskoåkare på en och samma dag, men när vädret är fint och isarna tämligen tjocka passar nog de flesta på. Sprickor och isflak fanns det gott om vilket begränsade färdvägen en del, men vi fick ändå ihop närmare 3 mil och en heldag i solen. Gott é det!

Dagens sällskap på Mjörn. Robin, Christina, Tomas och Ann.

Hinder på vägen. En av otaliga sprickor på Mjörn.

Många partier var oåkbara på Mjörn, men Tomas var lika glad för det!

måndag 12 februari 2018

På tunn is

Slå på ljudet och njut! Inget jag hade gett mig ut på själv, men tillsammans med erfarna åkare som påstår isen är "tjock" så visst!

måndag 5 februari 2018

The Frozen Road - Hela filmen

Ben Page som cyklat jorden runt har släppt några dokumentärfilmer längs vägen och nu finns hela hans senaste film tillgänglig. Även om det ser riktigt kallt ut väcker det äventyrslusten i mig. För övrigt mycket fint foto! En klart sevärd halvtimme.



fredag 26 januari 2018

De stora skogsäventyren - Pärlälvens fjällurskog

Igår släppte Peter Persson den fjärde och sista delen i sin dokumentärserie De stora skogsäventyren. Den här gången vandrar han och paddlar sin packraft i Pärlälvens fjällurskog, en av de sista väglösa urskogar vi har kvar i Sverige. Jag blir helt tagen av de vackra bilderna och inser än mer vilka fula "skogar" skogsindustrierna skapat i vårat land. Skogarna i filmen påminner mycket om de jag vandrade i förra året i finska Pyhä-Luosto nationalpark och har man en gång sett och upplevt riktiga urskogar bleknar allt i jämförelse. Vi har aldrig haft så mycket träd i Sverige, men aldrig så lite riktig skog! Enligt de demokratiskt beslutade miljömålen har vi bestämt att skydda ca. 17% skog, trots det har vi hittills bara lyckats skrapa ihop några få ynka procent och miljömålet levande skogar kommer inte kunna uppnås med nuvarande skogspolitik.
Jag skulle kunna prata länge om den svenska skogen men ska låta er njuta av en vacker film istället som gör mig sugen att vandra in i det väglösa landet. Kanske beger jag mig hit någon gång i år med min packraft.

söndag 21 januari 2018

Grindsbyvattnet

Årets första långfärdsskridskotur börjar okristligt tidigt. Caroline och Mikael lyckades övertyga mig igår att följa med, trots att jag idag hade helt andra planer. Mitt beslut visar sig vara lyckat, för väl på plats råder fantastiska vinterförhållanden med vindstilla, lite moln och en sol som sakta smyger upp ovanför horisonten. Vem hade trott att en av få åkbara sjöar ligger på Orust?


Caroline har en innebandymatch i Göteborg och måste avvika redan vid tiotiden, därav den ovanligt tidiga morgonen. Jag och Mikael fortsätter söderut på sjön. Bitvis apelsinis men för det mesta relativt bra trots det milda vintervädret som varit. Vi stryker strandkanten och betar av alla små vikar. Sjön är inte stor men det tar ändå en bit över timmen att runda den.

Knappt vaken, men fint ljus var det i alla fall. Foto: Caroline Henriksson.

Vintrig och vacker morgon. Ibland lönar det sig att stiga upp tidigt.

Två stora gäng från Friluftsfrämjandet är här och ytterligare några "privatåkare". Isen är för det mesta 7-8cm tjock men trots det är det ändå ganska skönt att så många är här med isdubbar och kastlinor ifall något skulle gå snett.

Flytväst, isdubbar och hjälm. Inget kan gå snett!

Efter en fika i solen dyker ambulansen och brandkåren upp. Det visar sig att en av Friluftsfrämjandets åkare fastnade och snubblade i en av sprickorna varpå handleden bröts. En dag som denna, med ett tunt snötäcke, gäller det att ha full koll på var sprickorna är.

Fina klippväggar på sina ställen.

Jag hinner inte hem i tid som planerat men när vädret är såpass fint som det är idag gäller det att fånga dagen och låta allt annat få vara för en stund. Trots att väderprognosen visade mulet fick vi sol hela dagen. En mycket lyckad premiärtur kort sagt!

Som en kalv på grönbete. Foto: Mikael Espeland.