Kajakramp

För snart tre veckor sedan anlände jag till mammas sommarstuga här i den finska skärgården. Jag har långledigt och njuter av dagarna med träning/paddling, fotografering och inte minst äkta finsk vedeldad sauna. Här finns ingen el och inget kranvatten. Jag lever det simpla livet med vedeldad kamin och utedass.

Kajaken, stugan samt bastun.

Motorbåten är sjösatt men än så länge har jag bara använt kajaken för att hämta det nödvändiga från land. Det är en skyddad paddling på lite drygt 3km och alltså inga problem att ta sig i land vid busväder. Eftersom kajaken är mitt huvudsakliga färdmedel och används i princip dagligen har jag nu ordnat med en ramp så att båten enkelt kan tas upp eller sjösättas.

Kajaken uppdragen och fastspänd.

Enkelt att putta i kajaken.

Nu har jag fullt stöd och kan lyfta kajaken från rampen.

Rampen är byggd av skrotdelar jag hittade på stranden vid båthamnen samt ett par brädor. Hjulen kommer från en båttrailer men så har jag modifierat längden på sidohjulen. Kajaken rullar inte mot dem utan dessa är bara där som stöd ifall båten skulle tippa eller glida av centerhjulet. Fungerar faktiskt riktigt bra!

Centerhjulet samt de två stöttande sidohjulen.

Fören vilar mot en bräda som i sin tur är fastspänd mot klippan. I för och akter har jag sen en rem runt båten så att den inte rullar runt på klipporna vid blåst, vilket jag bittert fick erfara för ett par år sedan.

Förens fästanordning.

Vad kajaken rullar på är ju förstås lite sak samma. Det fungerar nog med vad som helst som är runt. Enklast är väl kanske att gå till båthandlarn. Det viktiga är att rullen är placerad strax bakom sittbrunnen och att aktern når vattnet då rullen är ungefär mitt på kajaken. På så vis slipper man lägga allt för mycket kraft, särskilt då kajaken är lastad och skall tas upp. En possitiv bieffekt med rampen är att kajaken kommer högre upp vilket underlättar up- och nedpackningen. Rampen är någorlunda mobil men det är här på stugan den gör mest nytta för mig så den får nog stanna.

Redo för natten!

Vid lägerelden - säsong 7

Både norska NRK och finska Yle har sina egna återkommande friluftsprogram. Varför har inte vi någon liknande svenskproducerad serie? Är intresset kanske för svalt?
Jag är hur som helst glad för att SVT tar in dessa program för det gör mig nyfiken och sugen att testa på något nytt.

Bouldering i avsnitt 3. Foto: Yle

För en tid sedan skrev jag om programmet "Vid lägerelden" och nu visas säsong 7 på SVT Play, så passa på att se vad våra finska grannar gör ute i naturen. Klättring, MTB-cykling, kitesurfing och paddling är bara några exempel på vad som visats hittills.

Fototävling

Är ingen fantast av tävlingar som går ut på att jaga så många röster som möjligt, det gynnar bara dom med stort kontaktnät snarare än kvalité på bilden. Nu har jag i alla fall blivit uttagen till final i Exped Sveriges fototävling som hålls på facebook och det gäller att samla så många likes som möjligt fram t.o.m 1 september. Gilla min bild via denna länk och dela den gärna för att få andra att gilla. Mycket utrustning som står på spel och det kan ju jag om någon behöva inför min Sverigepaddling. Stort tack för din hjälp! Nu tar vi hem det här!

Tävlingsbilden

Tankar

Är svag för fyrar och färgen röd, så följaktligen är många av mina ägodelar röda. Skaffade t.o.m. en ny Skim Differ enbart för att jag ville ha den i rött (min förra var orange), då förstår ni hur viktigt det är. Om en fyr dessutom är röd så har vi det bästa från två världar. Pater Noster är en och Tankar vid Karlebys hamninlopp en annan. Varför inte paddla dit när fyren ändå bara står 12km från vår stuga?

I den friska nordliga brisen styrde jag min skönhet ut på havet. Hade motvind nästan hela vägen bort förutom lä bitvis bakom öar.

Snyggt? Njaa, men praktiskt solskydd!

För ca. 1000 år sedan steg ön Tankar upp ur havet. Ön har varit bas för fiske och säljakt i nästan 300 år. Som fyrö är den en av Finlands mest populära öar och årligen kommer det hit runt 10 000 turister.

Tankar

Jag intog min matsäck och lät kameran jobba, som så många gånger förut. Här hade man kunna få till riktigt bra kort i grynings-/skymningsljus men det får bli en annan gång.

Fina gamla byggnader på ön.

Fyren och fågelholken

Stoppet blev inte allt för länge, bastun och en riktig måltid lockade därhemma. Valde att gå utomskärs vägen tillbaka och fick bra hjälp av vinden och vågorna som jag nu hade i ryggen. Havet glittrade och livet kändes enkelt. En härlig dag på sjön!

Avslutningsvis en exponering från igår samt min rutt, totalt 27km. Nu börjar det bli fint ljus utanför mitt fönster, hej på er!

Nordlig vy från sommarstugan.

Färdvägen.

Lilla Kallberget

Det är många som har Facebook-kompatibelt väder nu, och likväl för oss här på stugan. Sen vi kom hit har det varit klarblå himmel varje dag och varmt. Tror aldrig vi har haft så bra väder så länge här på ön. Skönt att havet kyler av luften lite för på fastlandet brukar temperaturen ligga några grader högre har jag noterat när jag är där för att träna.

Ungefär 5km rakt ut i havet från vår ö ligger Lilla Kallberget. Ordentligt exponerad och ses bra från vår stuga. Det finns ständigt ett sug att åka dit, men också en rädsla över att färdas så oskyddat. Med de senaste dagarnas väder hade det fungerat vilken dag som helst. Har nästan blivit lite bortskämd och medvetet väntat ut rätt dag då havet ligger helt spegelblankt redan på eftermiddagen. Den dagen kom igår så lite efter åtta finsk tid slängde jag i kameraprylarna och gled ut på ett öppet och helt spegelblankt hav.

 

På väg ut, Lilla Kallberget till vänster.

 

Dyningar i kombination med ett blankt hav gör dig lite groggy. Utan några krusningar på ytan är det svårt att se hur vågorna rör sig och därmed också svårt att förutse hur kajaken uppför sig. Trots det är det alltid lika speciellt och väldigt roingivande. För mig finns inget mer avkopplande!

 

Övernattningsstugan

 

Väl på ön sprätter jag runt med kameran som vanligt och försöker fånga det jag ser. Doften från alla blommor gör mig lyrisk och jag minns mina barndomssomrar när vi lekte på klipporna. Skärgården här luktar speciellt och helt annorlunda kontra västkusten.

 

Namn oklart...

 

Tuvull eller ängsull.

 

Det finns en liten stuga på ön med öppen spis och fyra sovplatser som är tillgänglig för allmänheten. Självklart också en gästbok. Något avtryck gjorde jag tyvärr inte.

 

 

Interiören.

 

Efter att ha sett solen dyka ner i ett helt öppet hav kröp jag ner i sittbrunnen igen och paddlade hemåt. Alla öar in mot land var en enda grön massa så för säkerhets skull tog jag en kompasskurs även om jag vet ganska exakt var vår stuga ligger. Fullmånen lyste klart in mot land och himlen skiftade i blått och lila. Om jag hade fin paddling ut så var den nog snäppet vassare tillbaka.

 

Klar för start!

 

Nattpaddling

 

På hemmaplan igen blir det bastu, öl och ytterligare några exponeringar. God natt!

 

 

Kartan

 

Dagstur till Örarna

Nu befinner jag mig i den finländska skärgården, mellan Jakobstad (Pietarsaari) och Karleby (Kokkola), d.s.k. Österbotten. Skärgården hör till den södra delen av Bottenviken och ligger strax norr om Kvarken. Vacker men stenig omgivning, precis som det är där inlandsisen härjat och släpat sten. Stenar och grund som ställer till problem för båtfolket men för oss paddlare ger det lite extra krydda på havet, så jag gillar den här skärgården. Landhöjningen ligger runt 8 mm årligen så de stenar som låg under vattnet när jag som barn sprang runt på klipporna och lekte är nu ca. 24 cm ovanför, vilket märks rätt tydligt om man jämför kort tagna förr mot nu. Ge det ett par tusen år till och vi har Europas största insjö i form av Bottenviken.

Stenigt värre!

Kommer jag in mellan stenarna?

Min morbror gillar att måla och jag noterade ett nytt verk hängades i köket när vi kom hit. Örarna, en pittoresk liten fiskarby ungefär 18km ifrån den ö där vi har sommarstugan. En lagom dagsetapp med andra ord. Mamma undrar om jag verkligen ska ge mig iväg då det blåser runt 3m/s frånlandsvind. Trots det vet hon att jag paddlat öppet hav i betydligt hårdare vindar. Slutar föräldrar någonsin att oroa sig?

Muddrad kanal.

Jag styr nosen söderut och paddlar inomskärs i högsommarvärmen. Bitvis genom smala sund och muddrade kanaler, men också lite mer öppen havspaddling. Underhållande och varierande väg, helt klart. Tar en kort pisspaus i kajaken - under Sverigepaddlingen är det inte säkert det är möjligt att kliva iland alla gånger så fort det tränger på, lika bra att öva nu - och precis då möter jag ett par finnar i kajak som är påväg norrut. Dom ser expeditionskitade ut så jag frågar om dom paddlar hela Finlands kust. Mycket riktigt, dom har kämpat i nordanvinden i ett par veckor nu och blivit försenade nästan 10 dagar. Äntligen en lugn dag med lite medvind. Jag önskar dom lycka till och fortsätter sen söderut. Kort därefter slår det mig att jag borde bjudit in dom till vårat sommarställe. En vedeldad bastu och ett par öl hade jag kunnat döda för om jag själv varit ute på ett äventyr.

Juho Paaso och Max Lehner (närmast i bild).

På plats vid Örarna konstaterar jag att det nog var lite finare på morbrors målning. Det visar sig att den återspeglar byn som den var innan en större husbrand på 80-talet. Gråa fina timmerstugor med grästak är nu utbytta mot rödmålade stugor med plåttak.

Örarna

Örarna

Drar av några kort och slänger i mig lite mat. Stoppet blir inte längre än knappa halvtimman. Vinden hinner ändå vrida sig under tiden så nu har jag rak motvid när jag paddlar utomskärs hemåt. Hellre lite fight med vinden i obekant terräng än att paddla lite mer skyddad samma väg tillbaka. Blir lite mör i kroppen eftet dryga 25km men gnetar på sista milen till sommarstugan, totalt alltså 35km idag. Min längsta dagsnotering någonsin. Efter det en skön bastu till ytterligare en fin solnedgång. Lite fotograferande på kvällen/natten och sen sängen. Livet i skärgården är härligt dagar som denna!

Bastun och stugan.

Spindel på strå.

Färdvägen.